Detta kan diskuteras i oändligheter. Det finns otroligt många delade meningar. En del tycker att hunden ska acceptera allt ett barn kan utsätta dom för, händer det då något (som ett bett eller morr) så är det hundens fel och den ska då avlivas eller leva med munkorg för att den inte går lita på längre. Medan andra tycker att det är barnet som ska tassa på tå kring hunden, inte röra, inte leka, inte ta leksaker osv.

I detta inlägg kommer jag att skriva om mina tankar kring hund och barn tillsammans.

Jag som har barn i åldern 5 månader till 3 år och en hund (en rottweiler) dessutom känner att det är otroligt viktigt att ha koll på vad som sker hela tiden. Ett barn (nu tänker jag på min 3-åring) hittar på väldigt mycket och har inte något konsekvenstänk, dessutom är hon väldigt impulsiv, och när hon har en tanke så ska denna ske direkt hon tänker den. I det flesta fall så är mitt barn snäll med hunden, hon kastar bollar, skrattar och springer med honom, matar med hans godis eller mat (lite obra nu när jag försöker få ner honom i vikt….) men det händer också att hon snabbt blir arg eller gör sådant som hon inte förstår kan göra ont på hunden. T.ex, dra honom i svansen, köra på honom med sin bobby-car osv, öppnar ytterdörren när hon ser att någon kommer för att hälsa på och hunden rusar ut.

Vi får dagligen prata med vårt barn (jag och min sambo) att man inte ska köra på honom, sätta sig på honom, eller att öppna dörren när det kommer någon. Som småbarnsförälder gäller det att ha ögon i nacken. Men, detta gäller ju också min hund. Han hänger gärna med på allt bus, han går efter henne och ska pussas, väntar på att hon ska kasta boll, lägger sig i vägen när hon ska leka för att han mer än gärna vill att hon SKA leka på honom. Min hund älskar nämligen uppmärksamhet och är väldigt social. Detta leder ju såklart till konflikter, min dotter blir väldigt irriterad ibland, speciellt om han lägger sig på hennes ritblock medans hon ska rita t.ex.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att både barn och hund ska kunna acceptera varandra. Går hunden undan ska barnet inte springa efter, säger barnet NEJ till hunden så måste ju även hunden kunna lyssna, trots att barnet är en liten människa. Vi vuxna ska ju finns där som stöd till de båda om de blir bråkigt.

Det finns de hundar som inte gillar barn, det finns de hundar som aldrig vill vara med och då måste dom få vara själva. Vi får inte tvinga dom att leka med barnen. Lika som vi inte kan tvinga rädda barn att leka med hundar. Däremot måste de acceptera varandra! och viktigast av allt så måste hunden kunna känna sig trygg med sin ägare, lika viktigt som att barnet måste känna sig trygg med sin förälder.

Jag läser ofta att hundägare måste ta sitt ansvar MEN det måste även föräldrar!! Om alla kunde ta sitt eget ansvar så skulle det inte hända lika mycket olyckor kring just barn och hund.

//Josefine