Det var ett tag sen jag skrev här, vilket beror på en trasig dator här hemma. Telefonen är inte lika trevlig att skriva blogginlägg med, men jag får ge det en chans och som rubriken lyder så kommer dagens inlägg att handla om vår resa till patrullhundsekipage i Hemvärnet. Och detta passar extra bra just nu för att det snart kommer vara en informationskväll via länk för de som är intresserade. Jag kommer däremot måsta dela upp det i två eller tre inlägg för att det inte ska bli för långt att läsa.
Jag köpte Vegas 2015, i slutet på maj flyttade han hem till oss. Min plan var att träna och tävla brukssöket. Vi tränade även räddningssök, eller sök i miljö för att det var ju det jag var van som liten. Han var riktigt duktig på det oxå måste jag säga.
2018 så pratade en klubbkompis med mig, hon tyckte att vi skulle åka på en informationsträff angående patrullhund. Jag hade ju funderat på detta men det var när Vegas var under 1 år. Men eftersom söket låg så nära hjärtat så blev det ingenting av det.. Jag åkte på infoträffen på F21, med inställningen att jag kunde ju i alla fall höra vad det handlar om. Jag hade inte bestämt mig. Men vips som det var, när infoträffen var ”över” så fick hundarna göra ett inträdesprov om man ville, för att se om hunden är lämplig att utbildas. Vegas ”klarade” provet och ansågs lämplig. Då fick jag ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig om att gå utbildningen eller inte.
Jag gillar utmaningar, och speciellt när det gäller hundsporten eftersom det är mitt största intresse. Jag tackade ja till utbildningen och då var vi igång. Vi gick internatkurs, vilket blev totalt 3 veckor utspridda under året med avslut på hösten 2018. Vi fick skola om sökhunden till spårhund, vilket inte var enkelt och än idag så spårar han med väldigt hög nos, men det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Hela våren/sommaren ägnade vi åt spår och ljudmarkeringar. Eftersom en patrullhunds uppgift är att kunna upptäcka fienden och/eller samla information med hjälp av sin nos och sina öron. Ljudmarkeringarna var inte så svårt, snabba ljud och snabbt att släppa på påvis så blev det snabbt naturligt för honom.
Det ingår även en lydnadsdel vilket gick galant, vi hade tävlat och tränat lydnad I 3 år ju, innan provet.
Slutprovet närmade sig och jag var så nervös! På vårt Slutprov/Certprov så ingick det:
- Lydnad (vilket vi gjorde bort redan i mars tror jag, man behöver i snitt 5or i betyg i alla moment för att klara sig, vi fick 9or på allt i snitt (av 10 möjliga))
- Hantering: Gick bara fint.
- Patrullering: 600 meter om jag inte minns fel, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vegas tog ljudet utan problem, vinden gick lite sisådär, det var nämligen i princip vindstilla när vi gick… men han hade vindmarkering några gånger men kunde inte fullfölja, vilket jag även rapporterade in att han hade förhöjt intresse. Domarna hade ju koll på läget och godkände honom då hans förhöjda intresse låg där figuranten var. Vind och väder är ju inget vi kan påverka.
- Spår, 1500 meter, med 3 föremål + slut. Kravet för godkänt var 1 föremål och slut. Spåret togs upp via ett spårupptag, vilket betyder att vi patrullerade och hunden tar själv upp spårövergången och som hundförare ska man då rapportera in detta, man lägger ner hunden och får fortsätta spåret efter tror det var 5-10 minuter. Vegas hittade 3 föremål men aldrig slutet. Vi höll på i 90(!!!) Minuter. Och jag höll på bli galen. Jag grät när tiden gick ut. Han som spårat hela sträckan började sen vimsa runt bara…. Skulle vi falla på det? Men när jag kom ut så berättade spårmottagaren att vi skulle få en chans till på oss eftersom det varit ca 10 bärplockare som suttit och fikat precis vis spårslutet och sedan gått för att plocka bär. Det var alltså sjukt många spår som var färskare än det han skulle följa. Vilket för en ganska ny spår-hund blir riktigt svårt. Nästa spår vi fick var Vegas riktigt laddad på. 20 minuter tog det men vi fick endast med oss ett föremål och slutet, men det räcker ju för att bli godkänd. Tack å lov!!! Jag var rädd att han skulle ge upp, vara för trött efter 90 minuters arbete.. men det var han alltså inte. 3 km spår på provhelgen är ju riktigt bra för en hund som aldrig spårat mer än typ 4 månader va? Och jag fick ju oxå se att hans arbetslust är enorm. Älakar’t!
- Fast bevakning. Man sitter på ett fast ställe och hunden ska jobba, lyssna och vinda och som hundförare ska du kunna läsa hundens signaler och rapportera in om hunden markerar och VAD, är det vind eller ljud? Vegas skötte även detta bra. Det är 2 figuranter som turas om att gå med ett mellanrum mellan sig på ca 50 meter(kan ha fel här med exakta längden)
- Bas. Hunden ska sova ute i fält med de andra hundarna i närheten och utan sin förare. Detta hade oxå gått bra.
Vegas blev godkänd på samtliga delar ovan och var därmed certad tjänstehund patrull.
Jag var stolt över honom men även över mig själv, vår träning och samarbete. Älskade hund❤
Detta är inte allt som behövs för att bli godkända som ekipage i HV, så därför kommer det fler inlägg. Här är enbart det som krävdes av Vegas när han blev patrullhund. Idag är det lite annorlunda med t.ex. spårlängd, och lydnadsbiten men allt går att läsa sig till på SBK:s hemsida om du söker på patrullhund.
