Hej! Jag heter Matilda och jag ska berätta lite om mitt arbete som hundförare inom Fjällräddningen.
Jag fick en fråga om att skriva lite om mitt arbete här i HEYAB-hunds blogg men jag är inte så van att skriva om mitt liv på detta sätt så är det något ni undrar över eller om ni har frågor så tveka inte att höra av er! 🙂
Vi har varit ett färdigt ekipage sen våren 2020 men jag klassar mig ännu som en nybörjare, det krävs många år med erfarenhet innan man kan börja känna sig lite mer säker på sin sak. Vi har varit godkända i båda avtalen i snart 2 år.
Jag är född och uppvuxen här i fjällvärlden, och jag har alltid haft ett stort intresse för friluftsliv och djur. Som liten blev det blev min livslånga dröm att skaffa slädhundar och hålla på med långdistans. Jag köpte min första egna slädhund när jag var 16 år, en Alaskan Husky vid namn Peggy Sue.
Att ha slädhundar är inte en hobby, det är en livsstil och du blir på många sätt låst, även om det såklart även öppnar upp för andra äventyr.
Jag har inte känt mig redo att ha en hel flock med hundar utan jag vill ha så lite hundar att jag kan resa med enkelhet och vara flexibel, men att det ändå är det där hundlivet, att det är jag och hunden, att vi är ett team.
Jag ville helt enkelt leva ett liv med hund i fokus och samtidigt få spendera mycket tid i naturen. Jag ville ha slädhundslivet men i ett mindre paket.
Det var så jag kom in på detta med brukshundar. Jag hade testat på de flesta hundsporter med Peggy men inte riktigt fastnat för något specifikt då jag själv inte är en tävlingsmänniska, men det jag bestämt mig för var att en brukshund skulle jag ha. En med ordentlig päls för att klara hårda väder. Så år 2016 flyttar Happy Workmate’s Essie ”Koda” in till mig, en långhårig holländsk herdehund. Det var så det började!
Läs mer om oss och om hur det är att träna och ha en fjällräddningshund i nästa inlägg som kommer på lördag.
//Matilda