Hej igen😃

Det här med stress är intressant. Oftast hör vi talas om dålig stress men även att stress kan vara bra.

Sällan hör vi talas om alla de olika valörerna däremellan🙃

Vi sätter upp ett mål i livet. Stakar ut det, då oftast med glada positiva tankar. 

Visst förstår vi att det kan krävas en del arbete bakom. Även att det troligtvis inte kommer gå helt smärtfritt heller.

Fast vad gör det😄 Vi är på G och har ngt att se fram emot.
Vad är då ett lr fler hinder på vägen?!😜

Så kommer livet och gör sig påmint. Det handlar inte bara om dina planer och ev hinder. Nejdå, ett spindelnät är utsatt för väder och vind.

Lite där hamnade jag och Sisu.

Vi fortsätter vår väg mot examen. Inget förändrat där.
Det stora är att de tar bort vår hiss i huset. I 6v är det sagt.
Vi ska få en hiss som stänger och öppnar dörrarna av sig självt. En hiss som talar om vilket plan du är på och vart du är på väg.

Toppen!! Lr hur. Det innebär också att vi inte heller tar oss ut på träning. 

Helt plötsligt låter det inte så toppen längre🤣

Visst är det märkligt hur man kan se på en och samma sak på så olika vis🤭

“Oron” över den kommande examen blev genast lite annorlunda, lite mer.

Förnuftet vet, logiken vet, det blir inga problem. Samtidigt, så när en möjlighet försvinner så växer sig tvivlet. Där någonstans får oron sig rejält med näring. Stressen byggs sakta men säkert upp och kroppen gör sitt för att parera.

När man en gång drabbats och stressen slagit sina klor i dig, då är det inte så enkelt att parera längre.

Det handlar snarare om att lyckas stå pall🍀

Så Sisu har fått arbeta stenhårt med att finnas där för mig.
Inte lika mycket träning varje dag. Inte den som vi brukar bedriva.
Utan nu mer mentalt. Mer skarpt läge.

Sisu har verkligen fått visa att hon finns där och det under många dagar.
Aldrig vek hon av från min sida, aldrig💞

Hon har legat på mitt bröst, hon ha följt mig mellan soffan, sängen, badrummet. Kramat och pussat mig. Masserat mig på mina spända muskler. Sisu är verkligen min stjärna⭐️

Bortsett från all stress jag suger åt mig för stunden så har vi fått till ngr bra stunder med träning också😃

För att fira att vi klarade lämplighetsprovet den 9/3-22 så bokade vi bord på Restaurang Waldorf innan påsk. Det för att just då skulle sonen komma upp och hälsa på.

Redan vid mailkontakten mottogs vi så positivt!!
Det var bara att säga till så skulle de reservera ett bord åt oss vid sidan av😍
Inga problem med alla mina varianter av födoallergier heller.

Själv var jag så nervös. Vet inte när jag var ute bland folk såhär. Sisu satt så fint nere vid mina fötter. Helt still och med jämna mellanrum tittade hon upp på mig. Lite med blicken: Matte, det är lugnt. Jag har din rygg❣️❣️

Samtidigt som jag sicksackade fram till vårt bord.

Väl vid bordet så lade jag ut Sisus matta. Knappt hann jag bli klar då hon genast tog ett litet skutt och lade sig tillrätta. Med en blick: Visst gör jag rätt?🙄

Min lilla stjärna🥰

Tack vare Sisu, tack vare personalen på Restaurang Waldorf, det ihop med mitt sällskap. Så klarade jag av besöket. Jag lyckades hålla fokus och få behålla det jag åt🤗💖

Vilket genombrott på fler vis.

Vi hade t.ex besök av vår härliga underbara assistanshundinstruktör Irene Wickman också🥰

Jajjomän, hon har gjort ett besök häruppe hos oss.

Då var det dags för restaurangbesök nr 2. Denna gång blev det på Alcatraz.

Jag hade även här förberett ett besök och stämt av för att vara på säkra sidan.

Så nu har vi varit med om två positivt fina besök på restaurang. Jag har fått bekräftat att jag har en hund som vet hur man beter sig🤩

Även att med bra förutsättningar, så kan jag klara av det också.

Nu gäller det att minnas alla fina ggr vi gjort bra ifrån oss. Acceptera att vi inte kommer kunna träna ute under 6v men att det är okej. För vi är *good enough* som det är😊

Nu kan vi finslipa lite mer på vår kontakt. Återuppta lite trick som fått stå sig bi.

Vi är fortfarande positivt inställda. Även om det blir ihop med stressen😂

Samarbete på hög nivå🤩

Kram och nospuss ifrån oss. 

/Jea och Sisu