Hej där 🙂

Det har nu gått ca en månad sedan vi flög för första gången och snart är det dags igen. Fast det här med att flyga är knappast allt när man ska utbilda sig. Det får nog räknas som en bonus skulle jag tro  *ler*. De allra flesta bor ju trots allt på sin egna hemort och utbildar sig på plats.

Så vad har vi då hittat på då, jag och Sisu?
Vi har tränat!
Det har varit brytord och inkallning som vi fokuserat på, det är dessutom vår läxa till nästa gång.

Det är ändå lite roligt hur djur är. Vi har ju även en katt, vår Lotus i familjen. En snart 14 årig kastrerad Maine Coon hane. Han är så cool. Han har varit min terapikatt sedan han kom som kattunge ♡ Så inkännande, inte bara mot mig utan även åt andra djur. Oavsett art.

Hursom, han “erbjöd” sig att vara med och träna oss  *skratt*.
Jajjomän, du läste rätt  😀

Lotus börjar med att gå fram till Sisu för att plötsligt springa ifrån henne, lite sådär retfullt, det har aldrig någonsin hänt tidigare *skratt*.
Sisu är ju självklart inte sen att haka på, så hon drar efter honom. Erkänner att det tog några gånger innan jag förstod att katten hjälper till med träningen av Sisu och Sisus och min läxa från assistanshundutbildningen.

När väl femöringen trillade ned så hakade även jag på i galoppen. Det var ju nu jag skulle lägga in brytordet såklart. Lotus (katten) han tittade bara på mig och det var som han log ♡
Inte krävdes det många gånger heller innan även Sisu hade lärt sig vad brytordet betyder.

Det gick så långt så hon började springa efter eller hoppa på Lotus “bara för att”. Samtidigt som hon utförde sin handling så sneglade hon på mig och gjorde en micropaus. Allt för att jag skulle hinna med att använda brytordet *skratt*. 

Samma sak när jag råkade tappa något av misstag. Här kom brytordet väl till pass igen. 
Nu kom en kort period där jag började “tappa” saker mer än vanligt. (kort period när det kommer till Sisu innebär några gånger). För hon är grymt imponerande lättlärd ♡

Hennes nästa grej blev att bara sitta och titta på mig. Jag fick inte ens chansen att använda vårt brytord, vilket Sisu inte var helt nöjd med….

Jag lär nog aldrig sluta förvånas över henne.

Det hon satte igång med då var att gå fram till vår klicker som jag nu för tiden alltid bär med mig. Hon satte sin lilla tass på den och “trampade/slog” på den en, två gånger. Efter det tittade hon ihärdigt på godispåsen, sedan mig och godispåsen igen  *skratt*.

Inombords skrattade jag så tårarna rann. Utåt, tja, bara bita ihop. 

Jag vill inte belöna “bara för” att hon är kreativ och oerhört söt när hon tänker själv inom sina egna påhittiga ramar  😉

Alltså så var det dags att göra en paus och finna en ny uppgift.

Nu fick det bli inkallning. Här har jag valt att använda mig utav en visselpipa.
Det behövdes inte många gånger för henne att förstå.
Så självklart även här hade hon åsikter. Inte svårt att förstå att hon ville jag skulle vissla mer än vad jag gjorde.

Pauser verkar inte vara hennes melodi för hon går fram till visslan som även den alltid är med mig. Hon stirrar på den, hon springer iväg, stannar upp, kikar fram runt hörnet och tittar på mig och visslan. Blåser jag inte så tar hon tassen på den eller nosen och duttar  😀

Tydlighet är A och O. Inte sant?

Dags att inse att hon helt klart var redo för att träna utomhus och bland andra.
Så vi gav oss iväg till DjurensVärld i Luleå. Där tillbringade vi några timmar en dag.

Lagom med folk, lagom med andra hundar. Perfekt att träna brytord, gå fint samt passivitet. Passivitetsträning är minst lika viktig.

Träna är bra, träna är viktigt. Att ha roligt däremellan är också så viktigt.

Så vi har hoppat på Heyabhunds webbkurs, Lilla hjälpredan ♡

Har du missat den så är det ett hett tips ifrån mig och Sisu.

Du får en rolig tid ihop med din hund och det du lär dig kan du blanda nytta med nöje  *ler*.

Vi har valt att börja med att träna dra-av-socka.
Det är även ngt jag har valt att hon ska kunna som assistanshund också.

Jag erkänner, det har varit lite motigt just med detta moment, vet inte riktigt varför. Tror helt enkelt det inte varit direkt tilltalande för mig. 

Vad är det då som känts motigt? Jo just inlärningen av grunderna har varit motiga, jag tror jag tyckt att de vara “tråkiga”. Det är säkert därför det tagit längre tid för Sisu att lära sig.

Jag är helt säker på att hon känner av min energi och min motsträvighet. Hur kul blir det då att lära sig?  :/

Samtidigt är jag väl medveten om att ska något göras, så ska det göras rätt från start. Genvägar är oftast senvägar  😉

Det tog inte lång tid innan hon snappat upp vad jag ville och förväntade av henne. Då jag verkligen gav mig den på att skärpa mig så gav även det frukt i slutet.

Idag kan hon dra av en socka direkt ifrån min fot. Det ni!

Hur märker jag att Sisu tycker att det skoj?
Jo genom att hon idag kan gå och hämta mina sockor och sedan lägger hon dem på mina fötter  *skratt* Det slutar alltid med att hon sedan sneglar på godisväskan.

Gör du samma tolkning som jag? Att hon har skoj?

Jag är så tacksam över min Sisu. Sådan bra läromästarinna!!♡
Efter det här året kommer vi ha sådan god förståelse och insikt om varandra. 
Hoppas vi ses igen  🙂

/Jea och Sisu