Skriver du träningsdagbok?

Hur tänker du kring din hundträning, planerar du vad ni ska träna innan passen eller kör du på känsla?

Tidigare i mitt liv så har jag kört jättemycket på känsla, men nu när jag har upptäckt detta med att skriva en träningsdagbok så har faktiskt träningarna blivit så mycket mer effektiva och vi kommer framåt snabbare.

Men hur skriver man en träningsdagbok då?

Mitt tips är att göra det så enkelt som möjligt, jag själv skriver datum och skriver lite kort i mobilen för varje pass. Innan jag går ut så skriver jag följande:

  1. Vad ska vi träna idag?
  2. Hur ska vi träna?
  3. Vad gör jag om det inte funkar som jag har tänkt mig?

Efter det så tar jag med mig nödvändig rekvisita för träningspasset och sedan ger jag mig ut.

Det svåraste med att skriva träningsdagbok är väl egentligen att se helheten, den slutgiltiga målbilden och sedan dela upp den i korta och tydliga delmål. Delmålen ska firas ordentligt varje gång man nått upp till dom.

Det är viktigt att ha delmål och inte försöka gena sig fram till slutmålet, varje delmål ska sitta ordentligt i ryggmärgen på hunden och dig innan du går vidare till nästa delmål.

Kom också ihåg att kvalitetssäkra kunskaperna som din hund har fått, kan den utföra det du vill oavsett vart ni är, hur vädret är, störningsfritt och med olika störningar o.s.v.?

Vad har ni för träningsmål just nu? Skriv gärna och berätta i kommentarer nedan 🙂

Nu har jag i alla fall en plan, Vad, Hur och en plan B för dagens träningspass. Är ni nyfikna på Vad, Hur och vilken plan B jag hade idag?

  1. Vad ska vi träna idag? – Jo idag så skulle vi träna på att sitta snabbt och även ha stadga i sittet i en helt ny skogsmiljö.
  2. Hur ska vi träna? – Först ska jag träna på snabba spontana sättanden i koppel nära mig, 3 gånger ungefär ska jag göra detta om jag får den responsen som jag önskar av min hund. Om det gått bra så ska jag fortsätta med att köra samma övning men utan koppel. Går det fortfarande bra så utökar jag svårigheten lite med att säga kommandot sitt några gånger, målet är fortfarande att hunden snabbt ska sätta sig direkt jag säger sitt. Övningen ska fortfarande vara nära mig jag jobbar med klicker och belöningen är godbitar som kastas på marken i närheten men tillräckligt långt ifrån för att han ska måsta ställa sig upp för att nå den. Kör några snabba sitt sedan kör vi samma övning men med visselpipan, sedan med visionsripan och till sist handtecken. Alla övningar ska vara nära mig.
  3. Vad gör jag om det inte funkar som jag har tänkt mig? – Det viktigaste idag är att vi lyckas med fokus och snabba sättanden. Om övningen blir för svår och sättandena blir sega så har jag gått för snabbt framåt. Då får jag backa lite och se till att lyckas med flyt och snabba sättanden. Avsluta då det går som bäst, busa och lek en stund.
Snabba sitt nära mig i koppel.

Det blir lätt att komma ihåg att ta med sig belöningar, klicker, visionsripor mm då man planerat träningspasset innan man går ut. Då har man även möjlighet att ge hunden de bästa förutsättningarna för att lyckas.

Vad gör man sen då, när man har tränat?

Jo man måste ju utvärdera passet, gick det som man tänkt sig eller tillkom det något oförutsett?
Själv tycker jag att det är guld värt att filma träningen, har man en vän som följer med ut så kanske ni kan filma varandra. Är man ensam så kanske det går att rigga mobilen på någon lämplig plats så att man kan filma passet.

Varför ska man filma tänker ni kanske?
Det är väldigt svårt, i alla fall för mig, att se mig själv utifrån om jag inte filmat. Jag har en upplevelse av träningen från mitt uppifrånperspektiv men känner att jag behöver få en upplevelse av ett sidoperspektiv också. När man filmat och sedan tittar på filmen så ska man försöka vara objektiv och titta noggrant på vad man själv gör och hur hunden reagerar. Sen är det dags för utvärdering av passet.

  1. Hur gick träningen?
  2. Varför gick det bra/dåligt?
  3. Vad behöver vi fokusera på till nästa pass?

När man jobbar såhär med sina hundträningar så kommer man väldigt mycket snabbare till insikt om vad som fungerar och vad som inte fungerar samt att man också blir mer effektiv. Man tränar på rätt saker istället för att ödsla tid på att träna det som inte fungerar.

Det blir också väldigt mycket roligare att träna då man har en plan och även en uppföljning så att man kan mäta hur långt man kommit.

Dela gärna med er i kommentarer om hur ni jobbar med er hundträning och även era reaktioner och tankar kring att skriva träningsdagbok.

På återseende //Lillemor med flock

Jossan och Vegas resa till patrullhund och hundförare i Hemvärnet

Det var ett tag sen jag skrev här, vilket beror på en trasig dator här hemma. Telefonen är inte lika trevlig att skriva blogginlägg med, men jag får ge det en chans och som rubriken lyder så kommer dagens inlägg att handla om vår resa till patrullhundsekipage i Hemvärnet. Och detta passar extra bra just nu för att det snart kommer vara en informationskväll via länk för de som är intresserade. Jag kommer däremot måsta dela upp det i två eller tre inlägg för att det inte ska bli för långt att läsa.

Jag köpte Vegas 2015, i slutet på maj flyttade han hem till oss. Min plan var att träna och tävla brukssöket. Vi tränade även räddningssök, eller sök i miljö för att det var ju det jag var van som liten. Han var riktigt duktig på det oxå måste jag säga.

Vegas första dag med oss.

2018 så pratade en klubbkompis med mig, hon tyckte att vi skulle åka på en informationsträff angående patrullhund. Jag hade ju funderat på detta men det var när Vegas var under 1 år. Men eftersom söket låg så nära hjärtat så blev det ingenting av det.. Jag åkte på infoträffen på F21, med inställningen att jag kunde ju i alla fall höra vad det handlar om. Jag hade inte bestämt mig. Men vips som det var, när infoträffen var ”över” så fick hundarna göra ett inträdesprov om man ville, för att se om hunden är lämplig att utbildas. Vegas ”klarade” provet och ansågs lämplig. Då fick jag ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig om att gå utbildningen eller inte.

Jag gillar utmaningar, och speciellt när det gäller hundsporten eftersom det är mitt största intresse. Jag tackade ja till utbildningen och då var vi igång. Vi gick internatkurs, vilket blev totalt 3 veckor utspridda under året med avslut på hösten 2018. Vi fick skola om sökhunden till spårhund, vilket inte var enkelt och än idag så spårar han med väldigt hög nos, men det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Hela våren/sommaren ägnade vi åt spår och ljudmarkeringar. Eftersom en patrullhunds uppgift är att kunna upptäcka fienden och/eller samla information med hjälp av sin nos och sina öron. Ljudmarkeringarna var inte så svårt, snabba ljud och snabbt att släppa på påvis så blev det snabbt naturligt för honom.

Det ingår även en lydnadsdel vilket gick galant, vi hade tävlat och tränat lydnad I 3 år ju, innan provet.

Slutprovet närmade sig och jag var så nervös! På vårt Slutprov/Certprov så ingick det:

  • Lydnad (vilket vi gjorde bort redan i mars tror jag, man behöver i snitt 5or i betyg i alla moment för att klara sig, vi fick 9or på allt i snitt (av 10 möjliga))
  • Hantering: Gick bara fint.
  • Patrullering: 600 meter om jag inte minns fel, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vegas tog ljudet utan problem, vinden gick lite sisådär, det var nämligen i princip vindstilla när vi gick… men han hade vindmarkering några gånger men kunde inte fullfölja, vilket jag även rapporterade in att han hade förhöjt intresse. Domarna hade ju koll på läget och godkände honom då hans förhöjda intresse låg där figuranten var. Vind och väder är ju inget vi kan påverka.
  • Spår, 1500 meter, med 3 föremål + slut. Kravet för godkänt var 1 föremål och slut. Spåret togs upp via ett spårupptag, vilket betyder att vi patrullerade och hunden tar själv upp spårövergången och som hundförare ska man då rapportera in detta, man lägger ner hunden och får fortsätta spåret efter tror det var 5-10 minuter. Vegas hittade 3 föremål men aldrig slutet. Vi höll på i 90(!!!) Minuter. Och jag höll på bli galen. Jag grät när tiden gick ut. Han som spårat hela sträckan började sen vimsa runt bara…. Skulle vi falla på det? Men när jag kom ut så berättade spårmottagaren att vi skulle få en chans till på oss eftersom det varit ca 10 bärplockare som suttit och fikat precis vis spårslutet och sedan gått för att plocka bär. Det var alltså sjukt många spår som var färskare än det han skulle följa. Vilket för en ganska ny spår-hund blir riktigt svårt. Nästa spår vi fick var Vegas riktigt laddad på. 20 minuter tog det men vi fick endast med oss ett föremål och slutet, men det räcker ju för att bli godkänd. Tack å lov!!! Jag var rädd att han skulle ge upp, vara för trött efter 90 minuters arbete.. men det var han alltså inte. 3 km spår på provhelgen är ju riktigt bra för en hund som aldrig spårat mer än typ 4 månader va? Och jag fick ju oxå se att hans arbetslust är enorm. Älakar’t!
  • Fast bevakning. Man sitter på ett fast ställe och hunden ska jobba, lyssna och vinda och som hundförare ska du kunna läsa hundens signaler och rapportera in om hunden markerar och VAD, är det vind eller ljud? Vegas skötte även detta bra. Det är 2 figuranter som turas om att gå med ett mellanrum mellan sig på ca 50 meter(kan ha fel här med exakta längden)
  • Bas. Hunden ska sova ute i fält med de andra hundarna i närheten och utan sin förare. Detta hade oxå gått bra.

Vegas blev godkänd på samtliga delar ovan och var därmed certad tjänstehund patrull.

Jag var stolt över honom men även över mig själv, vår träning och samarbete. Älskade hund❤

Vegas patrullerar.

Detta är inte allt som behövs för att bli godkända som ekipage i HV, så därför kommer det fler inlägg. Här är enbart det som krävdes av Vegas när han blev patrullhund. Idag är det lite annorlunda med t.ex. spårlängd, och lydnadsbiten men allt går att läsa sig till på SBK:s hemsida om du söker på patrullhund.

Är du också sugen på patrull och vill veta mer? Delta på infomötet!

Varför blir man instruktör?

Det bästa med att vara instruktör/hundägarcoach

Jag ska vara helt ärlig med er, nu har det snart gått ett år med Corona och vi som är vana att hålla kurser löpande för hundägare, vi håller på att ha väldigt mycket abstinens nu.

Som tur var så har vi digitala medier och kan köra vissa kurser digitalt samt att vi kan ta hand om enstaka ekipage och köra privata träningstillfällen. Det har varit räddningen vill jag säga, för att ha ett sådant här långt uppehåll utan att hålla kurser, det känns inte bra. För ni ska veta, det finns inget roligare än att få hjälpa hundägare framåt. Det är magiskt!!

Att som instruktör få privilegiet att se hoppet tändas i ögonen på hundägaren som trott att det varit kört, att få se de som tappat sugen till hundträning tycka att det är kul igen, att få se ekipagen gå från klarhet till klarhet, det är magiskt. Att få ge en hundägare självförtroende och även självdistans, att kunna skratta åt sig själv och tillåta sig att göra fel för att sedan göra om och göra mer rätt det är underbart.

Det ska vara kul att träna hund eller hur!

Men ibland så kör man fast, man ser inte lösningen utan man ser bara problemet och då är det läge att ta kontakt med någon som kan hjälpa en att se utvägen ur de utmaningar man ställts inför.

Det är också fantastiskt roligt är att ge hundägare nya verktyg att jobba med, för när man jobbar i sin ensamhet så kör man oftast i invanda spår, man ser inte möjligheterna att testa något annat.

Jag vill tacka alla de kursdeltagare vi haft under året Corona till trots, ni ger oss en enorm boost och fyller på oss med energi. När man håller kurs, oavsett om det är digitalt eller fysiskt så blir man själv som instruktör/hundägarcoach peppad, man tränar mer själv och man ser nya utmaningar och får mer energi och lust till hundträning. Det är en riktig Win-Win för alla!

Så vad händer nu?

Vi har planerat 3st digitala kurser med start snart.

  • Klicker för nybörjare
  • Apportering för nybörjare
  • Grunderna i inkallning.

3st roliga kurser som kommer att köras digitalt via Teams och även en stängd grupp på Facebook endast för deltagarna i kursen.

Vill du vara med på någon av dessa kurser så skicka intresseanmälan via mail till: hund@heyab.se
Skriv i ämnesraden vilken kurs du är sugen på att gå så återkommer vi med mer information.

På återseende

//Lillemor

När du tappar motivationen

Är du precis som jag och tappar motivationen för träningen? Jag är så när det gäller i princip allt som behöver tränas på. När jag var yngre var det ofta i skolan, jag tappade motivationen att plugga och det kändes som att det aldrig skulle ta slut, skolan alltså. Men lika fort som motivationen försvann så kunde den komma tillbaka med all kraft och man pluggade allt man kunde. Tills motivationen mattades av igen. Samma sak händer mig när det gäller träning, min egna fysiska träning. Jag kan vara så himla peppad och taggad och träna varje dag för att efter några veckor tappa motivationen helt och hållet. Sen kommer den tillbaka igen.

Ja, det går i vågor för mig. Just nu har jag över jul och nyår inte haft någon motivation att träna något speciellt med Vegas. Ibland kan det vara så att du kört fast i träningen och tycker inte att ni kommer någonstans hur mycket du än försöker. Kanske blir du frustrerad och i träningen med hunden blir det kanske konflikter och bara frustration. Känns det igen?

Det syns kanske inte på bilden, men jag var väldigt frustrerad för att Vegas var så hetsig i krypet så vi fick gå tillbaka till omvänt lockande och ”bebisövningar”.

PAUS!!! När det blir såhär för mig brukar jag trycka på paus. Jag slutar träna för utvecklingens skull. För att är det något jag lärt mig så är det att vi inte kommer någonstans med bara konflikter och frustrationer. Så jag sätter helt enkelt stopp där! Det jag tillsvidare gör med min hund är att ha roligt. Går långa promenader, leker och sätter inga krav. Detta kan vara svårt. Speciellt om hunden är i någon könsmognad och gör precis, exakt allting man inte vill eller önskar. Självklart får inte hunden gå bärsärkagång och göra vad som helst. Kom ihåg att det är skillnad på inlärning och uppfostran. Jag tillåter inte att man stjäl mackan från köksbordet eller bits t.ex. Men jag lägger absolut inte in krav i vår gemensamma lek som t.ex. att gå perfekt under promenaden eller att inte pipa/gnälla/skälla när vi ska gå ut. Vi måste komma ihåg att tillåta hunden att vara just det den är, en hund!

Vad jag sen gör för att få tillbaka motivationen är att kolla runt på hundkonton, på youtube, instagram och facebookgrupper. Eller så pratar jag med mina föräldrar och hundträningskompisar. Då brukar jag bli inspirerad och tillslut kommer det där roliga med träningen tillbaka. Du kan lägga upp en träningsplan att följa. Och något som är bra är att följa upp träningen genom att anteckna. Det gjorde jag speciellt när jag tränade inför tjänstehundsbiten, men det funkar för all sorters träning.

*Upplägg: Skriv här vad du tänkt göra och hur du kommer utföra det.

*Hur gick det?: Enkelt, vad hände, gick det bra eller stötte ni på några utmaningar?

Varför inte anmäla er till någon rolig kurs? Vi har ju tagit upp tidigare om att ha träningskompisar. Det är toppen att få lite feedback, antingen från en ny instruktör eller någon annan kompis som kanske kan komma med lite nya idéer till er träning. Eller bara ha någon som ni kan bolla era tankar kring träningen kring. Vi på Heyab Hund erbjuder digitala träningskompisar nu under Corona- tider, om ni är sugna att kursa! Länkar här så får ni kolla–> https://heyab.se/hund-garutbildningar.html

Jag hoppas att jag lugnat ner dig som läser om du är i en motivationssvacka just nu. För det är vi nog alla någon gång. Ta ett djupt andetag, släpp på kraven och försök inspireras av andra. Och tills dess, HA KUL!

//Josefine

Livet som hundägare/förälder

Det här med att skaffa hund, det är lite som det här med att skaffa barn.
Då man tittar på bilder på nätet på söta valpar och duktiga ägare som lär sina hundar allt möjligt. Dom gör cirkustrix, dansar, städar, öppnar dörrar, hämtar saker mm mm. Det är ju för gulligt och det ser ut att vara så mycket kärlek 😊

Foto av Sam Lion pu00e5 Pexels.com

Sen ser man alla dessa fantastiska och lyckliga föräldrar med dom söta små prinsarna och prinsessorna. Föräldrarna är smala, fräscha och det är mest bara kram och kärlek på bilderna.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Är verkligheten såhär??

Den nakna sanningen om att vara hundägare och förälder, varning för er som inte klarar av den hemska verkligheten 😊

Idag är det kall ute, det är snöstorm, du har en valp, gissa vad… Jo valpen behöver ut och kissa ibland, även ut och göra nr 2. Det spelar ingen roll att det stormar och är kallt som bara den. Ut måste vi hundägare, det är här det s.k. ordspråket gäller. Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Detsamma gäller ju hela året, en hunds liv är ju ungefär 10-15 år och hunden behöver ut på rastning flera gånger varje dag i hela sitt liv. Detta gäller oavsett väder, oavsett om du är frisk eller sjuk, oavsett om du orkar eller inte.

Så ta en liten funderare på bara detta fenomen, är detta något du kommer att orka med? Detta är egentligen den minsta delen av en hunds liv dessutom. För den där fantastiska hunden som du sett bilder och filmer på, den har inte blivit så av sig självt utan det har krävts 100-tals timmar av träning innan man ens kommit halvvägs.

T.ex. att gå i koppel, den enkla saken som hunden kommer att ska göra flera gånger varje dag. Det momentet kräver massor av träning för att fungera tillfredsställande för både dig och hunden. Det är ju inte speciellt kul om hunden drar i kopplet hela tiden, du får ont i armar, händer, axlar och hunden snedbelastar kroppen vilket ger även hunden ont = inte bra och inte kul för någon av er.

Detta kräver många timmars träning, det är inget som hunden bara kan.

Föräldraskapet då, den nakna sanningen.
Ja självklart finns det A-barn som sover hela nätterna och inte är annat än glada och friska. Sen finns det ju vanliga barn, som har ont i magen, gråter, vägrar att sova, får tänder, vägrar att sova, får magsjuka och spyr ner hela sin säng, sina föräldrars säng och alltid händer detta mitt i natten.

Föräldrarna hinner inte träna, inte duscha och absolut inte sminka sig annat än på helgen kanske då de är två stycken hemma så de kan gå skift med ont-i-magen barnet eller pingel-lisa som gillar att kolla in husets alla kontakter med skruvmejsel eller annat tillhygge. Eller klätter-pelle som alltid hänger i taklampan och gungar så fort man tittat åt ett annat håll.

Foto av Kat Jayne pu00e5 Pexels.com

Så inte blir det så många snygga fräscha bilder på den perfekta lilla familjen om man skulle fota hela tiden. Den mesta av tiden med små barn är ju underbar såklart, men slitsam med för lite sömn o.s.v. Sen växer ju småprins- och småprinsessorna upp och blir tonåringar… det blir ju även valparna faktiskt om än lite snabbare än barnen.

Tillbaka till hundägandet, din valp kommer in i första könsmognaden. Detta händer någon gång kring 7-12 månader och vad händer egentligen då? Jo, tiken börjar löpa det är ungefär detsamma som dottern som får sin första mens. Eftersom vi alla är individer så är det ju väldigt olika hur detta känns. Vissa får väldigt mycket PMS och mår jättedåligt medan det hos andra går nästan obemärkt förbi. Här är det ungefär lika för hund och barn, de är individer och de reagerar individuellt. De kan bli rädda för ”spöken”, soptunnan som ni passerat dagligen kan helt plötsligt vara livsfarlig.

Hanhundarna börjar lyfta på benet, de hamnar i spökåldern, de vågar sig ut på egna upptåg men plötsligt är världen livsfarlig. Pojkarna växer fort, får stora fötter, blir lite klumpiga, börjar frigöra sig från sina föräldrar, tycker sällan eller aldrig lika men ändå vill de vara små ibland och bara kramas med sina föräldrar istället för att ha olika åsikter om allt.

Smitare på väg tillbaka in i bilen.

Så det finns många paralleller att dra mellan att bli förälder och skaffa hund och bilda flock. Vi som vuxna, föräldrar, hundägare är alltid ansvariga för att göra det bästa av situationen och att vägleda och guida både barn och hundar rätt i livet. Det är tufft ibland, för det krävs tid, tålamod och även pannben. För oavsett vad så är det så att har du skaffat barn eller hund, då är du ansvarig och oavsett vad så ser du till att de får det de behöver.

Så tänk efter före, fixar jag detta? Kommer jag att orka i ur och skur? Det är inte rosenrött hela tiden men det är en enorm kärlek och berikning av ditt liv. Min familj och flock är det absolut bästa jag har, men vi är inte alltid smala, supertränade, supersnygga och fräscha. Men vi har oftast kul och ju längre tiden går desto mer får man tillbaka. Det är underbart!

Här min äldsta dotter som numera flyttat ut och har egen familj/flock att ta hand om och älska.

Min familj/flock består idag, i ur och skur, av 2 hemmavarande pojkar, sambo och 3 strävhårig vorsteh, 2 utflugna döttrar, 2 barnbarn och 2 utflugna bonusdöttrar. De berikar mitt liv varje dag!

//Lillemor

Målsättningar 2021

Har ni några mål inför hundåret 2021?

Jag har satt några mål, och jag hoppas inte att Coronan kommer att stå i vägen för mina mål detta år. Jag och Vegas SKA komma oss ut på tävlingsplan, efter 2 barn som gjort entré mitt i säsongen, en patrull-utbildning mellan dessa två barn och Corona så har vi inte riktigt kunnat tävla lika mycket som vi velat (jag velat). Lottningarna på de tävlingar jag kunnat anmäla oss till har inte heller varit till våran fördel. MEN nu är det ett nytt år och en ny tävlingssäsong väntar. Vårt mål är att bli uppflyttade från Lägre klass spår. Vore ju fasen om vi inte skulle komma med i år heller. Vegas har alla förutsättningar att få uppflytt, det gäller bara att få tävla. Vi kommer fokusera träningen mest på att markera pinnarna ordentligt, han tycker inte dom är särskilt viktiga..

Vi hoppas att vi kommer få göra mer övningar i de gröna kläderna än vad som blev förra året, då det mesta ställdes in pga pandemin.

Något annat inför 2021 år att vi förhoppningsvis blir med valp igen. En valp som kan ta över Vegas tjänstebit när han sedan kommer gå i pension, Vegas blir 6 år i år, och det tar ju minst 2 år innan en ny hund är klar för tjänste-biten. Så det ska bli spännande! Det kommer dessutom bli ras-byte. Så håll nu alla tummar och tassar för att det blir lyckat!

Gott nytt år hundvänner!

Mitt första skarpa eftersök

Nu är det kanske någon som tror att detta inlägg kommer att handla om jakt, eftersök av skadeskjutet djur. Men nej, det här kommer handla om eftersök av försvunnen person.

Jag har ju som skrivet tidigare utbildat mig till hundförare i Hemvärnet som är en del av Försvarsmakten som många vet. Vårt viktigaste uppdrag i fredstid är att kunna bistå med hjälp vid eftersök av försvunna människor. Detta är också för min del den största orsaken till att jag gick med i Hemvärnet och utbildade min hund till patrullhund, för att kunna hjälpa till när det behövs. Att använda sitt största intresse (hund och hundträning) till någonting samhällsnyttigt.

Under tisdagskvällen förra veckan ringde telefonen och frågan kom om jag kunde vara med på eftersök under onsdagen. Självklart! Packade väskan med det som behövs och gjorde iordning Vegas saker också.

Under onsdagen sökte vi av de partier vi fått av polisen. Vegas jobbade jättefint, han använde sin starkaste förmåga att jobba i vind och var helt otrolig. Som han kämpade. Det var jobbig terräng för både matte och hund. Vegas tassar blödde när vi kom tillbaka. Tyvärr hittade vi inte kvinnan som var försvunnen. Hon är fortfarande borta och därför kommer jag lägga in mer information om det i detta inlägg.

Marken som vi sökte av var det folk som gått i, antingen letat själva eller om det var jägare eller något. De spår som Vegas markerade var för färska för att det kunnat vara kvinnan tyvärr. Det är detta som ofta blir problematiskt vid eftersök, att hundarna blir inte så väldigt användbara eftersom de går efter de dom kan vilket är att ta upp spår (de vet ju inte vem vi letar) eller vinda. Därför får vi markeringar som inte är relevanta till att hitta den personen som är borta. Jag blir lite ledsen att vi inte blir inkallade tidigare, innan det hunnit sökas till fots av så många redan. Det blir vittring överallt och hundarna gör sitt jobb. Jag är otroligt stolt och nöjd över Vegas arbetsvilja och hur han verkligen gång efter gång markerade och kämpade på. I slutet av området var han lite sliten, med onda tassar. Men han jobbade ju ändå.

Nu är det tyvärr så att kvinnan har varit borta i över 1 vecka. Hon verkar inte finnas i terrängen omkring där hennes bil hittats fastkörd på en äng i Boviken/Skellefteå. Här i länken nedan kan ni läsa mer om hennes försvinnande. Det finns även en facebookgrupp som heter ”Carola är försvunnen” som ni gärna får gå med i och hjälpa till att hålla ögonen öppna och förhoppningsvis hitta henne snart!

https://www.missingpeople.se/sv/handelser/hjalp-oss-att-hitta-carola-53/

https://www.facebook.com/groups/910630559757580/

Här är en bild på Carola som är försvunnen

Vågar du testa nytt eller var det bättre förr?

Vilken metod passar dig?

Då du ska lära in ett moment tillsammans med din hund, vilken metod brukar du använda dig av då?
Tänker du också att alla andra bör använda sig av samma metod som just du använder?
Är din metod den bästa? Eller kan det möjligen finnas några andra metoder än just de du känner till?

På sociala medier kan man ibland i olika hundforum läsa frågor från hundägare då de stött på patrull i något moment, alltså har ett problem med hur de ska gå vidare med inlärningen. Det har gått galet någonstans på vägen och hundägaren söker hjälp av andra likasinnade.

Det brukar vara rätt intressant att läsa svarstrådarna i sådana ställda frågor.

I dessa svarstrådar är det ofta egenutnämnda proffs som svarar och som även fördömer andra som svarat osv. Om någon gett ett svar på en metod som passat dom, då kommer det genast någon annan med stora pekpinnen och förklarar att det där är helt ute och sådär kan man inte göra idag!

Jag har en helt annan tro, det finns ingen metod som passar alla utan man måste individanpassa inlärningen. Både för föraren och hunden. Det är inte alla som är bekväma med att jobba med klicker, det är inte alla som kan använda omvänt lockande osv. osv.

Men det finns alltid alternativ, man måste våga prova sig fram och ibland så måste man öppna ögonen och våga testa något helt nytt, eller gammalt för den delen 😊

För visst är det såhär med livet att det finns många vägar till samma mål, frågan är bara vilken väg som passar just dig och din hund.

Jag har själv hållit på med hund ganska länge, köpte min första schäfer -92 och har efter det haft flera brukshundar och även jakthundar nu på senare år.

Då jag började med hund och hundträning så fick jag lära mig träningssätt och metoder som var populära då på 90-talet. Just då kände jag mig ganska duktig och trodde stenhårt på att det nog bara fanns dessa sätt att träna hund på.

Men ganska snart, då jag blev instruktör så började jag förstå att det finns lika många sätt att lära in saker som det finns människor och hundar. Det viktigaste är att metoden som man väljer passar både förare och hund. För annars blir det inte trovärdigt och man ger upp, det blir inte kul och det fungerar inte!

Något som jag vill skicka med er alla är att: våga testa, våga testa nya metoder, läs på, titta på turtorials på nätet, använd metoderna du vill testa till att lära in några cirkustrick. Lär dig nytt och prova dig fram tillsammans med din hund.

Konstnär: Susanne Jacobsson, Hemmafröjd inredning och inspiration

Det är superkul och det är inte den enda vinningen i det hela, utan ju mer du gör tillsammans med din hund och då ni har kul ihop, desto bättre samarbete får ni överlag. Din hund kommer att söka kontakt med dig, din hund kommer att gilla era stunder tillsammans. Ni kommer helt enkelt att bli ett dreamteam 😊

Så kasta dig ut i det nya, omfamna det och var nyfiken, lär dig nytt och få en större världsbild. Det är kul, jag lovar!

Sen till sist, det är inte vilken metod man använder som räknas utan det är att ni har trevlig när ni tränar och att ingen av er far illa av träningen och att ni når era egna uppsatta mål. Ingen metod är felaktig så länge som ingen far illa av metoden. Den metod som både förare och hund känner sig trygg med och som tar er framåt utan våld det är den metoden som passar er!
Våga välja det som känns bäst och skit i om andra anser att man inte kan göra så. Så länge som ni har kul och inte slåss så är alla metoder som tar er till mål bäst, just för er!!

Själv har jag ett moment där jag testar att blanda lite metoder just nu. Momentet är apport (ett väldigt känsligt moment för många och ett svårt moment). Om man har en fågelhund så är det ett måste att hunden apporterar och absolut viktigast är att hunden apporterar om man skadeskjutet ett vilt. Då måste hunden ta in det så snabbt som möjligt. Hunden får inte blinka för en sådan apportering så momentet måste sitta bergsäkert. Hunden måste apportera det jag ber den att hämta.  

Har gjort en kort film där min yngsta son visar hur vi delar upp momentet apportering, vi har använt oss av lydnadsapportering och även blandat in klicker i inlärningen. Vi belönar med godis i inlärningsskedet. Denna metod har fungerat hur bra som helst för oss, det är en välbeprövad metod som funnits med länge.

Men varför lämna ett fungerande koncept som man dessutom behärskar?
Som jag skrev tidigare, man blir inte dummare av att titta sig omkring, nästa hund i flocken kanske denna metod inte fungerar på, vad gör vi då?

Jag är otroligt nyfiken på att lära in hela momentet med klicker och har sneglat lite på Tomas Stokke och hur han jobbat in apporten på sina fågelhundar med klicker. Mycket intressant!

Det kanske blir den metoden som vi kommer att använda nästa gång, vem vet? Det är individen tillsammans med mig som bestämmer metoden, det kan bli en blandmetod av flera olika metoder också, vi får försöka jobba med det som passar hunden och mig bäst 😊

Lycka till med era metoder och kör på magkänslan, ha kul tillsammans, det lönar sig bäst i slutändan!

//Lillemor

Hund och barn, ett andra inlägg!

Jag såg för några dagar sen ett inlägg i en facebook- grupp om just hund och barn, om man kan låta sina barn gå ut på promenader själv med familjens hund?

Det var många åsikter, tankar och funderingar om något skulle ske. Kan ett barn hantera en situation så som slagsmål, hunden sliter sig ur kopplet och försvinner, smiter iväg och biter ihjäl en hund eller om någon främmande hund skulle springa fram till barnet med familjens hund. Kan då barnet kontrollerat hantera det? Är man en dålig förälder om man skulle tillåta barnet gå ut med hunden och kunna ha på samvetet att barnet kanske ser sin hund bli biten, smiter och blir påkörd eller om deras egna hund biter någon annans hund?

Nu kommer ni få läsa min åsikt kring detta, om barn och hund, på promenader tillsammans, ska man tillåta det eller inte?

Först och främst vill jag säga att strikt hundägaransvar gäller ALLTID. Du som hundägare kommer alltid måsta stå för din hunds handlingar oavsett vad. Det spelar med andra ord ingen roll vems hund som gjorde vad i en situation att någon hund skadas i ett slagsmål t.ex. Det innebär även att det inte heller spelar någon roll om det är Du som hundägare som håller i kopplet, en hundvakt som är vuxen eller ditt barn.

Jag tycker att man helt enkelt själv måste bedöma om barnet är nog mogen för att ta med hunden själv på promenad. OM någonting händer är det viktigt att barnet agerar. Att barnet orkar hålla i sin hund (de kan absolut slita sig, det händer även vuxna). Barnet bör oxå vara så mogen att den har fokus på hunden och inte bara slänger kopplet och går för att leka i lekparken t.ex. Eller släpper hunden lös och sen inte kan få den att komma tillbaka på inkallning osv. Nog stark för att kunna hålla hunden i kopplet.

Jag tycker därför inte att man kan sätta en siffra eller speciell ålder på ett barn när det är okej att gå ut med hunden. Det finns de 10- åringar t.ex. som har betydligt större koll och lydnad på familjehunden än många vuxna.

Jag har även hållit i barn och hund-kurser. Där upplever jag ofta att hundarna (som man även haft på kurs med föräldrarna) har ett helt annat uppträdande. Jag tror att det blir så för att barn har inte lika mycket erfarenheter, de kan inte föreställa sig alla olika scenarion om att det kan bli slagsmål eller gruff. De går inte till kursen med en oro att hunden kanske kommer göra utfall. Hundarna känner ju av kroppsspråk, är föraren lugn och har en positiv inställning så brukar det ofta speglas på hunden.

Så avslutningsvis vill jag säga till er som funderar om ni kan släppa iväg ert barn med hunden själv på promenad. Är barnet nog mogen? Kan du känna att du kan stå för en obehaglig händelse? Det är ju trots allt du som hundägare som bär allt ansvar för vad din hund (och barn) gör. Ta en promenad tillsammans med ert barn och hunden där barnet får hålla kopplet hela vägen, men du kan gå in och styra upp om du ser att det går åt pipan.

Själv känner jag att jag kan lita mer på min 15-åriga lillebror med min hund än vad jag skulle göra med många andra vuxna. Jag vet att han skulle agera om något skulle ske. För det är ju trots allt djur, djur med känslor och inte robotar vi har att göra med. Att det aldrig någonsin skulle hända något går inte att ta förgivet.

Kommentera gärna med era tankar.😊

Trevlig helg!

// Josefine

Vad vill jag se hos föräldradjuren när jag köper valp?

Att kolla upp linjer på avelsdata vet många att man kan göra. Men vad ska man kolla efter egentligen?

Jag är ingen expert på detta, uppfödning är svårt och mer komplicerat än vad många kanske tror. Att få fram bra, friska hundar är inte alltid så himla enkelt. Det är mycket mer tanke bakom (hos de seriösa uppfödarna) än att para två fina individer.

Några kriterier som ska uppfyllas för mig när jag vill köpa hund är.

  1. HD och ED röntgen på tiken och hanen, deras syskon och deras föräldrar. Här ser man hur det ser ut. Är det mer ”fri-röntgade” än de med pålagringar? Ser allra helst att alla är fria, då är ju chansen att få en frisk hund på det planet större! (Dock aldrig 100%-ig). Jag tycker oxå att det är idiotiskt att detta inte är krav på alla raser som ska fysiskt kunna arbeta. Jakt, bruks eller draghundar.
  2. Är det gjort mentalbeskrivning, mentaltest och/eller BPH på föräldrar och syskon till föräldrarna. Du kan här se hur hundarna före är mentalt, finns det några brister eller ser det bra ut? Jag har gärna nyfikna hundar, som har kamplust, inte har kvarstående rädslor och som inte är skottberörda.
  3. Jag ser gärna att föräldrarna har meriter. Att de t.ex. har tävlat i bruks, eller en jaktmerit om det skulle vara en jakthund. Det är ju lite som ett kvitto på att iaf föräldrarna har det som krävs för ändamålet de är avlade för. Jag ser gärna oxå att syskon till föräldrar kan ha någon merit men det är inte ett krav, huvudsaken är att föräldrarna som uppfödaren vill sälja valpar från har detta.

Är det något speciellt ni tycker är viktigt när det kommer till att köpa ”rätt hund” och som inte finns med här ovan. Kommentera gärna!

//Josefine