Balans i hundträningen

Jag upplever att många har missat något väldigt viktigt då de jobbar och tränar med sin hund. Nämligen att ha balans i sin träning!

Hur tänker jag nu?

Jag ser att många hundägare helt snöat in på detta med belöningsbaserad träning. Jag har inget emot detta, jag använder också belöningar i inlärning då jag tränar hund. Men det handlar om att balansera upp detta med belöningar och sedan efter ett tag även kunna ställa krav. Det är också väldigt viktigt att ha koll på vilka belöningar man använder sig av och i vilka situationer.

Jag anser att man inte enbart kan jobba med kamp som belöning t.ex. det kan fort bli en stress i hunden som gör att det kan gå överstyr. Att kampa med sin hund ska man självklart göra, men inte hela tiden! Det här är viktigt, det är du som förare som styr kampen, även då du låter hunden vinna. Det är viktigt att ha koll på sin individ, det här med att alltid använda kamp som belöning, det tror jag är att bita sig själv i svansen 🙂

Det är väldigt viktigt att hålla koll på att hunden mår bra och att den inte blir stressad av de belöningar vi använder. För en stressad hund vet inte alltid vad den gör när det rinner över och leken/kampen blir för rolig. Den annars så snälla och fina Fido vinner helt plötsligt en kamp med sin förare och då känner Fido sig som ”kung i baren” och vill gärna springa runt och stolt visa upp sin vinst. Om då någon annan hund också är väldigt kampsugen och även den i samma ”mode” som den vinstgalne så kan det fort bli tokigt och helt plötsligt har vi en kamp två hundar emellan som kan urarta i tråkigheter som inte går att bryta för de båda är i en alldeles för hög stress/energinivå.

Därför är det så viktigt att du tittar på din hund, hur mycket går den upp i stress av dina belöningar, kan den slappna av, kan den fortfarande lyssna på dig då ni kampar, går hunden att bryta? Det är jätteviktigt att ha balans i detta, inte låta det gå över styr.

Jag försöker alltid lära mina barn vart gränsen går när de leker/kampar med våra hundar. Både barn och hundar går gärna in i leken fullt ut och har så kul tillsammans tills dess att hundarna inte riktigt förstår vart gränsen går, att de kliver över. Speciellt om barnen lägger sig ner på golvet, skrattandes och lekandes med hundarna, då kan det fort gå tokigt. Hundarna kan ta i för mycket, ta om ett grepp i kamptrasan och något finger eller en liten hand kan komma i kläm mellan hundens käkar och vassa tänder. Då är leken inte rolig längre och det är inte säkert att barnet kan bryta leken, även om barnet är relativt stort. Har du en flock hundar som alla är toksugna på att kampa och leka och som inte förstår ett nej/stopp/sluta. Då har du fort ett problem som inte är så kul!

Så för allt i världen, se till att balansera upp din hundträning och lägg in både passivitet, lugna belöningar i form av ”bara din röst” smekningar och att du som förare är nöjd med utförandet. Det ska smälla lika högt eller egentligen högre än alla kamptrasor i världen. Se till att hunden är i rätt ”mode” när du belönar, stressa inte upp hunden i onödan och försök att inte stressa upp den alldeles för mycket. Balansera dina belöningar genom att inte låta hunden veta vad som komma skall. Den ska inte ha en förväntan på att ALLTID få kamp, den ska bli nöjd och känna sig stolt över att du blir glad och att du belönar med ett bra. Den ska vara stolt att få gå vid din sida och utföra det du vill att den ska göra. Då blir ni ett superteam tillsammans.

//Lillemor med flock

Hantering – så otroligt viktigt!

Om, eller rättare sagt när, din hund blir sjuk eller skadad och måste åka in till veterinären för vård, då är det för sent att börja träna hantering om du inte gjort det förut.

Hanteringsträningen den är bland den viktigaste träningen du gör. Den bör starta med en gång då du hämtat hem din hund.

Alvin och övriga flockmedlemmar har hanterat Buzan, vår borderterrier, från dag 1.

Vad menar jag då med att hantera sin hund?

Börja med att träna hunden på att sitta stilla i ditt knä eller din famn även om den är lite busig. Håll den bara lugnt och stilla, massera den lite där ni sitter och gör stunden till en mysig stund tillsammans.
En bra början är att du första gången du gör detta så ser du till att hunden är lite trött, då har du bättre förutsättningar för att lyckas få hunden lugn snabbt. Ge den beröm genom smekningar och massage, det behöver inte vara en massa godis, men naturligtvis så kan man även ge något gott till mysstunden. I detta läget skulle jag rekommendera mjukost eller leverpastej på tub om du ska välja ett lugnande godis.

Utöka hanteringsövningarna genom att plocka upp hunden då den är lite mer fartig och se till att lära dig tillsammans med din hund hur man varvar ner från fart till stillhet.

Att kolla hundens normaltemp är också väldigt bra att göra, hur många av er vet era hundars snitt-/normaltemp?
Våra hundar har lite varierande normaltemp, någon har 37,3 och någon har 38,9 som normal temperatur.

Nyligen blev en av våra 4 hundar dålig, vi var tvungna att åka in akut till veterinären. Det var Dunder som blev dålig och fick jätteont i magen. Vilken tur att vi har tränat hantering med honom sedan dag 1. För vet ni vad veterinären gjorde idag?

Vi lyfte upp honom på ett bord, veterinären gav honom smärtstillande samt mikrolax så att han skulle få bajsa. Det sattes in kanyler, de togs blodprover, de tittade honom i munnen, klämde på den jätteonda och spända magen, de kände i rumpan, han fick kontrastvätska inspolad i munnen. Han röntgades och han fick ytterligare sprutor med antibiotika och så fick han även dropp. De kollade feber mm.

Fastän Dunder hade jätteont så accepterade han all behandling utan att säga ifrån, morra eller bita. Han stod lugnt och stilla och lät veterinärerna göra sitt superviktiga jobb för att få reda på varför han hade så ont i magen. Tillsammans med mig (Dunders matte) så känner sig Dunder helt lugn med all hantering, det är ingen stress, allt är bara lugnt och tryggt.

Det här är så viktigt att träna på! För tänk er själva att vara veterinär och då ni ska göra ert jobb så kan inte djuret ni ska undersöka vara stilla och lugn utan istället så morrar och biter det omkring sig. Då skulle inte jag känna mig speciellt säker som veterinär och inte skulle undersökningen bli så bra heller. Det skulle vara svårt att hantera och kunna ställa någon diagnos om man som veterinär inte får undersöka det sjuka djuret ordentligt.

Vi som djurägare har så många möjligheter i vardagen att träna hantering, det ska klippas klor, det ska borstas tänder, det ska trimmas och duschas. Om du har problem med de små vardagliga ompysslingarna så är det dags att börja träna på allvar. Jobba med att göra hunden säker med din hantering. Din hund ska känna sig trygg tillsammans med dig!

Även om du nu har en stor hund och inte har tränat någon hantering ännu, så är det aldrig för sent att börja.

Ta det lugnt och börja med små enkla saker som att sitta stilla i din famn, har du en stor hund så kan du med fördel sitta på golvet då ni tränar detta. Träna även din hund på att bli upplyft på bord, där ska den kunna stå lugnt, den ska kunna sitta lugnt och den ska kunna ligga lugnt (både på mage, rygg och sida). Lägg en halkfri matta på bordet innan du lyfter upp hunden så blir det trevligare både för dig och din hund 🙂

Tänk också på att träna hantering av din hund i olika miljöer, det ska vara lugnt, tryggt och OK i alla möjliga miljöer! För vem vet när olyckan är framme och när/vart vi måste kunna hantera och visitera vår hund för att undersöka vilka skador den fått.

När man tränar hantering med sin hund på rätt sätt så skapar man också en mycket bättre kontakt, ni kommer att bli ett team tillsammans som litar på varandra i alla sammanhang.

Lycka till & glöm inte att hantera era hundar varje dag!

//Lillemor med flock

Gästbloggare Karin Israelsson – Kerry Blue Terrier

Kerry Blue Terrier, är det en ras för mig? 
Läs mer om hur vår gästbloggare och Kerry-ägare Karin Israelsson beskriver rasen.

För cirka nio år sedan stiftade jag bekantskap med Zuki, en Kerry blueterrerierhane. I dag är jag inne på min tredje Kerry.

I familjen finns i dag Zelda, som snart är 2,5 år och minstingen Zacke, lite drygt 11 veckor. 

För mig har kärleken till just Kerry blueterrier vuxit sig starkare och starkare för varje år. En god vän och Kerryägare har formulerat det såhär: ”Det finns hundar och så finns det Kerrysar”. 

En Kerry blueterrier är oerhört allround. Oavsett om du själv vill pyssla med dressyr, utställning, jakt, eller olika typer av spårträning, så funkar det med en Kerry. Med Zelda har jag tagit doftprov eucalyptus och även tränat in startklass, dressyr. Ett par gånger i veckan lägger jag viltspår, som hon greppar med en stor portion positivt engagemang. 

Kerryn är även positiv med en god portion stringens, de är muskulösa och starka, uthålliga och kärleksfulla. Efter en dag i skogen rullar Kerryn, med fördel, gärna ihop sig tätt intill matte eller husse. 

Framöver tänker jag utbilda Zacke i vilt-  och personspår, eventuellt blir det jakt också. Agility sneglar jag också på, men har inte hunnit dit riktigt än med Zelda. 

Så oavsett vilka aktiviteter du är intresserad av i hundvärlden, väljer du Kerry finns få, eller inga, begränsningar. 

/Karin Israelsson, Gagsmark  

Gästbloggare Heléne Lundmark – mentalitet del 2

Hundars mentalitet.

Detta intressanta och outtömliga ämne som skapar en hel del diskussion samt en viss oenighet.

Heléne heter jag och tänkte dela med mig av mina tankar om och erfarenheter av detta ämne.

Vi avslutade föregående inlägg med detta, kennelpappa Reino Oskarsson sa vid ett tillfälle att: 

”Heléne du måste titta på dig själv och fundera över vilka signaler du sänder ut till hunden”.

Det ligger så mycket i det, då vi människor hela tiden sänder ut både medvetna och omedvetna signaler till vår omgivning.

Hunden som levt med oss människor i flera tusen år, är idag en av de få djur som kan läsa våra signaler såsom kroppsspråk och mimik lika bra som vi själva och kanske till och med bättre.

Därmed kunde vi konstatera att JAG var en del i problemen.

Nu kommer vi till det krångliga men intressanta.

Alla hundar oavsett ras föds med ett antal nedärvda mentala egenskaper.

Dessa egenskaper är till för att hunden ska kunna överleva i världen den lever i, om än den idag efter många tusen år lever helt i symbios med oss människor.

Även om alla hundar stora som små, har alla mentala egenskaper, ligger skillnaden i vilken styrka de olika egenskaperna har hos just den enskilde hunden.

Ta ett exempel:

Alla hundar kan visa rädsla.

Detta är en för hunden viktig egenskap för att överleva och inte kasta sig in i allt för farliga situationer.

Ifall hunden emellertid visar allt för stor rädsla kommer det att skapa problem i dess vardag.

Alla hundar har även ett mått av jaktbeteende i sig vilket är viktigt för att kunna skaffa mat.

Hos jakthunden vill man se ett stort jaktintresse vid själva jakten men i andra situationer kan jakten bli ett problem där hunden jagar allt som rör sig.

BALANS är ledordet när man pratar mentalitet.

Hunden ska ha balans mellan sina olika mentala egenskaper för att må bra och upplevas som en trevlig livskamrat.

De mentala egenskaperna är ärftliga, men idag sker ingen naturlig gallring med vilka mentala egenskaper som förs vidare i släktledet, utan det är i min åsikt helt utlämnat till de människor som föder upp hundar.

Detta då det är dom som beslutar vilka hundar som ska gå i avel och därigenom styr vilka egenskaper som ärvs vidare.

Som ni förstår så kan detta ibland bli riktigt tokigt där okunniga eller oseriösa uppfödare inte har kunskap om och insikt i vilka egenskaper man faktiskt avlar på.

Dessutom finns det ändå risk att naturen spelar oss ett spratt kring mentalitetens styrkor.

Nu säger du säkert ”vadå ärvda egenskaper?” hundens mentala situation beror väl mycket även på vad den blivit utsatt för genom livet ?

Jo, visst stämmer det att hunden påverkas enormt mycket av den miljö den vistas i, men i grunden så är det ändå de genetiska egenskaperna, som utgör bas för hur hunden klarar av sin situation och hur den utvecklas.

Ta exempelvis hunden som får stryk av sin ägare både verbalt och fysiskt varje dag.

Om den hunden saknar eller har väldigt lite mod och anlag för försvar i sin mentala bas, så kommer den förmodligen att krypa ihop i rädsla och bara vilja fly från detta jordeliv, som den upplever alltför hemskt. 

Om den däremot har ett stort mod och ett stort försvar, kommer den kanske att gå till attack mot ägaren som slår den, och därmed har man skapat en hund som inte litar på människor och kan bli farlig.

Så visst påverkas hunden av sin miljö och upplevelser.

Åter till mig och min hund.

Vad var det då som gick på tok här?

Återigen så hade kennelpappa en så bra kommentar kring detta

”Människor vill ha stora starka hundar som ska klara av att resa och gå på månen själva, men med hundar som har den kapaciteten följer också en motor och självsäkerhet som kan vara svår att hantera för den som inte är beredd. ”

Min hund är en månlandare och jag fattade inte det förrän han hade etablerat sig i månraketen.

Han är en ganska balanserad hund men med mycket driv å då krävs det att jag är med i matchen och hjälper honom styra rätt i livet.

Jag var inte medveten om detta utan lät honom styra skutan själv och ta egna beslut allt för mycket, vilket gjorde att när han så hamnade i situationen med sin bästa hundkompis, så stod han där ensam att hantera den situationen och jag mitt fån fattade inte det.

Tänk dig själv att plötsligt få spö av din bästa vän som du delat livet med i vått och torrt.

Han har nog fått stå ensam i fler situationer där jag inte FATTAT!

Man får ett stort försprång, om man är medveten om sin hunds mentala egenskaper och vilka styrkor den har.

Vad man än vill göra med sin hund, är dess mentalitet avgörande för hur du ska lägga upp träning och vardag, för att nå just dina drömmars mål.

MH Mentalbeskrivning, kan man ( med vissa undantag) göra på alla raser och hundar som är registrerade i SKK från det att dom är 12 månader gamla.

Beskrivningen resulterar i ”Känd Mentalstatus”.

MT Mentaltest, kan man göra på alla brukshundsraser från det att dom är 18 månader fram till 48 månader. Man måste även ha utfört ett MH innan. Testen resulterar i ”Godkänd eller Icke godkänd”.

Varken MH eller MT ska ses som tävlingar, utan endast som ett redskap att få information om vad man har där längst fram i kopplet.

MH och MT är absolut ett ovärderligt redskap för aveln av hundar, och tillkom även av just den anledningen – att man i aveln behövde veta vad man avlar på.

Därför kan man se ett stort intresse från seriösa uppfödare att deras valpägare ska låta göra MH och även MT.

Under dessa beskrivningar/tester som tar ca 45 min per hund, utsätter man hunden för ett antal situationer som triggar de bakomliggande mentala egenskaperna hos hunden.

Genom att se hur hunden väljer att agera i de olika situationerna så kan man också utläsa dess mentala styrkor och svagheter.

Har du inte varit med om ett MH eller MT så ta tillfället i akt att gå med och se, när det sker på en klubb nära dig.

Jag lovar, att du kommer lära dig mycket av att bara se på hundarna och deras reaktioner, och du kommer med all säkerhet att känna igen din egen hund i nåt av momenten.

Vill du lära dig mer om mentalitet så gå en figurantutbildning du kommer inte ångra dig.

Min hund är min läromästare, det är han som fått mig att fördjupa mig i hundars mentalitet i jakten på kunskap och redskap att vara den hundägare jag vill vara.

Det är han som varje dag visar mig vad respekt, tillit, kunskap och trygghet betyder för en hund och vår människa/hund-relation.

Jag vill inte ha en annan hund, för han är min vapendragare, som ömt slickar bort mina tårar från min kind när jag är trött, ledsen eller sjuk, det är han som alltid finns vid min sida, oavsett om jag är arg, ledsen eller glad.

Jag önskar bara att jag tidigare vetat det jag vet idag kring hundars mentalitet, för då hade han inte behövt ta världen ensam de första åren.

Men idag gör vi det tillsammans och det gamla är inte glömt, utan har format oss till det vi är idag på gott och ont.

Kramar från Heléne och King.

Skriver du träningsdagbok?

Hur tänker du kring din hundträning, planerar du vad ni ska träna innan passen eller kör du på känsla?

Tidigare i mitt liv så har jag kört jättemycket på känsla, men nu när jag har upptäckt detta med att skriva en träningsdagbok så har faktiskt träningarna blivit så mycket mer effektiva och vi kommer framåt snabbare.

Men hur skriver man en träningsdagbok då?

Mitt tips är att göra det så enkelt som möjligt, jag själv skriver datum och skriver lite kort i mobilen för varje pass. Innan jag går ut så skriver jag följande:

  1. Vad ska vi träna idag?
  2. Hur ska vi träna?
  3. Vad gör jag om det inte funkar som jag har tänkt mig?

Efter det så tar jag med mig nödvändig rekvisita för träningspasset och sedan ger jag mig ut.

Det svåraste med att skriva träningsdagbok är väl egentligen att se helheten, den slutgiltiga målbilden och sedan dela upp den i korta och tydliga delmål. Delmålen ska firas ordentligt varje gång man nått upp till dom.

Det är viktigt att ha delmål och inte försöka gena sig fram till slutmålet, varje delmål ska sitta ordentligt i ryggmärgen på hunden och dig innan du går vidare till nästa delmål.

Kom också ihåg att kvalitetssäkra kunskaperna som din hund har fått, kan den utföra det du vill oavsett vart ni är, hur vädret är, störningsfritt och med olika störningar o.s.v.?

Vad har ni för träningsmål just nu? Skriv gärna och berätta i kommentarer nedan 🙂

Nu har jag i alla fall en plan, Vad, Hur och en plan B för dagens träningspass. Är ni nyfikna på Vad, Hur och vilken plan B jag hade idag?

  1. Vad ska vi träna idag? – Jo idag så skulle vi träna på att sitta snabbt och även ha stadga i sittet i en helt ny skogsmiljö.
  2. Hur ska vi träna? – Först ska jag träna på snabba spontana sättanden i koppel nära mig, 3 gånger ungefär ska jag göra detta om jag får den responsen som jag önskar av min hund. Om det gått bra så ska jag fortsätta med att köra samma övning men utan koppel. Går det fortfarande bra så utökar jag svårigheten lite med att säga kommandot sitt några gånger, målet är fortfarande att hunden snabbt ska sätta sig direkt jag säger sitt. Övningen ska fortfarande vara nära mig jag jobbar med klicker och belöningen är godbitar som kastas på marken i närheten men tillräckligt långt ifrån för att han ska måsta ställa sig upp för att nå den. Kör några snabba sitt sedan kör vi samma övning men med visselpipan, sedan med visionsripan och till sist handtecken. Alla övningar ska vara nära mig.
  3. Vad gör jag om det inte funkar som jag har tänkt mig? – Det viktigaste idag är att vi lyckas med fokus och snabba sättanden. Om övningen blir för svår och sättandena blir sega så har jag gått för snabbt framåt. Då får jag backa lite och se till att lyckas med flyt och snabba sättanden. Avsluta då det går som bäst, busa och lek en stund.
Snabba sitt nära mig i koppel.

Det blir lätt att komma ihåg att ta med sig belöningar, klicker, visionsripor mm då man planerat träningspasset innan man går ut. Då har man även möjlighet att ge hunden de bästa förutsättningarna för att lyckas.

Vad gör man sen då, när man har tränat?

Jo man måste ju utvärdera passet, gick det som man tänkt sig eller tillkom det något oförutsett?
Själv tycker jag att det är guld värt att filma träningen, har man en vän som följer med ut så kanske ni kan filma varandra. Är man ensam så kanske det går att rigga mobilen på någon lämplig plats så att man kan filma passet.

Varför ska man filma tänker ni kanske?
Det är väldigt svårt, i alla fall för mig, att se mig själv utifrån om jag inte filmat. Jag har en upplevelse av träningen från mitt uppifrånperspektiv men känner att jag behöver få en upplevelse av ett sidoperspektiv också. När man filmat och sedan tittar på filmen så ska man försöka vara objektiv och titta noggrant på vad man själv gör och hur hunden reagerar. Sen är det dags för utvärdering av passet.

  1. Hur gick träningen?
  2. Varför gick det bra/dåligt?
  3. Vad behöver vi fokusera på till nästa pass?

När man jobbar såhär med sina hundträningar så kommer man väldigt mycket snabbare till insikt om vad som fungerar och vad som inte fungerar samt att man också blir mer effektiv. Man tränar på rätt saker istället för att ödsla tid på att träna det som inte fungerar.

Det blir också väldigt mycket roligare att träna då man har en plan och även en uppföljning så att man kan mäta hur långt man kommit.

Dela gärna med er i kommentarer om hur ni jobbar med er hundträning och även era reaktioner och tankar kring att skriva träningsdagbok.

På återseende //Lillemor med flock

Jossan och Vegas resa till patrullhund och hundförare i Hemvärnet

Det var ett tag sen jag skrev här, vilket beror på en trasig dator här hemma. Telefonen är inte lika trevlig att skriva blogginlägg med, men jag får ge det en chans och som rubriken lyder så kommer dagens inlägg att handla om vår resa till patrullhundsekipage i Hemvärnet. Och detta passar extra bra just nu för att det snart kommer vara en informationskväll via länk för de som är intresserade. Jag kommer däremot måsta dela upp det i två eller tre inlägg för att det inte ska bli för långt att läsa.

Jag köpte Vegas 2015, i slutet på maj flyttade han hem till oss. Min plan var att träna och tävla brukssöket. Vi tränade även räddningssök, eller sök i miljö för att det var ju det jag var van som liten. Han var riktigt duktig på det oxå måste jag säga.

Vegas första dag med oss.

2018 så pratade en klubbkompis med mig, hon tyckte att vi skulle åka på en informationsträff angående patrullhund. Jag hade ju funderat på detta men det var när Vegas var under 1 år. Men eftersom söket låg så nära hjärtat så blev det ingenting av det.. Jag åkte på infoträffen på F21, med inställningen att jag kunde ju i alla fall höra vad det handlar om. Jag hade inte bestämt mig. Men vips som det var, när infoträffen var ”över” så fick hundarna göra ett inträdesprov om man ville, för att se om hunden är lämplig att utbildas. Vegas ”klarade” provet och ansågs lämplig. Då fick jag ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig om att gå utbildningen eller inte.

Jag gillar utmaningar, och speciellt när det gäller hundsporten eftersom det är mitt största intresse. Jag tackade ja till utbildningen och då var vi igång. Vi gick internatkurs, vilket blev totalt 3 veckor utspridda under året med avslut på hösten 2018. Vi fick skola om sökhunden till spårhund, vilket inte var enkelt och än idag så spårar han med väldigt hög nos, men det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Hela våren/sommaren ägnade vi åt spår och ljudmarkeringar. Eftersom en patrullhunds uppgift är att kunna upptäcka fienden och/eller samla information med hjälp av sin nos och sina öron. Ljudmarkeringarna var inte så svårt, snabba ljud och snabbt att släppa på påvis så blev det snabbt naturligt för honom.

Det ingår även en lydnadsdel vilket gick galant, vi hade tävlat och tränat lydnad I 3 år ju, innan provet.

Slutprovet närmade sig och jag var så nervös! På vårt Slutprov/Certprov så ingick det:

  • Lydnad (vilket vi gjorde bort redan i mars tror jag, man behöver i snitt 5or i betyg i alla moment för att klara sig, vi fick 9or på allt i snitt (av 10 möjliga))
  • Hantering: Gick bara fint.
  • Patrullering: 600 meter om jag inte minns fel, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vegas tog ljudet utan problem, vinden gick lite sisådär, det var nämligen i princip vindstilla när vi gick… men han hade vindmarkering några gånger men kunde inte fullfölja, vilket jag även rapporterade in att han hade förhöjt intresse. Domarna hade ju koll på läget och godkände honom då hans förhöjda intresse låg där figuranten var. Vind och väder är ju inget vi kan påverka.
  • Spår, 1500 meter, med 3 föremål + slut. Kravet för godkänt var 1 föremål och slut. Spåret togs upp via ett spårupptag, vilket betyder att vi patrullerade och hunden tar själv upp spårövergången och som hundförare ska man då rapportera in detta, man lägger ner hunden och får fortsätta spåret efter tror det var 5-10 minuter. Vegas hittade 3 föremål men aldrig slutet. Vi höll på i 90(!!!) Minuter. Och jag höll på bli galen. Jag grät när tiden gick ut. Han som spårat hela sträckan började sen vimsa runt bara…. Skulle vi falla på det? Men när jag kom ut så berättade spårmottagaren att vi skulle få en chans till på oss eftersom det varit ca 10 bärplockare som suttit och fikat precis vis spårslutet och sedan gått för att plocka bär. Det var alltså sjukt många spår som var färskare än det han skulle följa. Vilket för en ganska ny spår-hund blir riktigt svårt. Nästa spår vi fick var Vegas riktigt laddad på. 20 minuter tog det men vi fick endast med oss ett föremål och slutet, men det räcker ju för att bli godkänd. Tack å lov!!! Jag var rädd att han skulle ge upp, vara för trött efter 90 minuters arbete.. men det var han alltså inte. 3 km spår på provhelgen är ju riktigt bra för en hund som aldrig spårat mer än typ 4 månader va? Och jag fick ju oxå se att hans arbetslust är enorm. Älakar’t!
  • Fast bevakning. Man sitter på ett fast ställe och hunden ska jobba, lyssna och vinda och som hundförare ska du kunna läsa hundens signaler och rapportera in om hunden markerar och VAD, är det vind eller ljud? Vegas skötte även detta bra. Det är 2 figuranter som turas om att gå med ett mellanrum mellan sig på ca 50 meter(kan ha fel här med exakta längden)
  • Bas. Hunden ska sova ute i fält med de andra hundarna i närheten och utan sin förare. Detta hade oxå gått bra.

Vegas blev godkänd på samtliga delar ovan och var därmed certad tjänstehund patrull.

Jag var stolt över honom men även över mig själv, vår träning och samarbete. Älskade hund❤

Vegas patrullerar.

Detta är inte allt som behövs för att bli godkända som ekipage i HV, så därför kommer det fler inlägg. Här är enbart det som krävdes av Vegas när han blev patrullhund. Idag är det lite annorlunda med t.ex. spårlängd, och lydnadsbiten men allt går att läsa sig till på SBK:s hemsida om du söker på patrullhund.

Är du också sugen på patrull och vill veta mer? Delta på infomötet!

Varför blir man instruktör?

Det bästa med att vara instruktör/hundägarcoach

Jag ska vara helt ärlig med er, nu har det snart gått ett år med Corona och vi som är vana att hålla kurser löpande för hundägare, vi håller på att ha väldigt mycket abstinens nu.

Som tur var så har vi digitala medier och kan köra vissa kurser digitalt samt att vi kan ta hand om enstaka ekipage och köra privata träningstillfällen. Det har varit räddningen vill jag säga, för att ha ett sådant här långt uppehåll utan att hålla kurser, det känns inte bra. För ni ska veta, det finns inget roligare än att få hjälpa hundägare framåt. Det är magiskt!!

Att som instruktör få privilegiet att se hoppet tändas i ögonen på hundägaren som trott att det varit kört, att få se de som tappat sugen till hundträning tycka att det är kul igen, att få se ekipagen gå från klarhet till klarhet, det är magiskt. Att få ge en hundägare självförtroende och även självdistans, att kunna skratta åt sig själv och tillåta sig att göra fel för att sedan göra om och göra mer rätt det är underbart.

Det ska vara kul att träna hund eller hur!

Men ibland så kör man fast, man ser inte lösningen utan man ser bara problemet och då är det läge att ta kontakt med någon som kan hjälpa en att se utvägen ur de utmaningar man ställts inför.

Det är också fantastiskt roligt är att ge hundägare nya verktyg att jobba med, för när man jobbar i sin ensamhet så kör man oftast i invanda spår, man ser inte möjligheterna att testa något annat.

Jag vill tacka alla de kursdeltagare vi haft under året Corona till trots, ni ger oss en enorm boost och fyller på oss med energi. När man håller kurs, oavsett om det är digitalt eller fysiskt så blir man själv som instruktör/hundägarcoach peppad, man tränar mer själv och man ser nya utmaningar och får mer energi och lust till hundträning. Det är en riktig Win-Win för alla!

Så vad händer nu?

Vi har planerat 3st digitala kurser med start snart.

  • Klicker för nybörjare
  • Apportering för nybörjare
  • Grunderna i inkallning.

3st roliga kurser som kommer att köras digitalt via Teams och även en stängd grupp på Facebook endast för deltagarna i kursen.

Vill du vara med på någon av dessa kurser så skicka intresseanmälan via mail till: hund@heyab.se
Skriv i ämnesraden vilken kurs du är sugen på att gå så återkommer vi med mer information.

På återseende

//Lillemor

När du tappar motivationen

Är du precis som jag och tappar motivationen för träningen? Jag är så när det gäller i princip allt som behöver tränas på. När jag var yngre var det ofta i skolan, jag tappade motivationen att plugga och det kändes som att det aldrig skulle ta slut, skolan alltså. Men lika fort som motivationen försvann så kunde den komma tillbaka med all kraft och man pluggade allt man kunde. Tills motivationen mattades av igen. Samma sak händer mig när det gäller träning, min egna fysiska träning. Jag kan vara så himla peppad och taggad och träna varje dag för att efter några veckor tappa motivationen helt och hållet. Sen kommer den tillbaka igen.

Ja, det går i vågor för mig. Just nu har jag över jul och nyår inte haft någon motivation att träna något speciellt med Vegas. Ibland kan det vara så att du kört fast i träningen och tycker inte att ni kommer någonstans hur mycket du än försöker. Kanske blir du frustrerad och i träningen med hunden blir det kanske konflikter och bara frustration. Känns det igen?

Det syns kanske inte på bilden, men jag var väldigt frustrerad för att Vegas var så hetsig i krypet så vi fick gå tillbaka till omvänt lockande och ”bebisövningar”.

PAUS!!! När det blir såhär för mig brukar jag trycka på paus. Jag slutar träna för utvecklingens skull. För att är det något jag lärt mig så är det att vi inte kommer någonstans med bara konflikter och frustrationer. Så jag sätter helt enkelt stopp där! Det jag tillsvidare gör med min hund är att ha roligt. Går långa promenader, leker och sätter inga krav. Detta kan vara svårt. Speciellt om hunden är i någon könsmognad och gör precis, exakt allting man inte vill eller önskar. Självklart får inte hunden gå bärsärkagång och göra vad som helst. Kom ihåg att det är skillnad på inlärning och uppfostran. Jag tillåter inte att man stjäl mackan från köksbordet eller bits t.ex. Men jag lägger absolut inte in krav i vår gemensamma lek som t.ex. att gå perfekt under promenaden eller att inte pipa/gnälla/skälla när vi ska gå ut. Vi måste komma ihåg att tillåta hunden att vara just det den är, en hund!

Vad jag sen gör för att få tillbaka motivationen är att kolla runt på hundkonton, på youtube, instagram och facebookgrupper. Eller så pratar jag med mina föräldrar och hundträningskompisar. Då brukar jag bli inspirerad och tillslut kommer det där roliga med träningen tillbaka. Du kan lägga upp en träningsplan att följa. Och något som är bra är att följa upp träningen genom att anteckna. Det gjorde jag speciellt när jag tränade inför tjänstehundsbiten, men det funkar för all sorters träning.

*Upplägg: Skriv här vad du tänkt göra och hur du kommer utföra det.

*Hur gick det?: Enkelt, vad hände, gick det bra eller stötte ni på några utmaningar?

Varför inte anmäla er till någon rolig kurs? Vi har ju tagit upp tidigare om att ha träningskompisar. Det är toppen att få lite feedback, antingen från en ny instruktör eller någon annan kompis som kanske kan komma med lite nya idéer till er träning. Eller bara ha någon som ni kan bolla era tankar kring träningen kring. Vi på Heyab Hund erbjuder digitala träningskompisar nu under Corona- tider, om ni är sugna att kursa! Länkar här så får ni kolla–> https://heyab.se/hund-garutbildningar.html

Jag hoppas att jag lugnat ner dig som läser om du är i en motivationssvacka just nu. För det är vi nog alla någon gång. Ta ett djupt andetag, släpp på kraven och försök inspireras av andra. Och tills dess, HA KUL!

//Josefine

Livet som hundägare/förälder

Det här med att skaffa hund, det är lite som det här med att skaffa barn.
Då man tittar på bilder på nätet på söta valpar och duktiga ägare som lär sina hundar allt möjligt. Dom gör cirkustrix, dansar, städar, öppnar dörrar, hämtar saker mm mm. Det är ju för gulligt och det ser ut att vara så mycket kärlek 😊

Foto av Sam Lion pu00e5 Pexels.com

Sen ser man alla dessa fantastiska och lyckliga föräldrar med dom söta små prinsarna och prinsessorna. Föräldrarna är smala, fräscha och det är mest bara kram och kärlek på bilderna.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Är verkligheten såhär??

Den nakna sanningen om att vara hundägare och förälder, varning för er som inte klarar av den hemska verkligheten 😊

Idag är det kall ute, det är snöstorm, du har en valp, gissa vad… Jo valpen behöver ut och kissa ibland, även ut och göra nr 2. Det spelar ingen roll att det stormar och är kallt som bara den. Ut måste vi hundägare, det är här det s.k. ordspråket gäller. Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Detsamma gäller ju hela året, en hunds liv är ju ungefär 10-15 år och hunden behöver ut på rastning flera gånger varje dag i hela sitt liv. Detta gäller oavsett väder, oavsett om du är frisk eller sjuk, oavsett om du orkar eller inte.

Så ta en liten funderare på bara detta fenomen, är detta något du kommer att orka med? Detta är egentligen den minsta delen av en hunds liv dessutom. För den där fantastiska hunden som du sett bilder och filmer på, den har inte blivit så av sig självt utan det har krävts 100-tals timmar av träning innan man ens kommit halvvägs.

T.ex. att gå i koppel, den enkla saken som hunden kommer att ska göra flera gånger varje dag. Det momentet kräver massor av träning för att fungera tillfredsställande för både dig och hunden. Det är ju inte speciellt kul om hunden drar i kopplet hela tiden, du får ont i armar, händer, axlar och hunden snedbelastar kroppen vilket ger även hunden ont = inte bra och inte kul för någon av er.

Detta kräver många timmars träning, det är inget som hunden bara kan.

Föräldraskapet då, den nakna sanningen.
Ja självklart finns det A-barn som sover hela nätterna och inte är annat än glada och friska. Sen finns det ju vanliga barn, som har ont i magen, gråter, vägrar att sova, får tänder, vägrar att sova, får magsjuka och spyr ner hela sin säng, sina föräldrars säng och alltid händer detta mitt i natten.

Föräldrarna hinner inte träna, inte duscha och absolut inte sminka sig annat än på helgen kanske då de är två stycken hemma så de kan gå skift med ont-i-magen barnet eller pingel-lisa som gillar att kolla in husets alla kontakter med skruvmejsel eller annat tillhygge. Eller klätter-pelle som alltid hänger i taklampan och gungar så fort man tittat åt ett annat håll.

Foto av Kat Jayne pu00e5 Pexels.com

Så inte blir det så många snygga fräscha bilder på den perfekta lilla familjen om man skulle fota hela tiden. Den mesta av tiden med små barn är ju underbar såklart, men slitsam med för lite sömn o.s.v. Sen växer ju småprins- och småprinsessorna upp och blir tonåringar… det blir ju även valparna faktiskt om än lite snabbare än barnen.

Tillbaka till hundägandet, din valp kommer in i första könsmognaden. Detta händer någon gång kring 7-12 månader och vad händer egentligen då? Jo, tiken börjar löpa det är ungefär detsamma som dottern som får sin första mens. Eftersom vi alla är individer så är det ju väldigt olika hur detta känns. Vissa får väldigt mycket PMS och mår jättedåligt medan det hos andra går nästan obemärkt förbi. Här är det ungefär lika för hund och barn, de är individer och de reagerar individuellt. De kan bli rädda för ”spöken”, soptunnan som ni passerat dagligen kan helt plötsligt vara livsfarlig.

Hanhundarna börjar lyfta på benet, de hamnar i spökåldern, de vågar sig ut på egna upptåg men plötsligt är världen livsfarlig. Pojkarna växer fort, får stora fötter, blir lite klumpiga, börjar frigöra sig från sina föräldrar, tycker sällan eller aldrig lika men ändå vill de vara små ibland och bara kramas med sina föräldrar istället för att ha olika åsikter om allt.

Smitare på väg tillbaka in i bilen.

Så det finns många paralleller att dra mellan att bli förälder och skaffa hund och bilda flock. Vi som vuxna, föräldrar, hundägare är alltid ansvariga för att göra det bästa av situationen och att vägleda och guida både barn och hundar rätt i livet. Det är tufft ibland, för det krävs tid, tålamod och även pannben. För oavsett vad så är det så att har du skaffat barn eller hund, då är du ansvarig och oavsett vad så ser du till att de får det de behöver.

Så tänk efter före, fixar jag detta? Kommer jag att orka i ur och skur? Det är inte rosenrött hela tiden men det är en enorm kärlek och berikning av ditt liv. Min familj och flock är det absolut bästa jag har, men vi är inte alltid smala, supertränade, supersnygga och fräscha. Men vi har oftast kul och ju längre tiden går desto mer får man tillbaka. Det är underbart!

Här min äldsta dotter som numera flyttat ut och har egen familj/flock att ta hand om och älska.

Min familj/flock består idag, i ur och skur, av 2 hemmavarande pojkar, sambo och 3 strävhårig vorsteh, 2 utflugna döttrar, 2 barnbarn och 2 utflugna bonusdöttrar. De berikar mitt liv varje dag!

//Lillemor

Målsättningar 2021

Har ni några mål inför hundåret 2021?

Jag har satt några mål, och jag hoppas inte att Coronan kommer att stå i vägen för mina mål detta år. Jag och Vegas SKA komma oss ut på tävlingsplan, efter 2 barn som gjort entré mitt i säsongen, en patrull-utbildning mellan dessa två barn och Corona så har vi inte riktigt kunnat tävla lika mycket som vi velat (jag velat). Lottningarna på de tävlingar jag kunnat anmäla oss till har inte heller varit till våran fördel. MEN nu är det ett nytt år och en ny tävlingssäsong väntar. Vårt mål är att bli uppflyttade från Lägre klass spår. Vore ju fasen om vi inte skulle komma med i år heller. Vegas har alla förutsättningar att få uppflytt, det gäller bara att få tävla. Vi kommer fokusera träningen mest på att markera pinnarna ordentligt, han tycker inte dom är särskilt viktiga..

Vi hoppas att vi kommer få göra mer övningar i de gröna kläderna än vad som blev förra året, då det mesta ställdes in pga pandemin.

Något annat inför 2021 år att vi förhoppningsvis blir med valp igen. En valp som kan ta över Vegas tjänstebit när han sedan kommer gå i pension, Vegas blir 6 år i år, och det tar ju minst 2 år innan en ny hund är klar för tjänste-biten. Så det ska bli spännande! Det kommer dessutom bli ras-byte. Så håll nu alla tummar och tassar för att det blir lyckat!

Gott nytt år hundvänner!