Tränar du din hund med ”sunt bonnförnuft”?

Inga frågor är dumma frågor, så är det!
Men ibland finns det svar på frågorna som man kan fundera lite på. Kan det vara så att vi övertänker ibland i vår vilja att jobba och träna med våra hundar på bästa sätt?

Om en hund reagerar på något i sin närmiljö, något som vi med säkerhet vet att det inte är farligt för hunden, hur tänker vi då? Lägger vi upp en träningsplan för detta med små, små steg som vi belönar för att så småningom komma i mål med det vi vill uppnå? Eller hur gör vi?

Jag brukar ibland jämföra våra 4-benta familjemedlemmar med våra barn. Om mitt barn ramlar och slår sig lite då jag inte ser, hur brukar de då reagera? Oftast så ställer de sig bara upp och sopar av sig och sedan fortsätter det med leken som om inget hänt.

Om jag ser själva ”ramlet” och utbrister, OJ OJ OJ med en något skärrad röst samt att jag skyndsamt springer till barnet och plockar upp det lite lätt hysteriskt. Vad händer då?
Jo, oftast så blir barnet jätterädd och börjar att stortjuta.

Om mitt barn inte vill ta på sig skorna då vi ska gå ut i -20 grader, låter jag då mitt barn gå ut barfota eller tar jag på mitt barn skorna utan någon pedagogisk baktanke?

Ja, det beror lite på hur mycket tid jag har just då för stunden. Är vi på väg till förskolan och sedan vidare till jobb så funderar i alla fall inte jag så mycket över skorna utan de sätts på fötterna på barnet oavsett om barnet vill eller inte.

Om det är på helgen och vi har all tid i världen, ja då kan jag låta mitt barn prova att gå ut barfota i snön för att själv känna att detta var inte så mysigt, det känns nog bättre med skor på fötterna.

Om vi då återgår till hunden, om den inte vill ta på sig tossor t.ex. då den skadat sig i tassen och vi måste ut och rasta den. I det läget så tar jag bara på hunden tossan och sedan går vi ut, då tossan är på, ja då får hunden belöning (belöningen kan mycket väl vara att få gå ut, den kan också vara bus med mig en stund, eller en gotta, det kan även vara att jag blir glad och berömmer hunden med rösten och kroppen).

Då man sätter på tossor på hunden så kan det också bli så att den vägrar att ställa ner tassen på marken. I det läget så tar jag bara på kopplet och sedan så promenerar vi, vi promenerar och promenerar till dess att min hund glömt bort att den har en tossa på och börjar att använda alla tassarna. Jag kan också välja att sätta tossor på alla 4 tassar, då måste ju i alla fall någon tass sättas i marken och då upptäcker hunden strax att det är helt ok att gå med tossor också. Då hunden går med mig så belönar jag det naturligtvis och belöningen är något som min hund tycker är värdefullt.

Men jag lockar och pockar inte, utan jag bara gör det som är jobbigt och belönar sedan när hunden förstår att detta är ju helt ok.

Naturligtvis jobbar jag även förebyggande och det ska man ju försöka göra, men ibland så går inte det. Ibland händer det saker som gör att man inte hinner träna utan att man måste agera.

Sen kan jag ibland tänka att vi övertänker träningen, att vardagliga saker blir till stora problem i vårt huvud och som vi sedan måste träna på i all evighet. Övertänkandet kan med andra ord ibland skapa problem istället för att lösa problemen. Istället kan man låta de vardagliga sakerna bara hända utan att göra någon stor sak av det hela.

Förebyggande träning som man ibland kanske glömmer bort är hanteringsträning. Jobba med att hantera din hund varje dag från det att den flyttar in till dig till den dagen då det är dags att säga adjö. Är hunden van att hanteras och kan vara stilla vid en visitering för att kolla ev. sår, klippa klor eller besöka veterinären för en spruta, röntgen eller något annat. Då kommer du förbi många hinder, då finner sig hunden i att bli tagen i och kommer också att tycka att det är rätt så mysigt att bli hanterad. Men om hunden i dessa situationer istället stretar emot, biter och blir besvärad så håll bara hunden stilla och tryggt i din famn eller i ditt knä till dess att den slappnar av och känner tryggheten. Det är samma som med ett barn som är hysteriskt, ibland måste man bara sitta lugnt och stilla till dess att kroppen lugnat ner sig. Då hunden lugnat sig så belönar man den med kärlek, massage och kanske lite godis att smaska på.

Så dagens tips är att använda sig av sitt bonnförnuft och inte alltid fundera så mycket. Övertänk/överanalysera inte träningen, utan försök att ibland bara låta vissa saker passera utan att det gör något. Allt är inte träning, ibland är det helt enkelt bara livet och det måste vi hantera allt eftersom det kommer 😊

//Lillemor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s