Gästbloggare Jeanett & Sisu

Hej 

Kanske du undrar vad som hänt… 
Hur gick det efter att vi klarade av lämplighetsprovet?

Vart tog vi vägen?

Först och främst behövde vi tid att smälta det hela 😄

Det hela var så ofattbart, så overkligt.

Här helt utan någon instruktör hade vi lyckats med något som vi tänkte var helt stört omöjligt. Det pga att vi famlade i blindo.

Så lyckas vi med något vi kämpat så för.

Mmmm vi behövde tid att smälta det.

Nu har vi gjort det🤗

Nu stressar jag upp mig för examen som nu blir nästa steg🙈

Lika korkat det som det var inför lämplighetsprovet 🤣

Vi har hunnit med ytterligare två t.o.r. flygningar.

Idag är jag inte lika nervös men klumpen finns dock kvar i magen.

För lika många flygningar vi har gjort, lika många varianter finns det😄

Det har varit allt från korkade saker till skrattretande saker. Två situationer jag kan skratta åt idag är dessa 😄:

Första gången vi flög ifrån Kallax med vårt utbildningstäcke så fick vi höra en rolig sak.

Det kommer en flygplatskontrollant upp bakifrån oss. Kikar och sträcker ut handen för att klia Sisu på huvudet. Varpå jag snabbt påtalar att det inte är okej. Inte röra henne.

Han reagerar lite chockförvånat med att säga: Nähä!!? Varför??

Jag försöker tålmodigt förklara att Sisu arbetar etc.

Han blir märkbart förvånad.

När vi således kommer fram till bandet och ska lämna av oss all våra saker så är det just han som tar emot oss.

Där får vi då höra att det brukar vara stora hundar som är assistanshundar.

De får man absolut inte röra.

Hm….äum jasså??

Försöker då få han att förstå att Sisu är just en sådan hund också. Inte röra hund.

Varpå jag hör han säga:

*Jomen hon är så liten och söt.*

Hahahahaha underbart. Är det så här det kommer att bli framöver🤣

Andra saken som också står ut på alla situationer vi är med om var denna.

Allt hat gått bra. Vi satt vid gaten och inväntade vår tid att gå ombord.

Då blir vi stoppade. Jag hör hur någon säger att: Nej det går inte. Vi får flytta på henne.

Just där fanns det vara jag och Sisu så inte svårt att förstå vem henne är.

Jodå, visst var det oss de syftade på. Vi sitter alltid på 1A lr 1C. Iaf har vi gjort så hittills.

Nu ville de flytta oss till 3A.

Vänta här. Vaddå? Varför?

Jo de hade sett jag hade en hund. Då kan jag inte sitta på främre raden. 

Inget på golvet framför oss.

Fast Sisu sitter ju i mitt knä. Bokad som Tjänstehund i kabin.

Förklaringen jag fick sedan var att de visste inte. De såg bara att jag hade hund med.

Märkligt. När vi checkade in så såg de henne, ID, bokning, ja allt.

Varför har få ingen annan sagt något under alla våra flygningar?!

Fick inget svar på frågorna. Däremot fick vi tillbaka vår ursprungsplats😄

Kommer tydligen alltid hända något kring våra flygningar🤪

Vi fortsätter finslipa våra moment vi ska ha på examen. Nu sitter det t.ex att tömma tvättmaskin👌

Ge mig handduk så jag kan torka mina händer.

Sisu tar av mig mina strumpor utan problem.

Jag har lärt mig att tyda Sisu snabbare än förut.

När hon säger till hon blir jag snabbare medveten och kan då göra vad jag kan för att inte ”försvinna” i tuffa situationer.

En dag var vi på Vallby Frilufsmuseum. Vilket underbart ställe😍

Vi såg, förutom människor, getter, får, kaniner, Gotlandsruss bl.a

Inget märkvärdigt enligt Sisu verkade det som.

Så roligt och härligt att vi börjat ge oss ut nu.

På hemmaplan har vi hunnit besöka f-kassan, apoteket, affären, gallerian och tandvården!!

Inte har vi bemött någon negativt. Ingen som åtminstone visat eller sagt något                  

Tänk vad min lilla fyrbenta vän gör för mig💞

Hon tar hand om mig och ”plogar/banar” väg för mig.

En intressant sak jag lagt märke till är att när jag inte kunde ta med Sisu, utan var helt ”solo”. 

Dottern var med mig.

Då fick vi ingen hjälp. Vi fick söka och klara oss helt själva. Frågade vi om hjälp kunde det suckar.

Så nu när jag var på ett ställe med Sisu och en hjälpare. Då kommer en av de där som inte varit hjälpsam förut fram.

Frågar ifall vi fått hjälp och ifall vi behöver hjälp.

Väldigt trevlig.

Tänk om Sisu även sänder ut postiv energi🙄

Helt klart, vi är på socialträning både jag och Sisu.

Kan förnimma en del av mig själv som fanns där för säkert 10 år sedan.

En slags säkerhet. Som jag inte känt på år och dar.

Nu vet jag att det kommer inträffa dispyter, krockar med andras åsikter.

Jag hoppas och önskar att vi lyckats förstärka oss båda så pass så vi kan hantera det den dagen😊

Just nu är jag oerhört tacksam och glad.

En nyfikenhet har börjat tillta. Så glatt spänd på vad mer kommer ske😃

Sedan är det väldigt skoj att se vilken skillnad det blir på Sisu när hon har täcket på lr av.

Jo, faktiskt, det ÄR skillnad😂

Täcke på = Oerhört stolt, extra lyhörd, lugn.

Täcket av = jag försöker göra vad jag vill. Hör sämre plötsligt. Kan mer själv.

Nu är det ut i livet som gäller. Mindre och mindre träning i hall och inomhus😍

Du, ta hand om dig🍀

Så ses vi om inte alltför lång tid framöver😊

Jea och Sisu

Kommentera