Pratade med Barbro i morse och hon har lovat att skriva ett inlägg i vår blogg.
Barbro ville att jag skulle presentera henne, så här kommer min upplevelse och presentation av en av mina stora förebilder då det gäller hundträning och hundägarcoaching.
Barbro Börjesson vi ser fram emot att få läsa ditt kommande blogginlägg!
Då jag började min instruktörsbana i mitten på 90-talet så var Barbro en av lärarna under min SBK-utbildning till att bli instruktör. Jag kommer så väl ihåg den utbildningsträffen, jag var den enda som var relativt ny på brukshundklubben och som gick denna utbildning. De andra deltagarna var erfarna och hade tävlat länge, både i elitklass i brukslydnad och ända upp till SM-nivå. Jag kände mig ganska liten i detta gänget och väldigt oerfaren.
På utbildningstillfället med Barbro så hade vi både teori och praktik. Då det var dags för det praktiska momentet som vi skulle köra utomhus så var jag rätt nervös. Funderade både en och två gånger vad jag hade gett mig in på. Men det var bara att köra.
Vi började med att ställa upp oss på ett led med alla hundarna och så ställde Barbro frågan med stort F. Denna frågan har jag tagit med mig och den använder jag än idag i mina kurser. Den är helt underbar och Barbro gjorde det så bra och så tydligt, alla förstod vitsen med frågan efteråt. Det var stort!!!
Vad var det för fråga tänker ni nu säkert?
Ja, Barbro frågade oss om våra hundar kunde kommandot SITT.
Alla deltagarna var rätt så säkra på att det kunde deras hundar, jag var lite skakis och tänkte tyst “hjälp, vad gör jag nu om jag svarar att min hund kan sitta och så ställer hon sig eller gör något annat tokigt“. Men lite osäkert så svarade även jag att min hund kunde kommandot sitt.
Alla fick vi så sätta våra hundar sen så gick Barbro runt och hälsade på oss alla och tog i hand. Det gick bra för mig och Bitte (min schäfertik som jag hade på den tiden). Men då hon kom till deltagaren bredvid mig så snubblade hon till och ramlade. Tror ni att den deltagarens hund satt kvar?
Nä, varken hunden eller föraren stod/satt stilla, utan hunden steg upp och började buffa och slicka Barbro i ansiktet, deltagaren frågade hur det gick…. Ja, ni förstår, precis som man gör när någon ramlar. Barbro log och ställde sig upp, sopade av byxorna och ställde frågan igen. Kan era hundar kommandot SITT?
Vi skrattade och förstod där och då vad hon menade. Nä, våra hundar kunde inte SITT i denna situationen 🙂
Detta har följt mig i alla år, denna enkla lilla fråga och denna enkla lilla övning som visar så tydligt vikten av att träna variation och träna på oväntade händelser för att förstärka och försäkra sig om att kommandona verkligen sitter.
Det ska bli fantastiskt intressant att få läsa kommande blogginlägg från en av våra stora hundägarcoacher Barbro Börjesson som de flesta i vårt avlånga land känner till. Vi ser med spänning fram emot detta!
På återseende och trevlig helg!
//Lillemor med flock