Gästbloggare Heléne Lundmark – mentalitet

Hundars mentalitet.

Detta intressanta och outtömliga ämne som skapar en hel del diskussion samt en viss oenighet.

Heléne heter jag och tänkte dela med mig av mina tankar om och erfarenheter av detta ämne.

Jag är mentalfigurant och även testledare i både MH (Mentalbeskrivning) och MT (Mentaltest), vilket är en fantastisk möjlighet att få möta många olika hundar och se deras stora olikheter.

Är ägare till en i mina ögon helt underbar hund, men jag är ju jävig i den åsikten då han är min.

Han är utbildad i specialsök, där han är godkänd som professionell vägglus-hund.

Vi tränar även en hel del personsök i olika miljöer.

Jag tillhör den stora gruppen människor som ALLTID haft hund, och därmed också sett mig själv som en ganska duktig hundägare, som givit mina hundar kärlek, omsorg, mat och god veterinärvård.

Jag har också haft god pli på mina hundar som alla vetat att när matte ropar då lyssnar och kommer man på direkten.

Drag i koppel har inte existerat och dom har alla varit sociala och glada i människor.

Jag måste nog också erkänna att jag har varit personen som tittat lite snett på hundägare, vars hundar suttit och skällt i bilen, dragit helt galet i kopplet, eller gjort utfall mot andra hundar.      

Men idag så ser jag med andra ögon på dessa hundägare med sina något civilt olydiga hundar, för nu så vet jag hur det känns att ha den där skälliga, buffliga hunden som drar som en oxe i kopplet och som ser alla andra hundar som presumtiva fiender.

Jag vet hur det känns att alla stirrar på en och tycker att man ska styra upp hunden som gormar och beter sig illa.

Dom skulle bara veta hur mycket jag gråtit över situationen.

Vi börjar från början.

För 7 år sedan så fick jag hem min önske valp, den där valpen som skulle bli min vapendragare i ur och skur.

Nu var mitt liv vid den punkten, att jag ville satsa på tävling i bruks.

Hade sökt och väntat länge på den rätta hunden för mig, och hade 3 krav som skulle måste uppfyllas för att jag skulle ta valpen.

  1. Rätt färg (helt svart mycket viktigt)
  2. Hane (inga jobbiga löp)
  3. Mycket motor (superviktigt)

Idag vet jag att jag helt missade det fjärde kravet som borde stått först på min lista, MENTALITETEN.

Hem kom en mycket kall januari dag en svart mysig valp som genast smälte hela familjens hjärtan och kom att bli ett med oss och de hundar som redan fanns där.

Detta var en schäfer valp från en av Sveriges mest seriösa kennlar som inriktat sig på att få fram stabila, godmodiga, miljöstarka och arbetsvilliga hundar som klarar av att gå i tjänst eller att tävla.

Perfekt tyckte jag och kände mig så glad att få äran att äga en sån bra hund.

Jag gjorde som jag alltid gjort med mina hundar gällande uppfostran och kärlek, men ganska snart visade han tendenser som jag inte sett hos mina andra hundar. 

Den här hunden hade en stark vilja och tyckte nog mest att kärringen där bak i kopplet var mest till besvär med sina regler och tjat.

Han hade inga som helst problem att själv utforska världen och det som i världen ingår såsom människor, djur, fordon, buller, konstiga miljöer och extremt väder.

Inget var för honom läskigt.

Så kom kraschen!

Min hund kom i slagsmål med en av familjens hundar och jag stod helt oförstående inför orsaken.

Senare förstod vi att den äldre hunden led av artros smärtor vilket inte var särskilt förenligt med den buffliga schäfer attityden som nog gjorde ont i hela artroshunden vid lek.

Den hade antagligen bara ” satt ner foten” för att slippa.

Efter detta började min schäfer –till min stora sorg- göra utfall mot andra hundar.

Vid det här laget så hade han även börjat visa, att han ansåg att inkallning det är endast av ondo och ska bara åtlydas när det inte är något annat i världen som drar.

Där och då började min resa i hundens MENTALITET.

Jag ville förstå vad som rörde sig i hans huvud och varför han agerade som han gjorde i olika situationer.

Kennelpappa Reino Oskarsson sa vid ett tillfälle att: 

”Heléne du måste titta på dig själv och fundera över vilka signaler du sänder ut till hunden”.

Det ligger så mycket i det, då vi människor hela tiden sänder ut både medvetna och omedvetna signaler till vår omgivning.

Hunden som levt med oss människor i flera tusen år, är idag en av de få djur som kan läsa våra signaler såsom kroppsspråk och mimik lika bra som vi själva och kanske till och med bättre.

Därmed kunde vi konstatera att JAG var en del i problemen.

Mer om detta i nästa inlägg.

//Heléne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s