Hej där.
2022!! Året då ledordet består av bokstäverna V Å G A.

Jag gästbloggade hos Heyabhund hösten 2021 och sedan dess har det hänt saker må ni tro.
För att vara mer specifik så började bollen rulla i December 2021.

En kombination av lite peppande och puffande samt några sömnlösa nätter. Ja då resulterade det till att jag tog mod till mig och mailade en instruktör i mellanSverige. Kl var runt 01:30 på natten och det hade just blivit den 9/12-21. Jag frågade ifall instruktören hade en mailadress jag kunde maila till. BARA ifall hon skulle kunna tänka sig, ha tid, lust, möjlighet till att ev bli vår instruktör.
Dröm om min förvåning när jag fick svar samma dag, 9/12-21 kl 05:24 på morgonen.

Jag lovade att höra av mig med min, vid detta lag, “novell” under dagen. Så när klockan närmade sig kväller var det dags att skrida till verket. Instruktören fick höra om vår resa från början till där vi nu är. Om alla turer från start till att få en tid för lämplighetstest och hur det blivit inställt.
Sedan vart vi befann oss idag. Övergivna/bortglömda eller vad man nu ska kalla det för.
Konversationen mellan oss två går jag inte in mer på detalj men resultatet av den kom att bli väldigt positiv.

Den 10/12-21, innan klockan ens blivit 14:00 så var allt bokat och klart. Kvar satt jag med en massa känslor. Chockad, tom, glad så mungiporna gick genom taket, förundrad. Drömde jag?!?! Inte gjorde det ngn skillnad när jag nöp mig i armen. Jag befann mig kvar i samma tillstånd.
För att hjälpa mig själv att förstå valde jag att prata med en god vän.
Lättare sagt än gjort. En så enkel sak att berätta skulle visa sig vara väldigt svår.
Fann inga ord, stammade, grät, skrattade. Kändes skönt att berätta även om jag fortfarande inget begrep *skratt*.

Hjälp!! Vad hade jag gjort?!?! Beställt, bokat en kurs/utbildning i mellanSverige. En kurs/utbildning som förhoppningsvis skulle ta mig och Sisu till vårt mål, assistanshundekipage♡

NU föll alla frågor över mig. Hur tar vi oss?! Hur gör jag med rullstolen?! Jag kommer inte ha råd!! Råd att betala någon som följer mig. Betala någons resa, någons uppehälle. Hur löser jag min ekonomiska situation?! VAD HAR JAG GJORT?!

“Köpt” ett hus. Saknar dock en tomt och en grund!! Rätt viktiga saker för att huset ska kunna bebos och stå stabilt.

På kvällen den 10/12-21 kl 18:00 skulle jag träffa en kursare från förr. Vi hade gått kurs ihop då jag hade min förra älskade hund Zingo. Så många gånger vi har talat om att ses men något har alltid kommit ivägen. Den här kvällen skulle det verkligen bli av.

Snön började tillta och likaså blåsten. Jag lovade att vara ute i god tid och ta det lugnt. Lovar jag något så är det väldigt viktigt att hålla det. Kontentan av detta blev att jag var ca 30 min tidig. En bilresa på ca 6,5 mil enkel resa.

Såhär i efterhand kan jag se saker som kanske inte helt stämde. Då, knappt noterade jag dem. För jag var fortfarande någon annanstans än där man såg mig. Bland det första jag sa var:  Så fort vi kommer in så ska du få höra något!! Något stort!!

Behöver jag säga att hur kort än sträckan kan vara så är det banne den längsta när man är ivrig och har något man vill dela med sig av.

Väl inne, väl på plats var det dags för nästa chock. Jag som var helt slut efter fm och alla dagens känslor. Det visade sig att det fanns två stycken till på plats och de alla hade en överraskning åt mig.

Törs du gissa på vad? 

Jajjomän, en Eloflex!♡!♡!♡!

Alltså en Eloflex!!
Den jag drömt om, den jag slitit och kämpat för!! Den jag kan hantera själv. Som är godkänd för flyg. Som tar minst plats i en bil. En sådan.

Kända som okända hade samlat ihop till just lilla mig ♡♡♡♡
Kanske du som läser är just en av de som bidrog. I så fall, ett riktigt stort tack!!

Eloflex går under namnet Folke. Det för han är en gåva ifrån folket.

Jag hade visst tårar kvar att skvätta. Orden försvann igen, stammade när det väl kom ord för att inte tala om hur jag skakade hela jag. Vilken syn jag var *skratt*

Nu hade jag mitt “hus” och plötsligt en “grund” till huset. Nu skulle det bli lättare att ordna “tomten” *fniss*

Första resan bär av nu den 14/1-22. Flyg blir det. Det ihop med min Sisu och en person som erbjöd sig att följa första gången. Känner mig så välsignad.

Blir första gången för mig med en elrullstol och hund på flyget. Blir första gången för Sisu att flyga.
Nu när vi närmar oss så har nervositeten tagit över. Frågorna hopar sig. Hur kommer det gå? Hur kommer Sisu reagera? Kommer vi få några problem med våra intyg? Något som inte stämmer så Sisu inte får följa?! Hur kommer jag klara av situationen med omgivningen? Det är tufft i vanliga fall. Nu vet jag att vi kommer dra blickarna till oss än mer. Fast denna gång har jag min trygghet vid min sida♡

Att måla fan på väggen ingår också i något jag är bra på *fniss* VÅGA, just det Våga är ledordet för 2022. Vi kan, vi ska, vi klarar *ler*

En gång i månaden kommer vi resa. I ett års tid. Så 12 resor totalt till kursen/utbildningen. Nog borde vi bli lite vana eller hur?

Dessutom kommer vi få resa ned för lämplighetstest och examen också.
Så vill du, så är du välkommen att följa vår resa mot vårt mål. Inga garantier finns att vi blir godkända i slutändan det är jag införstådd med. Fast en inblick i vår resa kan vi i alla fall bjuda dig på. Förhoppningsvis kan alla få något positivt med sig. Du som själv sitter i liknande sits och tvekar. Du som känner någon som kanske behöver någon som behöver lite pepping, någon som tror på en, eller lite draghjälp. Kanske du som på något vis har en yrkesroll som någon gång möter en person som inte riktigt har samma möjligheter som majoriteten. Kanske du får ett litet uppvaknande och kanske kan göra en förändring hos dig själv som kan bidra för den “drabbade” du möter i din arbetssituation och underlättar för personen ifråga.

Glöm inte att ett leende kan vara avgörande för personen som mottar leendet. Kan vara avgörande för vad vederbörande fattar för beslut. Oavsett vem som ger eller får.

2022, nu kör vi *ler*
//Jea och Sisu