Ledarskap – härskartekniker och piska

Som nämnt tidigare så skrivs det en del om ledarskapets varande eller icke varande.
Det skrivs och tycks en hel del åt alla håll, vissa påstår att man inte får vara ledare över sin hund utan att man måste vara på samma nivå och att det är rent både fult och farligt att både prata ledarskap och att vara ledare. Andra skriver om att det blivit för mjekigt i vår värld och att det behövs mer tydligt ledarskap där man med tuffa metoder ska se till att hunden lyder.

Jag är inte världsbäst på något sätt, jag har rätt så ouppfostrade hundar i flera hänseenden men jag kan i alla fall säga att jag har en del erfarenhet av hund, hundägande och hundträning. Har haft hund själv sedan början på 90-talet och har även varit instruktör sedan mitten av 90-talet både inom allmänlydnad, tävlingslydnad och räddningshund. Har även hållit på en hel del med ”problemhundar” under denna tid. Har ingen aning om hur många ekipage och olika hundraser jag mött, men det är en hel del. Under de senaste åren har vi i snitt legat på 80-100 kurser hos oss på HEYAB hund. Det genererar en hel del möten med olika individer och ekipage med olika utmaningar. Hos oss är alla välkomna oavsett ras oavsett utmaning. Vi har självklart ”Hund för Alla” som ledord samt att det ska vara kul att ha hund.

Som överskriften hintar så tänkte jag snacka lite ledarskap och olika tekniker idag. Först bara en viktig punkt som du inte får missa, det är precis som Barbro Börjesson säger: Fostran först, sen cirkuskonster. Missar vi att fostra så kommer vi att stöta på stooora utmaningar längre fram.
Läs Barbros blogginlägg från 2021 om ledarskap här: Barbro Börjesson om ledarskap

Vi börjar med att titta på vad du har i kopplet, hur är din hund? Har du en hård eller en vek hund?
Har du en hård hund? Vet du vad en hård hund är?

Jag ska beskriva med några korta ord, en hård hund är en hund som har otroligt dåligt minne. Det har inget att göra med att hunden är ”tuff”, ”utåtagerande”, ”bråkig med andra hundar” utan det handlar om hundens förmåga att avreagera sig från/glömma det den utsätts för. Enkelt förklarat så kan du med en hård hund göra samma övning flera gånger i rad, den kommer att vara lika engagerad och övningen kommer att vara som ny varje gång du gör den. Detta är ju verkligen en fördel med den hårda hunden, den är lite mer förlåtande om du gör en felaktig övning än den veka hunden.

En vek hund då, vad är det?
Jo, det är precis motsatsen till en hård hund, den veka hunden har ett superbra minne och har även något svårare att avreagera sig från de situationer som den hamnat i. Om du gör en övning/träning med en vek hund så kommer den att minnas denna övning i flera år framåt, kanske för alltid. Så det är ytterst viktigt att du tänker igenom vad du gör för övningar med en vek hund. Om du har rätt tajming och rätt övningar för denna hund så kommer du snabbt att få fina resultat. Men det innebär ju samtidigt att om hunden lär sig något felaktigt så kommer den även att minnas detta…

Sen har vi dådkraften och självständigheten, socialitet och kontaktsökande. Har du en hund som ”kan själv” inte alls behöver dig som förare för att våga testa eller möta nya saker eller har du en hund som söker din kontakt och ”ber om lov”, kanske blir lite låg till och med?

Allt det här spelar in i hur du ska vara som ledare, du måste vara uppmärksam och lyhörd på din fyrfota vän. Du måste också lära dig vad som fungerar för er och vad din hund behöver av dig.

Om vi tar den hårda hunden som inte har så hög dådkraft men som är otroligt kontaktsökande och ber om lov, hur ska vi träna den. Vad händer om vi använder oss av ”härskartekniker & piska” i vårt ledarskap över denna individ?

Hårdheten gör att hunden kanske inte minns korrigeringen, men dådkraften och viljan att vara sin förare till lags gör att hunden hamnar i ett läge av handlingsförlamning. Den vill inte göra fel och förstår inte varför föraren är så hård och irriterad eller varför den korrigeras. Detta brukar sluta med att hunden kryper och fjäskar för sin förare eller att den blir helt handlingsförlamad, den bara sitter och vet inte vad den ska göra.

Den andra hundtypen då, vad händer med den om man använder sig av härskarmetoder & piska? Ja, den veka hunden minns ju väldigt bra, men om den dessutom har hög dådkraft och inte så stor vilja att vara föraren till lags. Ja då har du på riktigt misslyckats, då vill hunden inte vara med dig alls, då flyr den och klarar sig själv.

Denna typ av ledarskap är DÅLIGT Ledarskap på riktigt, man kan även direkt föra över denna typ av ledarskap i en arbetsgrupp eller en skolklass. Vad händer med medarbetarna och skolbarnen som utsätts för en sådan här ledare?
Vissa blir handlingsförlamade, vågar inte ta egna initiativ och känner sig dåliga. De får sämre resultat, får svårt att se lösningar mm mm. De blir en grupp som mår dåligt, som fastnar och stannar i utvecklingen. Det dödar kreativiteten, drivet och lusten till arbetet.
De personer som har lite mer dådkraft de flyr från dessa ledare och hittar förhoppningsvis vidare till en plats med bättre utvecklingsmöjligheter och bättre mående, där de får möjlighet att växa.

Så hur ska man göra då?

Börja med att filura på dig själv, vad vill du ha för ledare? Vill du ha en ledare som tror på dig? Som uppmuntrar och berömmer dig när du lyckas? En ledare som stöttar dig när det går mindre bra? En ledare som är tydlig med vad som förväntas av dig men som ändå ger dig utrymme att nå de målen på ditt sätt? En ledare som säger till när du är utanför spelplanen och som hjälper dig tillbaka in på banan? En trygg och tydlig ledare som inte dödar kreativiteten?

Jag förordar ett coachande ledarskap, oftast. Du måste alltid se till individen vad den behöver. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg gällande feedback: Feedback är lika med beröm och uppskattning då man gör rätt och en schysst korrigering då man väljer fel. Om man nyttjar feedback i sitt dagliga varande med sina hundar så kommer det att ge en fin kommunikation och en schysst relation där hunden vill fortsätta att göra det som du uppskattat och som du belönat. De får precis samma känsla som jag får då jag fått uppskattning och feedback för något jag gjort.

Vi tar samma individer här hur skulle jag börja med dessa?

Om vi tar den hårda hunden som inte har så hög dådkraft men som är otroligt kontaktsökande och ber om lov, hur ska vi träna den? Vad händer om vi använder oss av ”coaching och feedback” i vårt ledarskap över denna individ?

Den hårda hunden har svårt att minnas, men kom också ihåg att en hund precis som vi bättre minns positiva känslor, speciellt denna typen av hund, där dådkraften är liten och där viljan att vara sin förare till lags är stor. Det gör att denna hunden är i extra behov av uppmuntran och tajmad belöning där föraren blir ärligt imponerad.

Jag skulle därför jobba i korta pass med denna hund och vara noga med bra tajmning samt se till att verkligen belöna de korrekta beteendena med uppriktig glädje. Korrigeringarna skulle vara lite kortare och snärtiga för att sedan snabbt övergå i belöning då hunden väljer rätt.

Jag skulle jobba med enkla övningar nära mig, bygga upp positiva minnesbilder för hunden där den verkligen ser skillnaden mellan rätt och fel. Samt att jag skulle försöka undvika att utsätta hunden för alltför stora utmaningar.

Den andra hundtypen då, den veka med den höga dådkraften och inte så stor vilja att vara föraren till lags. Denna hunden skulle jag börja med att jobba med kontaktskapande övningar, hitta lekar som hunden gillar, hitta belöningar som hunden värderar högt och som jag delar ut med tajming. Jag skulle även här jobba väldigt nära mig, försöka lägga upp övningar där hunden hela tiden vinner på att samverka med mig och övningar där den lyckas på första försöket.

Den veka hunden minns ju, så det är viktigt att lägga upp övningarna så att de lyckas. Ju fler lyckanden med bra belöning gör att hunden vill välja dessa beteenden.

Efter en längre period av lyckanden och då vi känner att vi hittat något som hunden verkligen värderar högt som belöning så skulle jag använda mig av det i en situation där jag först får korrigera, kort/tydligt för att sen belöna länge och med bra tajming.

Jag skulle inte göra om korrigeringen flera gånger per träningspass och inte heller träna samma typ av korrigering flera gånger i rad. Lyckas man första gången så kommer hunden att lägga det i minnesbanken.

Så kom ihåg, titta på din individ, fundera på vilken typ av ledarskap som passar just din hund och vilka träningsmetoder som fungerar. Har du en hård hund, en vek hund, hög eller låg dådkraft och hur stor samarbetsvilja har den? Utifrån detta så provar du dig fram, gör en plan, testa och utvärdera, men glöm inte!!! Fostra först, cirkuskonster sen!

Trevlig helg hundvänner //Lillemor med flock

Gästbloggare Heléne Lundmark – mentalitet del 3

Mentalitetens termer och dess betydelse.
Blev så glad att inlägget om mentalitet skapade intresse och mersmak i ämnet.

Jag tror verkligen att ju mer man vet, kan och förstår om våra fyrbeningars mentala förutsättningar, ju större möjlighet har man att lyckas och nå framgång i sitt hundägarskap.
Det spelar ingen roll varför man har hund, eller vad man gör med den, för oavsett så är mentaliteten avgörande för att man ska kunna jobba med och inte mot sin hunds möjligheter.
När mitt intresse tog fart för mentaliteten så dök det fort upp en massa termer som beteckning för de olika egenskaperna och som skapade både förvirring och ibland var svåra att förstå.
Måste villigt erkänna att jag fortfarande lär mig att verkligen förstå innebörden av alla dessa termer och uttryck. 

Det är svårt att kortfattat förklara innebörden av de olika termerna då man nog skulle kunna göra en egen avhandling av var och en av dom och även diskutera i timmar kring dom.
Dock ska jag här försöka förklara några termer utan att lägga någon egen åsikt om vilken grad en hund bör ha av olika egenskaper, detta då det är högst olika beroende på vad hunden ska göra och utsättas för i sitt liv. 

Nedan förklaringar kommer med all säkerhet att skapa ännu mer funderingar och åsikter, vilket i sig är bra för då har just du börjat resan i mentalitetens värld och det kommer hjälpa dig i ditt eget hundägarskap. 

Glöm inte att alla hundar har alla egenskaper men i helt olika styrkor vilket styr hur hunden tar sig fram i livet och där kan du vara den som leder och hjälper den framåt. 

Foto av Alou00efs Moubax pu00e5 Pexels.com

Trevlig läsning! 

Aggression
Hundens förmåga att bli arg och att lägga tyngd & kraft i ett handlande.
Vid en mentalbeskrivning syftar ordet på hundens benägenhet att visa hotbeteenden som höjd svans, morrningar, skall, rest ragg, utfall och bitförsök i plötsliga eller okända situationer. 
Aggressiva beteenden syftar till att vara avståndsökande. 

Dådkraft (drivkraft, mod & framåt anda)
Hundens förmåga att kunna handla, stå emot och våga undersöka (Övervinna eventuell osäkerhet) olika retningar den reagerar på. På vilket sätt handlar hunden eller står emot olika retningar, samt hur mycket tid och/eller hjälp behövs för att hunden ska övervinna eventuell osäkerhet och utarbeta/undersöka retningen. 

Förighet
Viljan att samarbeta 

Försvar 
Hundens avståndsökande beteenden när den är aggressiv/arg (försvara och stoppa), samt graden av balans och behärskning i dessa. 

Hårdhet (Minnesbilder) 

Imponer /hot beteende 
Imponer kan vara att hunden försöker blåsa upp sig för att visa att den är stor och stark  
Hotbeteenden är direkta hot från hunden genom att  visa ett stelt kroppsspråk, morrningar och bitintentioner. 

Kamplust (leklust)
Hundens medfödda fallenhet att njuta av kampen i sig utan att det bygger på aggression.
Social kamplust = Kampar med känd och okänd person 

Jaktkamplust
Lusten och sättet att jaga/förfölja, samt att fånga/gripa ett rörligt föremål. 

Minnesbilder (hårdhet)
Avser hundens fallenhet att komma ihåg eller göra sig av med minnet av otrevliga upplevelser. 

Nerver
Nerverna håller ihop alla funktioner. Man brukar dela in nerverna i olika undergrupper. Koncentration, koppling och avreaktion. 

1. Koncentration är hundens förmåga att kunna koncentrera sig under en längre tid på en uppgift och bibehålla den röda tråden genom ett händelseförlopp av olika störningar och andra retningar och signaler. 

2 Koppling är hur hunden kopplar/analyserar emot en retning. Ju snabbare den kopplar rätt beteende till retningen, ju bättre är det. 

3. Avreaktion. Hundens förmåga att avreagera eller släppa en retning. 

Nervkonstitution ( nervfasthet ) 
Hundens stresstolerans/tålighet, det vill säga förmåga att klara av stressande situationer. 
Samt hundens förmåga att behärska sig under psykiska spänningstillstånd utan att bli helt slut, hysterisk eller uppvisa andra tecken på mental kollaps. 

Passivitet 
Hundens förmåga att koppla av och slå sig till ro när den inte behöver vara aktiv eller ska arbeta. 

Skärpa 
Hundens förmåga att på en retning kunna bli arg eller visa aggression.
Egenskap som gör att hunden reagerar med aggressivitet då den eller dess flock tex blir hotad.
Ju mindre retning innan aggressionen triggas, desto högre skärpa. 

Social kamplust
Beskriver anlaget att svara mot och uppmana/utmana med kampbeteende.
Den sociala kamplusten uttrycks i huvudsak i låga stötande rörelser i sidled med låg kroppshållning. Hunden vänder också bort huvudet för att ge motparten tillfälle att svara.
Den sociala kamplusten är den allvarliga kraftfyllda formen av leken och innefattar en uthållighet när hunden möter motstånd på olika sätt.
Tonvikten i bedömningen hämtas från Social kamp/samspel samt Samarbete/uppmanande. 

Socialitet
Beskriver anlaget för att ta kontakt och besvara kontakt med främmande människa.
Socialiteten observeras under hela testen och i bedömningen av hundens socialitet ligger huvudvikten på social självsäkerhet/trygghet. 

Temperament
Hundens startsnabbhet, uppmärksamhet mot sin omgivning och förmåga att anpassa sig och sina resurser i nya situationer.

//Heléne

Gästbloggare Heléne Lundmark – mentalitet del 2

Hundars mentalitet.

Detta intressanta och outtömliga ämne som skapar en hel del diskussion samt en viss oenighet.

Heléne heter jag och tänkte dela med mig av mina tankar om och erfarenheter av detta ämne.

Vi avslutade föregående inlägg med detta, kennelpappa Reino Oskarsson sa vid ett tillfälle att: 

”Heléne du måste titta på dig själv och fundera över vilka signaler du sänder ut till hunden”.

Det ligger så mycket i det, då vi människor hela tiden sänder ut både medvetna och omedvetna signaler till vår omgivning.

Hunden som levt med oss människor i flera tusen år, är idag en av de få djur som kan läsa våra signaler såsom kroppsspråk och mimik lika bra som vi själva och kanske till och med bättre.

Därmed kunde vi konstatera att JAG var en del i problemen.

Nu kommer vi till det krångliga men intressanta.

Alla hundar oavsett ras föds med ett antal nedärvda mentala egenskaper.

Dessa egenskaper är till för att hunden ska kunna överleva i världen den lever i, om än den idag efter många tusen år lever helt i symbios med oss människor.

Även om alla hundar stora som små, har alla mentala egenskaper, ligger skillnaden i vilken styrka de olika egenskaperna har hos just den enskilde hunden.

Ta ett exempel:

Alla hundar kan visa rädsla.

Detta är en för hunden viktig egenskap för att överleva och inte kasta sig in i allt för farliga situationer.

Ifall hunden emellertid visar allt för stor rädsla kommer det att skapa problem i dess vardag.

Alla hundar har även ett mått av jaktbeteende i sig vilket är viktigt för att kunna skaffa mat.

Hos jakthunden vill man se ett stort jaktintresse vid själva jakten men i andra situationer kan jakten bli ett problem där hunden jagar allt som rör sig.

BALANS är ledordet när man pratar mentalitet.

Hunden ska ha balans mellan sina olika mentala egenskaper för att må bra och upplevas som en trevlig livskamrat.

De mentala egenskaperna är ärftliga, men idag sker ingen naturlig gallring med vilka mentala egenskaper som förs vidare i släktledet, utan det är i min åsikt helt utlämnat till de människor som föder upp hundar.

Detta då det är dom som beslutar vilka hundar som ska gå i avel och därigenom styr vilka egenskaper som ärvs vidare.

Som ni förstår så kan detta ibland bli riktigt tokigt där okunniga eller oseriösa uppfödare inte har kunskap om och insikt i vilka egenskaper man faktiskt avlar på.

Dessutom finns det ändå risk att naturen spelar oss ett spratt kring mentalitetens styrkor.

Nu säger du säkert ”vadå ärvda egenskaper?” hundens mentala situation beror väl mycket även på vad den blivit utsatt för genom livet ?

Jo, visst stämmer det att hunden påverkas enormt mycket av den miljö den vistas i, men i grunden så är det ändå de genetiska egenskaperna, som utgör bas för hur hunden klarar av sin situation och hur den utvecklas.

Ta exempelvis hunden som får stryk av sin ägare både verbalt och fysiskt varje dag.

Om den hunden saknar eller har väldigt lite mod och anlag för försvar i sin mentala bas, så kommer den förmodligen att krypa ihop i rädsla och bara vilja fly från detta jordeliv, som den upplever alltför hemskt. 

Om den däremot har ett stort mod och ett stort försvar, kommer den kanske att gå till attack mot ägaren som slår den, och därmed har man skapat en hund som inte litar på människor och kan bli farlig.

Så visst påverkas hunden av sin miljö och upplevelser.

Åter till mig och min hund.

Vad var det då som gick på tok här?

Återigen så hade kennelpappa en så bra kommentar kring detta

”Människor vill ha stora starka hundar som ska klara av att resa och gå på månen själva, men med hundar som har den kapaciteten följer också en motor och självsäkerhet som kan vara svår att hantera för den som inte är beredd. ”

Min hund är en månlandare och jag fattade inte det förrän han hade etablerat sig i månraketen.

Han är en ganska balanserad hund men med mycket driv å då krävs det att jag är med i matchen och hjälper honom styra rätt i livet.

Jag var inte medveten om detta utan lät honom styra skutan själv och ta egna beslut allt för mycket, vilket gjorde att när han så hamnade i situationen med sin bästa hundkompis, så stod han där ensam att hantera den situationen och jag mitt fån fattade inte det.

Tänk dig själv att plötsligt få spö av din bästa vän som du delat livet med i vått och torrt.

Han har nog fått stå ensam i fler situationer där jag inte FATTAT!

Man får ett stort försprång, om man är medveten om sin hunds mentala egenskaper och vilka styrkor den har.

Vad man än vill göra med sin hund, är dess mentalitet avgörande för hur du ska lägga upp träning och vardag, för att nå just dina drömmars mål.

MH Mentalbeskrivning, kan man ( med vissa undantag) göra på alla raser och hundar som är registrerade i SKK från det att dom är 12 månader gamla.

Beskrivningen resulterar i ”Känd Mentalstatus”.

MT Mentaltest, kan man göra på alla brukshundsraser från det att dom är 18 månader fram till 48 månader. Man måste även ha utfört ett MH innan. Testen resulterar i ”Godkänd eller Icke godkänd”.

Varken MH eller MT ska ses som tävlingar, utan endast som ett redskap att få information om vad man har där längst fram i kopplet.

MH och MT är absolut ett ovärderligt redskap för aveln av hundar, och tillkom även av just den anledningen – att man i aveln behövde veta vad man avlar på.

Därför kan man se ett stort intresse från seriösa uppfödare att deras valpägare ska låta göra MH och även MT.

Under dessa beskrivningar/tester som tar ca 45 min per hund, utsätter man hunden för ett antal situationer som triggar de bakomliggande mentala egenskaperna hos hunden.

Genom att se hur hunden väljer att agera i de olika situationerna så kan man också utläsa dess mentala styrkor och svagheter.

Har du inte varit med om ett MH eller MT så ta tillfället i akt att gå med och se, när det sker på en klubb nära dig.

Jag lovar, att du kommer lära dig mycket av att bara se på hundarna och deras reaktioner, och du kommer med all säkerhet att känna igen din egen hund i nåt av momenten.

Vill du lära dig mer om mentalitet så gå en figurantutbildning du kommer inte ångra dig.

Min hund är min läromästare, det är han som fått mig att fördjupa mig i hundars mentalitet i jakten på kunskap och redskap att vara den hundägare jag vill vara.

Det är han som varje dag visar mig vad respekt, tillit, kunskap och trygghet betyder för en hund och vår människa/hund-relation.

Jag vill inte ha en annan hund, för han är min vapendragare, som ömt slickar bort mina tårar från min kind när jag är trött, ledsen eller sjuk, det är han som alltid finns vid min sida, oavsett om jag är arg, ledsen eller glad.

Jag önskar bara att jag tidigare vetat det jag vet idag kring hundars mentalitet, för då hade han inte behövt ta världen ensam de första åren.

Men idag gör vi det tillsammans och det gamla är inte glömt, utan har format oss till det vi är idag på gott och ont.

Kramar från Heléne och King.

Gästbloggare Heléne Lundmark – mentalitet

Hundars mentalitet.

Detta intressanta och outtömliga ämne som skapar en hel del diskussion samt en viss oenighet.

Heléne heter jag och tänkte dela med mig av mina tankar om och erfarenheter av detta ämne.

Jag är mentalfigurant och även testledare i både MH (Mentalbeskrivning) och MT (Mentaltest), vilket är en fantastisk möjlighet att få möta många olika hundar och se deras stora olikheter.

Är ägare till en i mina ögon helt underbar hund, men jag är ju jävig i den åsikten då han är min.

Han är utbildad i specialsök, där han är godkänd som professionell vägglus-hund.

Vi tränar även en hel del personsök i olika miljöer.

Jag tillhör den stora gruppen människor som ALLTID haft hund, och därmed också sett mig själv som en ganska duktig hundägare, som givit mina hundar kärlek, omsorg, mat och god veterinärvård.

Jag har också haft god pli på mina hundar som alla vetat att när matte ropar då lyssnar och kommer man på direkten.

Drag i koppel har inte existerat och dom har alla varit sociala och glada i människor.

Jag måste nog också erkänna att jag har varit personen som tittat lite snett på hundägare, vars hundar suttit och skällt i bilen, dragit helt galet i kopplet, eller gjort utfall mot andra hundar.      

Men idag så ser jag med andra ögon på dessa hundägare med sina något civilt olydiga hundar, för nu så vet jag hur det känns att ha den där skälliga, buffliga hunden som drar som en oxe i kopplet och som ser alla andra hundar som presumtiva fiender.

Jag vet hur det känns att alla stirrar på en och tycker att man ska styra upp hunden som gormar och beter sig illa.

Dom skulle bara veta hur mycket jag gråtit över situationen.

Vi börjar från början.

För 7 år sedan så fick jag hem min önske valp, den där valpen som skulle bli min vapendragare i ur och skur.

Nu var mitt liv vid den punkten, att jag ville satsa på tävling i bruks.

Hade sökt och väntat länge på den rätta hunden för mig, och hade 3 krav som skulle måste uppfyllas för att jag skulle ta valpen.

  1. Rätt färg (helt svart mycket viktigt)
  2. Hane (inga jobbiga löp)
  3. Mycket motor (superviktigt)

Idag vet jag att jag helt missade det fjärde kravet som borde stått först på min lista, MENTALITETEN.

Hem kom en mycket kall januari dag en svart mysig valp som genast smälte hela familjens hjärtan och kom att bli ett med oss och de hundar som redan fanns där.

Detta var en schäfer valp från en av Sveriges mest seriösa kennlar som inriktat sig på att få fram stabila, godmodiga, miljöstarka och arbetsvilliga hundar som klarar av att gå i tjänst eller att tävla.

Perfekt tyckte jag och kände mig så glad att få äran att äga en sån bra hund.

Jag gjorde som jag alltid gjort med mina hundar gällande uppfostran och kärlek, men ganska snart visade han tendenser som jag inte sett hos mina andra hundar. 

Den här hunden hade en stark vilja och tyckte nog mest att kärringen där bak i kopplet var mest till besvär med sina regler och tjat.

Han hade inga som helst problem att själv utforska världen och det som i världen ingår såsom människor, djur, fordon, buller, konstiga miljöer och extremt väder.

Inget var för honom läskigt.

Så kom kraschen!

Min hund kom i slagsmål med en av familjens hundar och jag stod helt oförstående inför orsaken.

Senare förstod vi att den äldre hunden led av artros smärtor vilket inte var särskilt förenligt med den buffliga schäfer attityden som nog gjorde ont i hela artroshunden vid lek.

Den hade antagligen bara ” satt ner foten” för att slippa.

Efter detta började min schäfer –till min stora sorg- göra utfall mot andra hundar.

Vid det här laget så hade han även börjat visa, att han ansåg att inkallning det är endast av ondo och ska bara åtlydas när det inte är något annat i världen som drar.

Där och då började min resa i hundens MENTALITET.

Jag ville förstå vad som rörde sig i hans huvud och varför han agerade som han gjorde i olika situationer.

Kennelpappa Reino Oskarsson sa vid ett tillfälle att: 

”Heléne du måste titta på dig själv och fundera över vilka signaler du sänder ut till hunden”.

Det ligger så mycket i det, då vi människor hela tiden sänder ut både medvetna och omedvetna signaler till vår omgivning.

Hunden som levt med oss människor i flera tusen år, är idag en av de få djur som kan läsa våra signaler såsom kroppsspråk och mimik lika bra som vi själva och kanske till och med bättre.

Därmed kunde vi konstatera att JAG var en del i problemen.

Mer om detta i nästa inlägg.

//Heléne