14–16 augusti – Helgkurs för stående fågelhundar inför årets jaktstart! (Byske) En hel helg dedikerad till dig och din fågelhund! Idag har vi planerat för kursen som vi kommer att köra tillsammans med Leif Lång i mitten av augusti.
En helg med erfarenhet, kunskap och inspiration
Leif började med sin första stående fågelhund, en Engelsk setter, redan 1972. Sedan dess har han haft två korthåriga Vorsteh och fyra Pointrar. Under åren har han deltagit i jaktprov i UKL, ÖKL och EKL med fina resultat – men det är jakten med en välfungerande stående fågelhund som ligger honom varmast om hjärtat.
Sedan 1971 har Leif jagat både i fjäll och skog, och hans långa erfarenhet har gett honom en gedigen kunskap om fågelhundsträning. Den kunskapen delar han nu med sig av till kursdeltagarna.
År 2002 gick Leif Steg 1 instruktörsutbildning på Hundskolan i Sollefteå, och även Steg 2 i fjällen.
Kursinnehåll
Under kurshelgen kommer vi att arbeta med:
jaktlydnad
lugn i flog
inkallning
stoppsignal och stadga
apportering
sökteknik
träning på fågel
Du kommer att få mycket träning på fågel under helgen. Målet är att det ska vara roligt att träna hund, och att både du och din hund efter kursen ska känna lugn och kontroll i fågelsituationer. Kursen ger en fantastisk grund inför framtida jaktprov eller för dig som vill ha en mer fokuserad hund inför jaktsäsongen.
Du kan delta med hund eller som åhörare.
Kursen innehåller både teori och praktiska övningar. Vi satsar på kvalitet och tar därför emot max 8 ekipage med hund och max 8 åhörare.
De som redan anmält sitt intresse har förtur fram till den 25 april, därefter öppnas anmälan för alla.
Plats: Byske med omnejd (mer information kommer i inbjudan närmare kursstart)
Pris:
3000 kr per hundekipage
500 kr per åhörare
Ungdom upp till 25 år samt pensionär: 2500 kr per ekipage, 300 kr per åhörare
Praktiskt: Vi tar pauser under dagen – ta med eget fika och lunch till lördag och söndag.
Välkommen till en inspirerande helg!
Det här är en unik chans att utveckla dig och din hund tillsammans med en erfaren instruktör. Oavsett om du siktar på jaktprov eller vill ha en tryggare hund i jakten, kommer du att få med dig kunskap och verktyg som gör skillnad.
Anmäl dig idag – platserna är begränsade! Skicka din anmälan till: hund@heyab.se
I mejlet skriver du:
kursens namn i ämnesraden
om du kommer med hund eller som åhörare
om du är ungdom/pensionär
förarens namn
adress
telefonnummer
hundens namn & ras
Varmt välkommen till sensommarens roligaste kurs hos oss på HEYAB hund!
Som jag skrev i tidigare inlägg så har vi nya kurser på G som kommer att delas i vårt nästa nyhetsbrev för maj månad. Nu har turen kommit till att presentera vår nästa nya hundägarcoach Britta. Här är tjejen som gillar att hålla igång minst sagt. Välkommen till gänget Britta!!
Hej, Britta Lindgren heter jag och mitt stora intresse är hundar, hundar och jakt. När det kommer till timmarna i skogen så ligger mitt fokus på att se och uppleva hundarnas arbete.
Vi har tre hundar hemma, en Hamiltonstövare och två Borderterrier. Att följa och försöka förstå stövarens arbete på sök, slag, upptag och drev eller att som hundförare gå med en Borderterrier på rådjursjakten slår det mesta. Om det blir något skjutet är för mig inte lika viktigt.
Eftersom Borderterrier är en grythund kom jag tidigt i kontakt med Övre Norrlands Grythundsklubb (tyvärr numera nedlagd) när vi skaffade vår första border. Jag kom att sitta i styrelsen i många år och utbildade mig också till gryttränare.
Att ÖNGK inte längre finns är tråkigt men det betyder inte att mitt intresse för att utbilda grythundar försvunnit. Att jobba för att grythundarna behåller de jaktliga egenskaperna tycket jag är viktigt oavsett om man aktivt jagar gryt eller inte. Att se till att mod och skärpa finns kvar så att man inte genom avel tar bort dessa egenskaper.
Jag brukar träna och kan erbjuda grytträning på skinn, även om det inte är genomförbart med att träna på levande djur så kan man ändå få en viss inblick i grytjakt och även se om hunden är villig att krypa i trånga gångar. Ett bra sätt att förbereda grythunden innan den släpps i naturen.
Samtalet kring grytjakten är en mycket viktig del vid grytträningen detta då det tyvärr är svårt att helt rätt kunna avläsa hundens skärpa när den jobbar mot skinn.
Själv jagar jag sparsamt i gryt, men våra bordrar är tränade och startade på grytprov. Detta för att se att dom har rätta egenskaperna och kan vara tillgängliga. Jag hjälper gärna till med mina hundar i lämpliga gryt om det behövs.
Eftersom året har 365 dagar och jag har hundar alla årets dagar så känns det även viktigt att jobba med och aktivera hundarna på annat sätt. Jag tränar och tävlar i agillity med dom samt att jag kör lite nosework emellanåt som ren aktivering.
Cykling på sommaren och skidor på vårvintern för att nämna några aktiviteter. Jag tar även emot och trimmar hundar samt att jag brukar hålla i utställningsträningar. Jag är utbildad allmänlydnadsinstruktör vid SBK och brukar även hjälpa till på agillitykurser.
I vårt nästa nyhetsbrev för maj månad så kommer vi på HEYAB hund att erbjuda några nya kurser/träningar med nya hundägarcoacher dessutom. Vi är så glada att här få presentera tjejen som älskar rosa och som under maj månad kommer att dra igång viltspårsträning hos oss på HEYAB. Varmt välkommen in i gänget Helen!!
Hej
Jag heter Helen Långström och jagar med stående fågelhund sedan ett antal år tillbaka (korthårig vorsthe).
Det här är mina ögonstenar/barn 😃.
Jag jagar både på fjäll och i skog, men mest i skogen.
Jag är viltspårdomare och brinner för eftersök och viltspår.
Jag tränar viltspår med båda mina hundar,eftersom jag tycker att det är viktigt att hitta skadat vilt. Jag är så glad att jag nu ska få hålla i viltspårsträningar i Heyab hunds regi.
Hej jag heter Reino Unosson och är 60 år, bor i Edsbyn med sambo och ett gäng hundar. Hundarna är av raserna Finsk stövare, Pointer och Cocker spaniel. Cockrarna är av det som vi i Sverige kallar ”Jaktcocker”. Sedan tidigare har vi även haft några andra raser av Stövare, Labrador även det av ”jakttyp”, Hovawart samt en Norfolkterrier. Genom åren har det även blivit några valpkullar med första kullen 1986 som var en kull Hamiltonstövare.
I mitten av maj är det tänkt att jag ska komma upp till Heyab-hund och hålla i en kurshelg i grunderna för spanieljakten. Inriktning på denna kurs kommer att vara grunder i apportering/dirigering samt vattenarbete om det är möjligt. Preliminära kursdatum/tider för detta är fredag kväll den 12/5 och heldag lördag den 13/5.
Under kursen vi skall ha så kommer vi att fokusera på hur vi på ett positivt sätt utbildar hundarna samt ger dig som förare verktyg för att utveckla dig och din hund till att bli ett bra apporteringsteam. Tanken är att hundarna skall få jobba både på land och vatten. Vilka förkunskaper är viktiga för deltagarna att ha som kommer att gå kursen med dig i maj?
För hunden gäller att den skall kunna hämta en dummie eller apportbock om än bara på en slät gräsmatta. För föraren gäller ett gott humör, alltid viktigt
Jag har alltid varit aktiv på jaktprov och utställningar. Jag höll även på med tjänstehundar några år där hundarna var kontrakterade inom flygvapnet. Under några år dömde jag bruks och lydnadsprov men är i dag bara jaktprovsdomare inom stövarklubben. Jag började med dressyr när jag var 16 år med min pappas drever.
Blev tidigt medlem i brukshundsklubben med olika uppdrag som instruktör, tävlingsledare och andra förtroende uppdrag. Har idag bara förtroende uppdrag inom stövarklubben. Det som är en mycket bra erfarenhet är att jag har fått varit med om utvecklingen från lite hårdare dressyrmetoder till den i dag som är betydligt mjukare. I min värld så dresserar vi inte hundarna utan vi utbildar dem, för mig är det en stor skillnad och i mina öron låter det även betydligt trevligare.
Vad anser du är skillnaden mellan dressyrmetoderna som användes tidigare och dagens inlärningsmetoder samt vilka fördelar respektive nackdelar ser du med metoderna?
En skillnad som jag ser det är att vi är betydligt bättre på tajming med berömmet nu plus att det känns ju betydligt bättre att med positiv inlärning utbilda sin hund. Men det finns situationer där det inte spelar någon roll hur mycket godis du står med och hur bra inkallning du har hemma på gården i ostörd miljö om du inte tränar och lägger in en ovillkorlig lydnad i svårare situationer. Kan vara att hunden ser en cyklist, katt eller en annan hund som den vill jaga ikapp. Då kan det ju handla om liv och död för hunden. Då kan man behöva vara väldigt bestämd för att det inte skall upprepas.
Vid vilken ålder börjar du träna dina jakthundar och vad tycker du är viktigast att jobba med från start?
Så fort valpen kommer till oss eller att kullsyskonen har åkt så börjar vi med inkallning och lära dem vad bra och nej betyder. Det är de viktiga grunder för oss som vi vill de skall kunna tidigt.
Beskriv med korta ord hur en spanieljakt går till och vad som förväntas av t.ex. en jaktcocker vid praktisk jakt och vid ett jaktprov.
Spanieljakt och jaktprov är samma sak men på proven skjuter du inte själv. På många jakter så går man bara som hundförare med två skyttar, en på varje sida om dig. Så är det också på proven. Hunden skall söka igenom den mark du går fram i med en effektiv fart och när den stöter fågel eller kanske en kanin skall den omedelbart stanna och invänta ett apporteringskommando. Mycket viktigt att hunden jagar under bössan som man säger. Det betyder att den inte får gå för stort med risk att den stöter vilt på för långt avstånd från föraren.
Ni är uppfödare av flera raser idag, vad är viktigast att tänka på då man planerar för en kull valpar och vad tittar ni på hos föräldradjuren?
Målet för oss är att hundarna skall vara friska och sunda. Det finns ingen idé att avla fram hundar med bra jaktliga egenskaper om de inte har en kropp för det.
Stamtavlan är viktig, plus syskonen, både då det gäller friskhet, sundhet och jaktliga egenskaper. Vi vill också se att de i ung ålder visar egenskaper som tyder på talang och inte inlärda jaktegenskaper.
De har då blivit min tur att skriva lite här på bloggen om jakt med hund av olika slag. Jag har lite olika hundar beroende på vilken jakt jag bedriver men tänkte i alla fall börja skriva om jakt med Jämthund och de är då främst älgjakt. Det var med min pappas förra jämthund Zeke som mitt jaktintresse tog fart på riktigt och idag är orsaken att jag nästan bara har jakt och hundar i mitt huvud. Idag finns inte Zeke kvar i livet tyvärr men det är som sagt han jag har att tacka för mitt stora intresse för jakt och hundar.
I dagsläget finns två jämthundar på gården, en jämthundstik vid namn Milla som är 8 år och en jämthundshane (Chippen) som jag äger tillsammans med min far. Vi jagar då främst älg med dom men önskemålet vi har är även att dom ska ha viljan och modet att jaga björn. Milla har det jagats grävling med rätt flitigt också.
Milla har spårat upp en grävling och ställt den
Jakten enkelt förklarat går ut på att hunden ska hitta älg och ställa den så det blir ståndskall. Mitt uppdrag som hundförare blir då att försöka smyga mig in på ståndskallet och skjuta älgen. Älgar är skygga och uppmärksamma djur, en vindpust eller en kvist som knäcks i fel tillfälle kan förstöra hela situationen och ofta hela jaktdagen. Men sådan är jakten och tjusningen med den, ibland går det vägen och ibland får man se sig besegrad då älgen drar iväg i sken med hunden efter.
Chippen vid en älgtjur
Björn och grävlingsjakten går i princip ut på samma sätt men då är de oftast ett spår man släppt på av grävling eller björn som ska redas ut. Framförallt björnar går ofta långa sträckor på kort tid och det är den begränsningen jag kan tycka man upplever när man ska jaga björn med jämthund. Ofta finns ståndegenskaperna för att ställa en björn men eftersom vi jagar mest älg med hundarna och det finns mer älg än björn så byter tyvärr ofta hundarna till älg när dom får vind av älg. Jag har dock fått uppleva några björnskällningar ändå och det är upplevelser jag aldrig glömmer.
En björn som Milla skällde en hel dag för ett par år sedan
Då Milla börjar bli till åren så är tanken i vår att det ska anlända en jämthundsvalp till gården, förhoppningsvis en ny stjärna.
I morse steg jag upp först av alla i huset, det blev en morgonpromenad med alla hundarna innan frukost. Så härligt!
Då jag är ute och går så kan jag få världens bästa ideer, mitt huvud är fullt av visioner, tankar och fantasier. Jag hittar lösningar på det mesta och har ofta en plan för vad jag ska göra härnäst då jag kommit hem igen. Oftast, eller nästan alltid så handlar det om hund och hundträning 🙂
Finns det någon fler än jag som fungerar såhär?
I alla fall så fortsatte mina funderingar vidare till diskussion vid frukostbordet. Under dagens promenad så hade jag analyserat mig själv och även hur jag jobbar/tränar med hund och hur jag fungerar i allmänhet.
Vi började med att prata om hur intressant det skulle vara att lära sig mer om beteendevetenskap. Tänk att kunna analysera sig själv bättre och kanske hitta nya vägar för att göra saker på ett smartare sätt just för den typen av människa som man är.
Min egen amatöranalys säger mig att jag har lite svårt att följa instruktioner till punkt och pricka. Jag är helt hopplöst dålig på att följa ett recept t.ex. Jag kan se bilder på magiskt vackra, frestande maträtter och läser då även receptet och tänker att det där måste vi testa. Om jag skickar receptet till min sambo så då lagar han maten utifrån receptet och det blir perfekt. Om jag istället gör maträtten själv så börjar jag gladeligen med att ha receptet framme och startar upp matlagningen. Sedan faller det, jag fixar inte att läsa hela receptet och följa det slaviskt, jag måste improvisera. Jag har ju läst receptet så jag vet på ett ungefär hur det ska göras, sen improviserar jag resten och lägger till och tar bort ingredienser som jag antingen gillar eller inte gillar. Min maträtt blir oftast också väldigt bra, problemet med att jag inte följt receptet utan improviserat innebär bara att jag inte kan göra exakt samma rätt igen. Utan nästa gång jag testar så blir det lite annars, men snarlikt kan det i alla fall bli… 🙂
Vad säger ni, är detta en svaghet eller en styrka?
Mitt beteende speglar sig vidare till hundträningen också, jag har full koll på hur jag bör dela upp moment i mindre delar och jobba igenom varje del ordentligt för att få ett perfekt slutresultat. Problemet är bara att jag måste improvisera även här och gärna testa lite genvägar för att se om det kanske kan gå snabbare så eller bli bättre…. Ähhh, jag vet egentligen inte varför jag inte kan följa instruktionerna till punkt och pricka, utan det bara blir så. Ofta blir det rätt bra ändå, jag jobbar väldigt mycket med magkänsla då jag tränar hund. Det som jag ska försöka bli bättre på under 2021 är att planera träningen bättre. Sätta upp korta mål så att jag kan checka av och gå vidare och så att det inte finns så mycket utrymme för improvisation och genvägar.
Vad har ni för nyårslöfte? Har ni nåt?
Jag ska dock erkänna en sak, jag kan följa instruktioner och även förutbestämda metoder. Men det krävs oftast att jag då är instruktör/hundägarcoach eller att jag jobbar med en problemhund. Då är jag jättenoga med att jobba igenom allt från A-Ö för att få ett så bra resultat som möjligt.
Twix funderar… Stämmer ordspråket?
Ordspråket stämmer kanske ganska bra, ni vet, den om skomakarns barn 🙂 I detta fallet, instruktörens hundar 😀
I alla fall så resultatet av dagens morgonfundering och s.k. ”nyårslöfte” blev att jag startade upp apporteringsträningen igen med Dunder. När detta Covid tar slut så ska vi vara fit for fight, 2021 är året då vi ska gå prov och nå mål!
Jag bestämde mig i alla fall för att dela upp momentet och jobba korta snuttar med lyckat resultat. Det blev en bra träning, vi är nöjda bägge 2.
Kolla in filmen från delar av dagens träning.
Senare i afton blev det enskilda draghundsrundor för samtliga hundar, jag tog först Twix, sedan Dunder och Alvin tog Giri på en tur. Jättehärlig avslutning på en skön röd/ledig onsdag 😀
Hej Emma här, jag tänkte skriva lite om praktisk jakt och jaktprov med retriever.
Det viktigaste man behöver för att lyckas, när man ska träna och starta jaktprov med en apporterande hund eller jaga praktiskt, är samarbete. Samarbetet mellan förare och hund är a och o. Bra fotgående vid förarens sida, kunna hämta vilt, både kunna vara lydig och ta instruktioner av förare med hjälp av handtecken och visselpipa och hunden ska även kunna arbeta självständigt.
Visselpipan används främst när hunden ska komma tillbaka till föraren, då används två visslingar. Kunna stanna precis där den är, med hjälp av en vissling. Man visslar även för något som kallas närsök, då vet inte hunden vart viltet ligger, den har inte fått se vart fågeln fallit utan måste lyssna till när föraren blåser en närsökssignal och kunna börja söka efter viltet där föraren blåst. Signalen för närsök är olika för olika hundförare.
Affe kommer med en trut.
När man startar på jaktprov nybörjarklass för retrievers så är det många moment som ska sitta. Hunden ska kunna gå fot och sitta still vid förarens sida medan skott avlossas och vilt faller till marken. Hunden ska hämta och lämna av vilt till föraren i handen, inte bara släppa det framför fötterna på föraren. Den ska kunna arbeta självständigt på ett fält där ett flertal vilt ligger ute. Föraren ska endast skicka ut hunden och hunden ska söka efter vilt självständig med hjälp av sin näsa. Ett prov innehåller ett visst antal skott och hunden ska hämta ett visst antal vilt, både på land och i vatten, för att få pris på ett jaktprov. Hunden ska även kunna sitta tyst medan den ser en annan hund som arbetar. Det krävs mycket träning och arbete innan man kan starta på ett prov. De vilt som används är olika, allt från duva och kråka till trut och änder. Även vild kanin, hare och räv kan förekomma men främst i andra länder.
De sex retrieverraserna kommer ursprungligen från England och avlades fram för att användas på stora gods för ensam jakt. Där skall hunden apportera viltet till sin förare samt kunna ta sig fram i dålig terräng och i vatten. Här i Sverige används hundar fortfarande till den praktiska jakten. Själv har jag med mig min flatcoated retriever Affe mestadels på sjöfågeljakt, men han har även varit med på bland annat skyddsjakt på kråkfågel och mås. Att få delta på en riktig jakt med sin apportör är helt fantastiskt, att få se dem jobba i sin rätta natur.
Vattenapportering med Affe
I södra Sverige så jagar man även mycket på fält, bland annat duva. I all jakt med en apportör så ska hunden kunna sitta still vid sin förare medan viltet skjuts och sedan på förarens kommando hämta viltet. När det är mycket fågel i rörelse kan skytten/skyttarna vilja att hunden inte hämtar viltet förrän efteråt för att inte störa andra fåglar.
Att kunna jaga och träna med mina hundar är det roligaste jag vet och även att de får arbeta med det de är gjorda för.
Det här var allt för mig denna gång.
//Emma
PS. Är det något ni undrar över kring detta med prov eller jakt med retriver så skriv i kommentarer så ska vi försöka svara så gott vi kan.
Som jag skrev i föregående inlägg så kommer här mer information om Fullbruksprovet.
I Sverige kan stående fågelhundar (SKK-registrerade hundar) provas på jaktprov. De jaktproven kan gå på tre olika underlag; fält, skog eller fjäll. För att få starta på dessa prov skall de först vara godkända i eftersöksgrenarna vilket innebär släpspår och vattenapportering.
Förutom de vanliga jaktproven kan de kontinentala stående fågelhundarna även starta på fullbruksprov. Till de kontinentala raserna hör vorsteh, münsterländer, ungersk vizsla m.fl. Det är det mest omfattande provet man kan göra inom Sveriges gränser med dessa raser. Provets alla moment är uppdelade på två dagar. Varje moment för sig är kanske inte jättesvåra men när alla moment läggs ihop så krävs det att hunden har bra mentalitet samt att den kan slappna av de gånger som det ges möjlighet.
Provet är uppdelat i tre olika delar, skogsarbete, vattenarbete och fältarbete. Jag ska gå in lite närmare på vad dessa tre delar innehåller. Gemensamt för alla apporteringsmoment är att det är fördröjd avlämning vilket innebär att man inte får ta viltet förrän domaren säger till. Det brukar handla om ca 3-5 sekunder. Det är totalt 19 saker som betygsätts.
Dag 1 SKOGSARBETE Skogsapport – Hunden skall självständigt söka av ett område som är ca. 100×250 meter. I området ligger ett kallt apportvilt, ofta en fasan, vilken hunden skall hitta och apportera till sin förare. Sökrutan är ofta förlagd på ett hygge eller liknande. Man får följa med hunden ut i området men man får då inte backa. Har man då kommit till områdets slut utan att hunden hittat viltet så får man betyg 0 och förlorar möjligheten att gå till pris.
Rävsläp – Räv (3,5-7kg) släpas 300 meter ut i skogen. Hunden skickas sen lös ut för att spåra upp den och apportera den till sin förare. Det här är mycket utslagsgivande moment. Räven som apportvilt är ett problem för många. Både för att det är ett rovvilt och för att den är tung och otymplig.
Cleo kommer med räven
Fritt följ vid smygjakt – Hunden skall gå okopplad vid sidan eller bakom längs en snitslad bana i skogen (ca 100 meter). Man får endast med mycket små medel stötta hunden.
Kvarstannande och lugn vid smygjakt – Detta moment sitter ihop med föregående moment. Fortfarande med mycket små medel lämnas hunden sittandes, liggandes eller ståendes inom en markerad ruta mitt i skogen. Föraren lämnar hunden och fortsätter längs en snitslad bana ca. 100 meter. När man kommit fram till platsen (där även en skytt står) så startas tidtagningen. Efter 2 minuter avlossas ett skott och efter ytterligare tre minuter skall hunden kallas in. Om hunden lämnar den uppmarkerade platsen innan skotten får man betyg 0. Det här är enligt mig det jobbigaste momentet eftersom man själv inte kan göra något annat än att hoppas. Det är sååååå långa 5 minuter. Hjärtat slår högt och fort och man är rädd att man plötsligt ska se en hundnos som kommer emot en.
Blodspår – Blodspåret ska blodas minst 2 timmar före hundens start och ska vara ca. 400 meter. Om man vill och har anmält det innan provet så kan man välja att avsluta blodspåret med att släppa hunden ytterligare 200 meter där det ligger ett helt klövvilt i storlek som minst ett vuxet rådjur. Då skall hunden antingen skallmarkera (totverbeller) detta tills föraren kommer dit eller markera med en rulle som sitter i halsbandet (bringselapportör). Hunden tar rullen i munnen och springer till sin förare som sen följer med hunden tillbaka till klövviltet. Detta ger härliga extrapoäng och man kan inte förlora något om det misslyckas.
Ingela och Cleo, blodspår
Lugn på pass – Hunden sitter lös någon meter från sin förare. Efter ca 1 minut kastas det tre fåglar från en dold plats. Samtidigt som fåglarna kastas avlossas skott. Hunden skall sen sitta tyst och stilla i cirka en minut. När domaren ger klartecken ska viltet på ett snabbt och effektivt sätt apporteras in till föraren, helst med så lite förarstöd som möjligt.
Dag 2 VATTENARBETE Sök under bössan – Hunden skall sökaav ett område som är ca 30 meter brett och 150 meter långt. Terrängen skall vara vassbevuxen strand eller bevuxen sankmark. Hunden skall söka ”under bössan” alltså inom hagelhåll. Man liknar det med att man går och stöter änder som man då skall kunna skjuta själv. I området finns ingenting utlagt. Man vill se att hunden jobbar självständigt. Vissa hundar måste man ”hålla ihop” med hjälp av kommandon och vissa hundar måste man stötta för att de ska söka i den här typen av terräng. Det är en stor fördel om hunden är van vid den här typen av jakt.
Sök under bössan
Vattenapportering – Här bedöms hundens vattenpassion och apporteringsvilja. Här ligger det tre fåglar utlagda. De är dolda för hunden men markerade för hundföraren. Hunden skickas i vattnet och den ska antingen dirigeras ut eller simma ut och söka. När hunden är på väg in med fågel nummer två så kastas en annan fågel, helt synligt för hunden, i vattnet samtidigt som ett skott avlossas. Hunden får då inte släppa den fågel som den har i munnen och byta. Den måste upp och lämna av den som den har med sig och får sen hämta den kastade fågeln. När hunden lämnat av den kastade fågeln skall den dirigeras ut till den sista fågeln som ligger utlagd. Förutom vattenpassion och vattenapportering betygsätts här även lydighet, effektivitet, dirigering som ett tredje betyg.
I väntan på apportkommando
FÄLTARBETE Dagen avslutas med ettför raserna vanligt fältprov. För er som inte vet hur det går till så beskriver jag det kort här. Hunden släpps i parsläpp (fast det står i reglerna för fullbruksprov att de ska provas en och en). De skall då söka stort och effektivt i hög fart och stor vidd. De skall inte bry sig om den andra hunden. Sen ska de hitta jaktbart vilt, fatta stånd för det, invänta förare, domare och skytt. När domaren ger signal ska hunden villigt resa viltet och stanna kvar i uppflog eller uppsprång. Om viltet fälls skall hunden på kommando apportera det till sin förare. Om det inte fälls så gör man en kastapport. Skott i luften när viltet kastas och hunden skall sitta lugnt. På kommando skall hunden apportera det till sin förare.
Cleo står på fältarbetet
I fältarbetet är det många saker som betygsätts Effektivitet Sök, fart och reviering Stånd Resning Respekt för vilt Apportering (fällt vilt/kastapport) Lydighet/följsamhet
Förutom att fullbruksprovets fältarbetes betygsättning skiljer sig från de vanliga fältproven så skiljer sig fullbruksprovets fältdel genom att hundarna kan få godkända situationer inte bara på fågel utan även på jaktbart hårvilt.
1:a pris För att få ett 1:a pris på ett fullbruksprov räcker det inte med att få en viss totalpoäng. Poängen måste vara fördelade ”rätt” också. Inom varje del, skogsarbete, vattenarbete och fältarbete, måste man ha uppnått en viss poäng.
Fullbruksträning är verkligen roligt. Man får en väldigt genomtränad hund som kan hänga med på många olika typer av jakt, en riktig allroundhund. Känner man sen att man kommit så pass långt i sin träning att man vill starta på prov så är det en bonus! Först för några år sedan (3 år om jag inte missminner mig) kunde vi inom rasklubben erhålla Svenska Fullbrukschampionat genom att få två 1:a pris på fullbruksprov (samt Good på utställning). Detta har gjort träning och prov med attraktiva och fler och fler startar på prov. Det är bra för rasen eftersom dessa raser är just riktiga allroundhundar och det vill i alla fall jag att de ska förbli.
Jag heter Ingela Lindfors och blev tillfrågad om att skriva i bloggen om fullbruksprovet som arrangeras av Svenska Vorstehklubben.
Vem är då jag? Jo, jag bor tillsammans med make och fem hundar ute på vischan mellan Gävle och Uppsala. Vi har just nu två strävhåriga vorsteh, två korthåriga vorsteh och en borderterrier. Som ni kanske förstår så jagar vi en del. Här driver jag också ett företag som heter Elsarby Hund & Jakt där jag håller hundkurser för nästan uteslutande stående fågelhundar. Vi tränar på allt som en stående fågelhund behöver kunna vilket är en hel del.
Själv brinner jag för fullbruksträningen och en av mina tikar, Alarängens Cleo, är Svensk Fullbrukschampion. Hon blev den första tiken i sin ras, korthårig vorsteh, som erövrade den titeln vilket jag förstås är jätteglad över.
Fullbruksprov I Sverige kan stående fågelhundar (SKK-registrerade hundar såklart 😉 ) provas på jaktprov. De jaktproven kan gå på tre olika underlag; fält, skog eller fjäll. Proven går i korthet ut på att hitta fågel, stå för fågel, resa fågel, vara lydig i uppflog och sen apportera om det blir fällning. Annars apporteras kallt vilt. Hundarna skall under hela provet visa att de söker bra i hög fart och stor vidd och de skall vara lydiga och respektera den andra hunden (parsläpp) samt allt vilt på marken. För att få starta på dessa prov skall de vara godkända i eftersöksgrenarna vilket innebär släpspår och vattenapportering.
Förutom de vanliga jaktproven kan de kontinentala stående fågelhundarna även starta på fullbruksprov. Till de kontinentala raserna hör vorsteh, münsterländer, ungersk vizsla m.fl. Det är det mest omfattande provet man kan göra inom Sveriges gränser med dessa raser. Provets alla moment är uppdelade på två dagar. Varje moment för sig är kanske inte jättesvåra men när alla moment läggs ihop så krävs det att hunden har bra mentalitet samt att den kan slappna av de gånger som det ges möjlighet.
Apportering kan vara ett sådant moment som ger en gråa hårstrån och om ni tittar på min frippa så förstår ni nog att vi tragglat endel med apporteringen i våra dagar 🙂
Himla tur jag har att det är poppis med grått hår!
Tänkte i alla fall visa några korta snuttar från vår apporteringsträning och vad man kan hitta på med en hund som kan apportera. Apportering är inte bara för fågelhundar utan det är en superrolig aktivering att göra tillsammans med sin hund också. Kan hunden apportera så kan man lära dom cirkustricket ”Städa” t.ex.
Twix städar upp leksakerna efter att barnbarnet Angela varit och hälsat på.
Våra stående jaktbrukshundar ska ju apportera det vilt vi skjuter och viltet kan ju hamna både på land och i vatten t.ex. så det är bra att lära hunden att apportera i alla väder och miljöer.
Här kommer en lite kortfilm på hur vi jobbat med Dunder, från tennisboll till fågel.
Från tennisboll till fågel
Men det är ju förstås inte meningen att vi bara ska skjuta småfåglar så hundarna måste även lära sig att apportera större och tyngre saker och även vilt. Detta kräver tålamod och mycket träning, det är inget som ”bara” händer då hunden kommit upp i en viss ålder utan detta är något som man måste träna mycket på.
Självklart ska det vara kul att apportera, men det får inte vara så kul så att hunden tuggar på viltet eller stampar på det med tassarna då den ska hämta det. Hunden ska respektera apporten och bära den med vördnad, varken för hårt eller för löst. För viltet/apporten ska komma in hela vägen till min hand och inte släppas förrän jag säger loss eller tack.
Här kommer två filmer till, en där Twix apporterar en stor och tung gås och en där Dunder får träna i hällregn med en blöt och halväcklig trut. Men apporten ska in, oavsett vad så det är bara att träna 🙂 Ju mer man tränar desto mer tur har man (citat: Ingemar Stenmark)
Twix apporterar gås
Dunder tränar på att apportera i hällregn
I ett tidigare inlägg delade jag en film som lite mer ingående visar inlärningen av lydnadsapportering. Klicka här för att se filmen igen: Lydnadsapportering
Hur ser eran apportering ut, fungerar det bra och tycker era hundar att det är kul?
Till sist, kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!
När jag säger apport så ska min hund hämta det jag pekar på, här var det glasögonen som Twix galant apporterade 🙂
Med detta inlägg vill jag önska er ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!
