Jakt – Sida 2 – HEYAB Hund

Stående fågelhunds- (jaktbrukshunds-) träning

Publicerat den 27 december, 2020 av heyabhundLämna en kommentar

En stående fågelhund eller stående jaktbrukshund ska kunna en hel del saker. När jag först började med stående hundar så funderade jag på vad som var viktigt. Egentligen är det 4 moment som måste sitta, det är följande:

Hunden ska stå när den är på lämpligt avstånd från skjutbart vilt.
Hunden ska avancera (stöta upp) viltet på kommando.
När viltet flyger eller springer iväg ska hunden stanna och sätta sig så att föraren får en säker möjlighet att skjuta.
Hunden ska apportera det fällda viltet.
Ja, den bör även komma på inkallning och kunna gå någotsånär fint i koppel, det underlättar 🙂 Så det är ju ytterligare 2 moment att träna på.

Om man då jämför dessa moment med en brukshund som ska tävla, den ska kunna betydligt fler moment för att vara med i matchen på tävling. Så med det facitet så borde det vara enklare att träna en stående jakthund eller hur? Den ska ju ”bara” kunna 4 moment.

Tjaaaa, visst är det ganska få moment för den stående jakthunden, men ack så jädrarns svårt det är att få dessa moment att sitta klockrent och fungera varje gång i skarpt läge. Det är mycket som ska stämma!

När vi jobbar och jagar med stående jakthundar så får vi lägga till en hejdundrande jaktlust också och då börjar man kanske ana att det är väldigt frestande för hunden att rusa efter viltet som antingen flyger eller springer iväg. Den lusten är megastor skulle jag säga.

Detta måste vi då alltså träna och hur kan då en sådan träning se ut?

Tänkte att jag skulle visa några bilder och berätta lite från vad vi gjorde vid ett av våra träningspass med Dunder, vår unghund.

Planen för träningspasset var att få till en så lik situation som möjligt som i skogen då vi hittat vilt och då hunden står. Vi hade bjudit med oss Josefine som dagen till ära fick agera skytt med apportkastare, apporten hade vi klätt med vita fladdrande band för att den skulle likna en flygande fågel (en visionsripa helt enkelt).

Första övningen var att gå fint i skogen, det kan vara nog så svårt bara det då allt man vill är att springa ut och söka efter vilt.

Sedan la vi ut lite godis på en väl synlig plats (en avanceplatta) för att först kunna ställa upp hunden i ett stånd och sedan avancera (skicka på hunden på avanceplattan med godisbelöningen) för att efterlikna ett stånd för vilt och en avance där man stannar vid platsen där viltet befann sig vid ståndet.

Då vi gjort detta var det så dags för skott och flygande visionsripa, vi provade att gå tillsammans och Josefine fick skjuta iväg apporten då det passade henne.
Vad tror ni hände?

Jo, vi gick, Jossan sköt och Dunder rusade som en galning efter visionsripan, lyssnade inte på stoppsignal eller mattes kommando SITT. Så det är därför ni ser mig ta till det långa benet på sista bilden… 😀

Vi gjorde övningen för svår (eller jag rättare sagt, jag gillar ju genvägar, tänk om det hade funkat så himla bra och så himla nöjd jag hade blivit 😀 )

Nä allvarligt talat, det var bara att säga: STOPP, STANNA, HUR TÄNKTE DU NU??!! HUR GÖR VI DETTA BÄTTRE FÖR HUNDEN?

Såklart, vi började om, jag jobbade lite med stoppet utan retning, både på signal och med kommandot sitt. Dunder gjorde rätt och jag fick belöna honom. Sen la jag på lite retning, jag hade visionsripan i handen och kastade den när det kändes som ett bra läge och stoppade Dunder. Det gick också bra så då kunde vi prova med apportkastaren igen.

Vi började med att lägga ut godis på avanceplattan

Ser ni bildföljden, jag ställde upp Dunder i ett stånd mot avanceplattan, Jossan smög upp med ”bössan” (apportkastaren med visionsripan) för att skjuta då jag skickat Dunder mot ”viltet” (avanceplattan).
Jag skickade Dunder, Jossan sköt iväg visionsripan, Dunder stannade upp och tittade på visionsripan och sedan satte han sig helt av sig självt. Mycket nöjd matte berömde Dunder för att han var så duktig. Som belöning fick Dunder ett apportkommando, han sprang rakt ut till visionsripan och apporterade hem den till mig.

En mycket lyckad övning som vi avslutade med party, det blev massor av beröm, godis och bus då vi var klara.

Men detta var ju bara en övning, i verkligheten så är det ju oftast jag som håller i bössan, jag vet inte vart viltet trycker utan jag måste lita på min hund. När jag gett avancekommandot och hunden rusat på för att stöta iväg viltet så måste jag ha ett öga på hunden, ett på viltet och sedan se till att hunden sätter sig snabbt innan jag osäkrar bössan och skjuter. När jag sedan skjutit första skottet så får ju inte min hund ”knalla” det kan ju vara så att jag vill skjuta ett till skott och då får ju inte hunden ha rusat upp och efter viltet så den hamnar i skottlinjen utan den måste sitta kvar. Stadga är jätteviktigt och supesvårt, det är ju så lockande att springa efter när man har en hejdundrande jaktlust. Så som ni förstår så är det många saker som måste stämma i det läget.

Detta innebär att man aldrig kan träna för mycket, på alla delarna och i olika miljöer, tillsammans med olika människor och andra hundar. Ju mer man tränar desto mer tur har man, som Ingemar Stenmark sa 😀

Har ni frågor, synpunkter eller träningstips? Lämna gärna en kommentar nedan 😀

På återseende!
//Lillemor

Nya gästbloggare, Emma och Andreas – presentation

Publicerat den 20 december, 2020 av heyabhundLämna en kommentar

Hej vi heter Emma Nilsson och Andreas Lundmark, och vi har fått äran att gästblogga här.

Vi är ett par som bor tillsammans i en by utanför Byske. Emma jobbar som barnskötare och Andreas är egenföretagare, och tillsammans har vi 8 hundar. Alla hundar använder vi inom jakt på olika sätt.

Emma är uppvuxen med flatcoated retrievers och en strävhårig vorsteh. Så fågeljakt och jakt överhuvudtaget har alltid funnits i hennes liv. I början när Emma började gå i hundköpartankar så stod en alaskan malamute högst på önskelistan. Men då Emma fortfarande bodde hemma så var kravet en flatcoated retriever annars skulle de inte bli någon hund. Så 2015 köpte Emma sin första hund flatcoated retrievern Affe. Affe väckte intresset för retrieverjakten och tillsammans har de både startat jaktprov och varit med på praktisk jakt. De har även blivit en hel del hundutställningar. Nu 2020 hämtde Emma även hem en till liten stjärna flatvalpen Tage, som i skrivande stund är 5 månader. Även han har fått börja träna med dummies och lukta på lite vilt.

Andreas är uppvuxen med två finsk spetsar, och sedan även en gråhunds tik. Så i början när Andreas kollade efter valpar så var det en finsk spets han letade efter. 2008 skaffade Andreas pappa en jämthund vid namn Zeke, och med hjälp av Zeke fick Andreas upp ögonen för älgjakten med jämthundar. Så 2013 skaffade Andreas sin första egna hund Milla. Milla har bjudit Andreas på massa spännande jakter på både på älg, grävling och hon har även hittat en och annan björn. Under sin tid på gymnasiet fick Andreas testa på en del andra jakter med hund och då fick han även upp ögonen för jakt med stövare och grythund. Så 2015 hämtade han hem hamiltonstövaren Dixon och den släthåriga foxterriern Egor. Och med Dixon och Egor har Andreas kunnat jaga de flesta små rovdjur som både räv, mård, grävling och mink. Då intresset bara växt så blev det även en till stövare 2018. Blandras stövaren Eira, och 2020 hämtade Andreas även hem en till grythund Rut, även hon en släthårig foxterrier. Andreas har även en till jämthund Chippen tillsammans med sin pappa.

I inlägg framöver kommer vi skriva om jakt med de olika hundarna.

På återseende //Emma och Andreas

Gästbloggare Patrik Bertilsson – jaktmarker

Publicerat den 1 november, 2020 av heyabhundLämna en kommentar

Har du nyss tagit jägarexamen eller saknar du jaktmarker?

Vi hjälper jägare att få tillgång till jaktmarker
Jag driver ett företag som heter Forest Event i Lycksele AB och under hösten 2020 så inleddes ett samarbete med några markägare i norrland för att hjälpa dem att få avkastning på jaktarrenden. Det är större markägare som inte arrenderat ut marker eller jakter tidigare på något vis.

Under vintern 20/21 kommer vi att bygga en websida för företaget med adress: www.forestevent.se , samt att ni hittar oss på Facebook och Instagram.

Via hemsida, Facebook och Instagram kommer jag primärt att föra ut information och budskap.

En av markägarna jag samarbetar med har marker runt om i Västerbotten och Norrbotten. Han har lite mer än 15000ha och det innebära att det kommer att finnas en hel del marker till olika VVO att arrendera och jaga på.

De flesta av markerna som ska administreras är insprängda i olika VVO eller jaktklubbar. Så därav pågår ett arbete med att kontakta och få rätt på alla regler som gäller för vart och ett område.

Tanken är att man först kommer att kunna arrendera mark på ett år som prov, både för de VVO eller jaktklubbar som är berörda. De ska kunna tycka till om jägaren och även att jägaren ska ha möjlighet att känna om detta är rätt för honom/henne. Sen kommer det att vara 5 åriga arrenden på varje del, dessa kommer senare att omförhandlas vart femte år.

Så ni som vill ut på jaktliga äventyr, småvilt och eller älg på nya områden, hör av er till mig!

Priorietring kommer att läggas på de som saknar jaktmarker och de som nyss tagit jägarexamen. Dessa är en priogrupp för att ge möjlighet att skaffa sig jaktliga erfarenheter.

Kontakta mig via e-post: info@forestevent.se eller patrik@upcountry.se

//Patrik

Gästbloggare Patrik Bertilsson – Guideuppdrag

Publicerat den 30 oktober, 202028 oktober, 2020 av heyabhund1 kommentar

Att arbeta som guide på fjälljakt

Det är nu fyra år sedan jag för första gången fick nöjet att få gå som guide åt företaget Fjelljakt. Vi utgår från Medstugan i Idre, Jämtland.

Det är ett exklusivt ställe att jaga på.

Vi jagar på 15000ha i fjällterräng, gästen har ett 5 stjärnigt boende och får helikopter till jaktmarken. Som gäst köper du jakt med egen guide eller delad guide med någon kompis. De flesta jagar 3-4 dagar och har under de dagarna fått ett antal skottchanser. Man kan dock inte lova hur mycket skottchanser som man får som gäst. Allt hänger på hur dagarna blir, det kan vara fel djur eller något annat som styr hur avskjutningen blir.

Vi är allt mellan 3- 6 guider som går med älgjägarna samt ett antal guider som går med ripjägare.

En jaktdag
Gästen stiger upp runt 7-tiden men vi som hundförare/guider är upp redan 05:15. Vi ska hinna med att ge hundar mat och promenera med den/de hundar som ska vila den dagen. De flesta av oss guider har med oss mer än en hund var.

Vid 7:15 blir det samling och genomgång av dagen, vilken kund man har och vilket område man ska gå. Efter det packas lunchen samt tännved, beroende på hur vädret har varit under en tid.

Kl 8:00 samlas man med gästerna och åker ut gruppvis med helikopter med de som ska åt samma håll.

Nu börjar det roliga jakten med gästen!!

Om man har tur med tilldelat område så får man utgå dagen från någon fjälltopp, där kan man börja med att kikarspana efter älg. Efter 30-50 minuters spaning börjar man söka sig till något bra ställe där man kan släppa hunden, har man tur så har man något uppslag att gå på efter kikarspaningen.

Sakta börjar man att gå och låter hunden söka ut efter älgarna i området. Hunden har två pejlar på sig, en Garmin och en Tracker, för att både jag och mina kollegor ska kunna hålla rätt på varandras hundar. Det händer ofta att en kollegas hund kommer med älg till någon annan kollega med gäst.

Har man nu lite tur för dagen så har man fått tag på något annat än en älgko, för dessa är fredade och ska sparas. Kviga, kalv och tjur är tillåtna djur.
Sen gäller det att ha turen att älgen står kvar i området också och inte fortsätter ut. Detta år har varit lite hopplöst, vi har haft många gångstånd som gått väldigt långt. En av dagarna fick jag genskjuta och stoppa älg och hund vid Norska gränsen (500M ) från gränsen. Så det var lite spännande 🙂

Viktigt att träna på tillsammans med din älghund
Jag har turen att mina hundar släpper när det blir mörkt, skönt att få gör kväll någon gång. Men jag avundas de som har en bra inkallning så de kan vissla av hunden från ett arbete och gå på ett nytt djur. Den träningen har jag lagt ner alldeles för lite tid på.

Så ett tips, träna inkallning med era älghundar.
Följsamhet och lydnad är också väldigt viktigt, jag har mycket bra följsamhet med båda hundarna men inkallningen när de har djur är riktigt kass, inkallning utan djur fungerar riktigt bra.

En av dagarna under denna höst hade jag det väldig trevligt. Hunden tog upp en älg som tyvärr stöttes av en vandrare som gick på fjället, men hunden höll i och de gick över till en annan mark. Där tryckte hunden in älgen igen till vår mark en stund, men gick åter i väg till grannens mark därefter. Så höll det på tre gånger den dagen. Vi hann äta lunch, sitta och prata och vänta. Sen bestämde jag och gästen att nu söker vi oss hemåt och försöker hitta en bra upphämtningsplats för helikoptern. Men då kom Charlie (min älghund) med älgen en fjärde gång och fick fast den på vår mark. Då hade de gått 6,5 timma med ståndsarbete, med gångstånd och faststånd. Nu kunde vi äntligen smyga på älgen och en vacker tjur var det

Gästen som gick med mig fick skjuta sin första älgtjur och den glädjen är enorm både för skytt och mig som hundägare.

Efter denna härliga dag med en fantastisk avslutning så fick gästen flyga hem först och sedan kom helikoptern tillbaka för att hämta älgen. Jag som guide fick tillsammans med min hund promenera tillbaka.

//Patrik

Gästbloggare Patrik Bertilsson – varför jagar jag

Publicerat den 27 oktober, 2020 av heyabhundLämna en kommentar

Vem är jag?
Patrik Bertilsson, har bott i Byskeområdet i drygt 20 år och lever nu i Lycksele med min sambo och våra hundar, två gråhundar och en breton.
Jag har jobbat i över 15år med jaktrelaterade produkter till jakthandeln.

När började jag att jaga?
Jag hade turen att ha en jagande förälder och en kusin som tog mig med till skogen. Min far jagade småvilt, de första åren bara som indianjägare, senare så kom fågelhundar in i jakten och höjde känslan.
Min kusin fick jag följa på älgjakt, han åkte en omväg varje dag under helgerna och hämtade upp mig så jag fick vara med. Första gången jag följde honom så var jag 6år och jag var såld.

Man kan säga att jag hade turen att ha människor kring mig som uppmuntrade och skapade mitt intresse.

Hur jagar jag i dag?
Jag är i gång med hundarna redan i augusti med jakt på grävling, sen fortsätter det med fågeljakten. Samtidigt så försöker jag hinna med att träna gråhundarna. Så när älgjakten börjar blir jag totalt frånvarande mot min familj och försöker vara allt jag får i skogen.

Under de senaste fyra åren har jag haft turen att få gå som guide åt Fjelljakt i Jämtland. De håller till i Medstugan och jakten bedrivs med en gäst och en hundförare, vi jagar på 15000 ha. I år blev det lite mindre antal dagar än tidigare år pga Corona. Normalt sett så brukar jag få vara där i 14- 17 dagar i fjällterräng. När detta är över så övergår jag till att jaga i Kåge och Kokträsk och ibland får jag möjlighet att hjälpa andra jaktlag

Så detta med älgjakt är en viktig del av mitt liv.

Jag har inte jagat med älghund i så många år den jakten började för 12 år sedan då vi köpte en blandspets (Norrbotten-Finnspets) som inte ville jaga fågel utan klövvilt. Så den hunden lärde mig att vara hundförare med älghund. Jag fick lära mig att hunden vet mer än jag om vad som händer i skogen och vilka djur som är på gång. Lita på hunden och träna upp ditt samarbete med hunden. Hunden ska kunna lita på dig och du på hunden. Om du ägnar mycket tid åt dina hundar så har du igen det.

Sen en av de viktigaste sakerna jag tycker alla som jagar ska tänka på.
Det är att få in nya unga jägare!!!
Ta med dina barn till skogen eller andras barn som är intresserade.

Jag hade tänkt ge er några fler inlägg också, ett där jag berättar om guideuppdragen och ett om mitt nya företag där jag vill ge jägare möjlighet att komma åt nya jaktmarker och arrenden. Jag samarbetar med större markägare i företaget och har därigenom möjligheter till marker med jakt.

//Patrik

Jakt med stående fågelhund

Publicerat den 5 oktober, 202019 oktober, 2020 av heyabhundLämna en kommentar

Efter att i 20 års tid haft brukshundar och både tränat och tävlat i lydnad, skogssök, spår, skydd och räddning så köpte vi vår första stående fågelhund, Giri. Giri är en strävhårig vorsteh, inte alls rastypisk men i övrigt världens finaste vän.

Då vi köpte honom så lovade uppfödaren massor av hjälp samt även kennelträffar uppe på fjället med jakt mm. Det var bara ord, det blev ingenting av det. Vi fick med andra ord klara oss helt själva vilket inte alls är det lättaste då man är nybörjare. Men med facit i hand så har Giri lärt oss väldigt mycket, ingenting kommer bara av sig självt utan det krävs en hel del träning för att man ska lyckas med att bli ett bra jaktteam. För jakten med en stående fågelhund är teamwork.

Nu under hösten så försöker vi vara ute i skog och mark så mycket som möjligt. Den 25 augusti så får vi med stående fågelhundar börja jaga skogsfågel och ripa. Det är en otroligt spännande jakt tycker jag och man får massor av frisk luft och motion i härlig natur.

Vissa dagar stämmer allt, hunden hittar fågel, står stadigt och trycker fast fågeln tills dess att föraren hinner dit, sedan stöter hunden upp fågeln på vingar och stannar själv (sätter sig) och inväntar nästa kommando. När fågeln flyger gäller det för föraren att snabbt vara uppe med hagelbössan och även träffa fågeln mellan alla trädgrenar och kvistar som kan vara ivägen. Då allt stämmer blir det fullträff och hunden kan sedan på kommando få gå ut och apportera in fågeln till föraren.

I denna jaktform är det många moment som ska stämma, det krävs massor av träning för att man ska komma i mål. Hunden måste också vara i mycket god fysisk kondition för det är krävande att springa i skog och mark flera timmar i sträck. För att inte tala om föraren, det är otroligt tufft att trampa myrmark en hel dag om man inte är van. Så det krävs träning, fysisk träning för både hund och förare, följsamhet, fritt sök, reviering, apportering, avance, lugn i flog, skott mm för hunden, skytteträning och flås för föraren. Man blir ett team i skogen och att få jaga tillsammans med en duktig stående fågelhund är helt magiskt när allt stämmer.

Nu är det dock lövfällning och våra skogsfåglar blir med det riktigt skygga, det blir svårt att komma nog nära med haglet för att få fälla. Men det går, det gäller bara att vara ute så mycket som möjligt och tillsammans med sin hund skaffa sig erfarenheter och fina minnen. I helgen fick vi sällskap ut i skogen av Fanny och Alvin, två av mina barn. De fotade och förevigade denna helt fantastiskt fina höstdagen i skogen tillsammans med oss och hundarna.

//Lillemor