Genvägar

Jag är specialist på att försöka ta genvägar då jag tränar hund. Har många gånger funderat i efterhand varför jag valde att ta den vägen jag gjorde och varför jag inte gjorde på ett annat sätt istället. Men vad hjälper det att vara efterklok?

Någon fler som känner igen sig?

När jag tänker tillbaka så tror jag att det började (genvägsförsöken) redan då jag köpte min typ 3:e eller 4:e hund. När valpen/unghunden började vara lika stor i storlek som de äldre så började jag nog ställa lite för höga krav på att de skulle kunna samma saker som de äldre hundarna. Helt utan att jag hade lärt in grunderna på ett lugnt och systematiskt sätt. Jag tyckte som att de skulle kunna allt det där som de äldre redan kunde, komma på inkallning, gå fint i koppel osv.

När det då visade sig att dom inte riktigt kunde momenten lika bra som jag förväntade mig så körde vi i diket lite. Inte pallstopp ner i diket men ändå så pass mycket att jag blev lite irriterad och störd på att dom inte fattade. I och med detta så blev ju inte hundträningen lika kul, inte för någon av oss. Så NU och DÅ var det dags att dra i handbromsen och börja analysera varför blir/blev det såhär?!

Jag är priviligerad som har familj, vänner och barn som gillar att träna hund och som även kan ställa upp som bollplank och som inte är rädda för att ställa mig mot väggen och fundera med mig ”HUR TÄNKTE DU NU?”

Mitt återkommande tema i livet är faktiskt att jag vill gena, ta den enklaste vägen för att komma i mål, kalla det att vara lat eller vad ni vill 😀 Men det är lite av mitt signum…*s*

Med åren har jag ändå lärt mig att det som jag tror är en genväg i längden oftast blir en senväg i verkligheten. Fast ibland har faktiskt quick-fixen funkat också, men dom har inte gått att lita på i lika hög utsträckning som de metoder som inneburit lite mer genomtänkt träning.

Någon som känner igen sig?

Ett exempel är då jag ser ett färdigt moment, kan vara ett freestylenummer, så blir jag ofta taggad på att testa det på någon av mina hundar. Men jag har inte så långt tålamod och vill gärna komma i mål snabbt, detta innebär att jag oftast startar träningen innan jag tänkt igenom hur jag på bästa sätt för hunden skulle kunna dela upp momentet för att hunden ska förstå och lättare kunna ta åt sig träningen.

Tror (min egen diagnos) kanske att jag har några bokstäver som gör att jag blir lite otålig, men om jag ger mig den på det så kan jag vara otroligt uthållig också. Sen är det bra med insikter och även att filma sig själv som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det är superbra, för då man sätter sig ner och tittar på filmen så kan man lättare se hur och vad som man kan förbättra i träningen för att ge hunden bättre förutsättningar för att klara att utföra det jag som förare tänkt lära in.

Bjuder på en katastrofträning nedan, ganska kul hade vi ändå, speciellt efteråt då vi tittade på filmerna.

Går det bra för oss?
Dunder ställer mig också mot väggen och undrar hur jag ska ha det och vad jag tänkt mig 🙂

En annan sak som också är bra att göra, det är att ställa sig själv frågor om hur man tänkt och även om hur man tror att hunden reagerar då man t.ex. blir irriterad, skärper till rösten i olika situationer osv. Känner hunden av frustrationen, har man gjort träningen flera gånger och blir resultatet inte bättre utan har man redan innan man startar träningen en förutfattad mening om hur det ska gå?

Ett exempel är då man försöker träna på att hunden inte ska pipa av förväntan då man ska träna. Om man har kommit till läget att man ska träna bort ett pip, då har hunden förmodligen pipit ett antal träningspass innan och man förväntar sig oftast att pipet ska starta rätt så fort in i träningen innan man har börjat att träna. Alltså har man gett hunden signaler redan innan man börjar att nu förväntar jag mig att du ska pipa och då kommer jag att bli irriterad för att du aldrig är tyst vilket kommer att resultera i att du piper ännu mer…. SÅ vad ska man göra då?

Ta dig en funderare, vet hunden om att den piper? Piper den ännu mer när du blir irriterad? När är hunden tyst? Har ni kul då ni försöker träna bort pipet? Har ni mysigt då ni försöker träna bort pipet?
Finns det någon träning där pipet inte uppkommer? Går pipet att ignorera, kan ni fokusera på något annat?

Ett tips, om du blir irriterad under träningen så sluta träna, ta en kravlös promenad, låt hunden lukta, kissa, dra i kopplet o.s.v. Ge den ett ben att gnaga på och bara mys en stund. Träna cirkuskonster utan krav, se till att träningen blir rolig igen och att ni skapar förtroende för varandra.

Har ni också tagit någon genväg i hundträningen någon gång, någon som har funkat eller har ni tagit någon genväg som blivit en riktig senväg? Skriv gärna och berätta i kommentarer.

Trevlig helg!
//Lillemor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s