Efter att i 20 års tid haft brukshundar och både tränat och tävlat i lydnad, skogssök, spår, skydd och räddning så köpte vi vår första stående fågelhund, Giri. Giri är en strävhårig vorsteh, inte alls rastypisk men i övrigt världens finaste vän.
Då vi köpte honom så lovade uppfödaren massor av hjälp samt även kennelträffar uppe på fjället med jakt mm. Det var bara ord, det blev ingenting av det. Vi fick med andra ord klara oss helt själva vilket inte alls är det lättaste då man är nybörjare. Men med facit i hand så har Giri lärt oss väldigt mycket, ingenting kommer bara av sig självt utan det krävs en hel del träning för att man ska lyckas med att bli ett bra jaktteam. För jakten med en stående fågelhund är teamwork.
Nu under hösten så försöker vi vara ute i skog och mark så mycket som möjligt. Den 25 augusti så får vi med stående fågelhundar börja jaga skogsfågel och ripa. Det är en otroligt spännande jakt tycker jag och man får massor av frisk luft och motion i härlig natur.
Vissa dagar stämmer allt, hunden hittar fågel, står stadigt och trycker fast fågeln tills dess att föraren hinner dit, sedan stöter hunden upp fågeln på vingar och stannar själv (sätter sig) och inväntar nästa kommando. När fågeln flyger gäller det för föraren att snabbt vara uppe med hagelbössan och även träffa fågeln mellan alla trädgrenar och kvistar som kan vara ivägen. Då allt stämmer blir det fullträff och hunden kan sedan på kommando få gå ut och apportera in fågeln till föraren.
I denna jaktform är det många moment som ska stämma, det krävs massor av träning för att man ska komma i mål. Hunden måste också vara i mycket god fysisk kondition för det är krävande att springa i skog och mark flera timmar i sträck. För att inte tala om föraren, det är otroligt tufft att trampa myrmark en hel dag om man inte är van. Så det krävs träning, fysisk träning för både hund och förare, följsamhet, fritt sök, reviering, apportering, avance, lugn i flog, skott mm för hunden, skytteträning och flås för föraren. Man blir ett team i skogen och att få jaga tillsammans med en duktig stående fågelhund är helt magiskt när allt stämmer.
Nu är det dock lövfällning och våra skogsfåglar blir med det riktigt skygga, det blir svårt att komma nog nära med haglet för att få fälla. Men det går, det gäller bara att vara ute så mycket som möjligt och tillsammans med sin hund skaffa sig erfarenheter och fina minnen. I helgen fick vi sällskap ut i skogen av Fanny och Alvin, två av mina barn. De fotade och förevigade denna helt fantastiskt fina höstdagen i skogen tillsammans med oss och hundarna.
//Lillemor