Jag heter Ingela Lindfors och blev tillfrågad om att skriva i bloggen om fullbruksprovet som arrangeras av Svenska Vorstehklubben.

Vem är då jag?
Jo, jag bor tillsammans med make och fem hundar ute på vischan mellan Gävle och Uppsala. Vi har just nu två strävhåriga vorsteh, två korthåriga vorsteh och en borderterrier. Som ni kanske förstår så jagar vi en del. Här driver jag också ett företag som heter Elsarby Hund & Jakt där jag håller hundkurser för nästan uteslutande stående fågelhundar. Vi tränar på allt som en stående fågelhund behöver kunna vilket är en hel del.

Själv brinner jag för fullbruksträningen och en av mina tikar, Alarängens Cleo, är Svensk Fullbrukschampion. Hon blev den första tiken i sin ras, korthårig vorsteh, som erövrade den titeln vilket jag förstås är jätteglad över.

Fullbruksprov
I Sverige kan stående fågelhundar (SKK-registrerade hundar såklart 😉 ) provas på jaktprov. De jaktproven kan gå på tre olika underlag; fält, skog eller fjäll. Proven går i korthet ut på att hitta fågel, stå för fågel, resa fågel, vara lydig i uppflog och sen apportera om det blir fällning. Annars apporteras kallt vilt. Hundarna skall under hela provet visa att de söker bra i hög fart och stor vidd och de skall vara lydiga och respektera den andra hunden (parsläpp) samt allt vilt på marken. För att få starta på dessa prov skall de vara godkända i eftersöksgrenarna vilket innebär släpspår och vattenapportering.

Förutom de vanliga jaktproven kan de kontinentala stående fågelhundarna även starta på fullbruksprov. Till de kontinentala raserna hör vorsteh, münsterländer, ungersk vizsla m.fl. Det är det mest omfattande provet man kan göra inom Sveriges gränser med dessa raser.
Provets alla moment är uppdelade på två dagar. Varje moment för sig är kanske inte jättesvåra men när alla moment läggs ihop så krävs det att hunden har bra mentalitet samt att den kan slappna av de gånger som det ges möjlighet.

I morgon kan ni läsa mer om Fullbruksprovet.

//Ingela