Det finns en sak jag önskar att alla hundägare fick uppleva, det är känslan när hunden släpper all stress, all osäkerhet och bara tar kontakt och ”frågar” vad vill du att vi ska göra nu, ni hamnar i bubblan tillsammans. Det är den där stunden när ni är helt i synk – inte för att du kräver det, utan för att hunden vill det.
Det är i de stunderna jag blir påmind om varför jag gör det här och varför relation alltid måste komma före prestation.
När vi jagar perfektion tappar vi det viktigaste
Jag har mött så många hundägare som kommer på kurs med en känsla av att de “måste lyckas”. Valpen ska gå fint i koppel. Unghunden ska vara lugn. Jakthunden ska prestera. Om dom ens vågar komma på kurs, många känner att de kommer att skämma ut sig osv. för att hunden kanske skäller när den ser andra eller liknande. Men det är ju just därför vi ska gå kurs, för att tillsammans med andra likasinnade få träna och jobba med våra hundar och kunna komma vidare från våra problem till att få en bättre kommunikation och relation även då det finns störningar runt omkring.
När vi jagar perfektion blir träningen ofta kantig och skapar stress. Vi blir fort irriterade och stressade, snabba i korrigeringarna och hårda mot oss själva. Hunden känner det direkt, man kan aldrig ljuga för sin hund. Hunden kommer att försöka göra oss till lags, men den blir osäker. Både du och hunden tappar glädjen i träningen och man tappar även samspelet samt att relationen får sig en törn.
Det är här jag brukar säga: Stanna upp och andas, titta på hunden, vad behöver den av dig just nu?
När relationen och kommunikationen får gå först, då händer något magiskt
Jag har sett hundar som gått från utfall till följsamhet. Hundar som gått från stress till lugn. Hundar som gått från “omöjliga” till fantastiska arbetskamrater.
Det har aldrig handlat om perfekt utförda övningar utan det har handlat om att ägaren vågat släppa kraven och istället byggt trygghet.
Tre saker som förändrar allt
Här är tre enkla saker jag lärt mig under mina dryga 30 år som hundägare och instruktör, saker som verkligen gör skillnad:
1. Träna för att stärka relationen – inte för att imponera
När träningen blir en gemensam aktivitet istället för en prestation, slappnar både du och hunden av.
2. Se hunden som individ
Alla ekipage är olika. Det är därför jag aldrig använder samma metod för alla. Hundar och dess förare behöver bli sedda där de befinner sig just nu – man kan inte i förväg veta och bestämma vilken metod man ska använda för att komma framåt i träningen.
3. Fira små framsteg
Det är i de små framstegen relationen växer. Ett fint ögonkast, en lugn paus, en inkallningssignal som hunden direkt reagerar på. Belöna hunden och fira tillsammans då dessa ögonblick sker. Det är där och då som teamet växer, kommunikationen och relationen stärks och ni bygger vidare för nästa steg i träningen.
Glädjen kommer tillbaka när vi slutar jaga perfektion
Jag har sett det så många gånger: När ägaren släpper kraven och istället fokuserar på samspelet, då händer det. Hundens kroppsspråk mjuknar, ägaren börjar le igen och träningen blir något fint – det blir något som bygger teamet, inte bryter ner det.
Relation före prestation. Det är inte bara ord, det är vägen till ett liv med din hund som känns bra i hjärtat. Det är då det blir kul att både träna och äga hund!!
Med detta så vill jag önska er en härlig helg!!
//Lillemor