Jossan och Vegas resa till Hemvärnet – del 2

I förra inlägget skrev jag om Vegas resa till patrullhund. Så nu tänkte jag skriva lite kort om min egen resa till hundförare i Hemvärnet.

Jag har så länge jag kan minnas alltid varit mån om andra, vill att alla andra ska må bra och vill ta hand om/hjälpa andra om jag kan. När jag köpte Vegas så ville jag ju kunna göra någon slags samhällsnytta men jag var så insnöad på söket eftersom det var vad jag kunde bäst. Jag hade funderat på patrullen När Vegas var kanske 10 månader men eftersom man inte kunde påbörja utbildningen då så rann det där ut i sanden.

När Vegas sedan klarade inträdesprovet så tändes gnistan och jag var redo att anta en ny utmaning!

För att bli hundförare eller vilken soldat/specialist inom Hemvärnet så måste alla göra samma grundgrejer. För vi är i första hand soldater och inte vår specialstbefattning. Blir det krig och hunden har gått bort/dör i strid eller skadar sig så måste jag kunna vara ”bara soldat”. Jag blir liksom inte hemskickad bara för att min hund inte längre går använda. Detta kan vara att tänka på om du är sugen på att utbilda din hund inom det gröna, fundera om du själv är redo att faktiskt axla det ansvar som krävs när du är klar. Du ska kunna hjälpa till när det behövs om det så gäller att måsta stå mitt i ett fullskaligt krig eller söka efter försvunna människor (vilket är det viktigaste uppdrag vi har i fredstid).

Hur fantastiskt är det inte att kunna bidra till samhället med det största intresset man har??

Japp, jag var redo! Första saken att checka av blev en säkerhetsintervju. Du blir intervjuad om din uppväxt, sjukdomshistoria, relationer, ekonomiska sits och så vidare. Här måste du vara rak och ärlig. Dina svar kollas upp så det stämmer med verkligheten.

Nästa steg är GU-F, grundsoldatutbildning (om du inte redan gjort värnplikten, då slipper man detta). Här får du tillsammans med andra blivande specialister inom Hemvärnet lära dig grunderna inom det militära. Alltifrån marschera, lyssna på kommandon från ledare, städa, sjukvård, skytte (med det vapen din blivande befattning behöver), strid och att vara ute i fält. Detta är bland den bästa utbildningen jag gått! Man lär sig så mycket om sig själv, hur man fungerar i grupp annat som du har nytta av i det civila livet oxå. Såsom sjukvård t.ex. Denna GU-F är under 2 veckor.

HFU- Hundförarutbildning. När du gjort GU-F:en så ska man ju då gå sina utbildningar till sin specialistbefattning. Jag skulle ju bli hundförare så därför förutom att köra upp hunden till patrullhund så måste jag ju lära mig vad som krävs av mig som hundförare. Här lär du dig mycket hur du ska fungera i gruppen. I alla kompanier ingår plutoner som är indelat i grupper. Med gruppchef och andra soldater. Tänker inte gå in på detta mer än så. Du får lära dig hur du ska jobba med hunden tillsammans i en grupp. Vilka olika formationer som finns att ta sig fram på beroende på hotbild osv.

När allt ovan är klart plus hundens utbildning så gör alla ett Intro (utan hund). Här är det lite upprepning av tidigare utbildningar. Lite mer skytte (Här fick jag prova annat vapen bland annat) och genomgång av utrustning.

När detta är klart, så är du klar att ingå i ett kompani, åka på övningar och vara beredd på att rycka in på insatser.

Fantastisk utbildning, verkligen ett tips till alla! Oavsett vilken inriktning man är intresserad av. Hemvärnet behöver alltid fler soldater. Du kan vara t.ex. hundförare, bandvagnsförare, signalist, sjukvårdare, pilot, mc-förare, skyttesoldat, lastbilschaufför osv..

Det var min resa till hundförare. Hoppas jag lyckas inspirera någon fler att utbilda sig!

Jossan och Vegas resa till patrullhund och hundförare i Hemvärnet

Det var ett tag sen jag skrev här, vilket beror på en trasig dator här hemma. Telefonen är inte lika trevlig att skriva blogginlägg med, men jag får ge det en chans och som rubriken lyder så kommer dagens inlägg att handla om vår resa till patrullhundsekipage i Hemvärnet. Och detta passar extra bra just nu för att det snart kommer vara en informationskväll via länk för de som är intresserade. Jag kommer däremot måsta dela upp det i två eller tre inlägg för att det inte ska bli för långt att läsa.

Jag köpte Vegas 2015, i slutet på maj flyttade han hem till oss. Min plan var att träna och tävla brukssöket. Vi tränade även räddningssök, eller sök i miljö för att det var ju det jag var van som liten. Han var riktigt duktig på det oxå måste jag säga.

Vegas första dag med oss.

2018 så pratade en klubbkompis med mig, hon tyckte att vi skulle åka på en informationsträff angående patrullhund. Jag hade ju funderat på detta men det var när Vegas var under 1 år. Men eftersom söket låg så nära hjärtat så blev det ingenting av det.. Jag åkte på infoträffen på F21, med inställningen att jag kunde ju i alla fall höra vad det handlar om. Jag hade inte bestämt mig. Men vips som det var, när infoträffen var ”över” så fick hundarna göra ett inträdesprov om man ville, för att se om hunden är lämplig att utbildas. Vegas ”klarade” provet och ansågs lämplig. Då fick jag ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig om att gå utbildningen eller inte.

Jag gillar utmaningar, och speciellt när det gäller hundsporten eftersom det är mitt största intresse. Jag tackade ja till utbildningen och då var vi igång. Vi gick internatkurs, vilket blev totalt 3 veckor utspridda under året med avslut på hösten 2018. Vi fick skola om sökhunden till spårhund, vilket inte var enkelt och än idag så spårar han med väldigt hög nos, men det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Hela våren/sommaren ägnade vi åt spår och ljudmarkeringar. Eftersom en patrullhunds uppgift är att kunna upptäcka fienden och/eller samla information med hjälp av sin nos och sina öron. Ljudmarkeringarna var inte så svårt, snabba ljud och snabbt att släppa på påvis så blev det snabbt naturligt för honom.

Det ingår även en lydnadsdel vilket gick galant, vi hade tävlat och tränat lydnad I 3 år ju, innan provet.

Slutprovet närmade sig och jag var så nervös! På vårt Slutprov/Certprov så ingick det:

  • Lydnad (vilket vi gjorde bort redan i mars tror jag, man behöver i snitt 5or i betyg i alla moment för att klara sig, vi fick 9or på allt i snitt (av 10 möjliga))
  • Hantering: Gick bara fint.
  • Patrullering: 600 meter om jag inte minns fel, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vegas tog ljudet utan problem, vinden gick lite sisådär, det var nämligen i princip vindstilla när vi gick… men han hade vindmarkering några gånger men kunde inte fullfölja, vilket jag även rapporterade in att han hade förhöjt intresse. Domarna hade ju koll på läget och godkände honom då hans förhöjda intresse låg där figuranten var. Vind och väder är ju inget vi kan påverka.
  • Spår, 1500 meter, med 3 föremål + slut. Kravet för godkänt var 1 föremål och slut. Spåret togs upp via ett spårupptag, vilket betyder att vi patrullerade och hunden tar själv upp spårövergången och som hundförare ska man då rapportera in detta, man lägger ner hunden och får fortsätta spåret efter tror det var 5-10 minuter. Vegas hittade 3 föremål men aldrig slutet. Vi höll på i 90(!!!) Minuter. Och jag höll på bli galen. Jag grät när tiden gick ut. Han som spårat hela sträckan började sen vimsa runt bara…. Skulle vi falla på det? Men när jag kom ut så berättade spårmottagaren att vi skulle få en chans till på oss eftersom det varit ca 10 bärplockare som suttit och fikat precis vis spårslutet och sedan gått för att plocka bär. Det var alltså sjukt många spår som var färskare än det han skulle följa. Vilket för en ganska ny spår-hund blir riktigt svårt. Nästa spår vi fick var Vegas riktigt laddad på. 20 minuter tog det men vi fick endast med oss ett föremål och slutet, men det räcker ju för att bli godkänd. Tack å lov!!! Jag var rädd att han skulle ge upp, vara för trött efter 90 minuters arbete.. men det var han alltså inte. 3 km spår på provhelgen är ju riktigt bra för en hund som aldrig spårat mer än typ 4 månader va? Och jag fick ju oxå se att hans arbetslust är enorm. Älakar’t!
  • Fast bevakning. Man sitter på ett fast ställe och hunden ska jobba, lyssna och vinda och som hundförare ska du kunna läsa hundens signaler och rapportera in om hunden markerar och VAD, är det vind eller ljud? Vegas skötte även detta bra. Det är 2 figuranter som turas om att gå med ett mellanrum mellan sig på ca 50 meter(kan ha fel här med exakta längden)
  • Bas. Hunden ska sova ute i fält med de andra hundarna i närheten och utan sin förare. Detta hade oxå gått bra.

Vegas blev godkänd på samtliga delar ovan och var därmed certad tjänstehund patrull.

Jag var stolt över honom men även över mig själv, vår träning och samarbete. Älskade hund❤

Vegas patrullerar.

Detta är inte allt som behövs för att bli godkända som ekipage i HV, så därför kommer det fler inlägg. Här är enbart det som krävdes av Vegas när han blev patrullhund. Idag är det lite annorlunda med t.ex. spårlängd, och lydnadsbiten men allt går att läsa sig till på SBK:s hemsida om du söker på patrullhund.

Är du också sugen på patrull och vill veta mer? Delta på infomötet!

När du tappar motivationen

Är du precis som jag och tappar motivationen för träningen? Jag är så när det gäller i princip allt som behöver tränas på. När jag var yngre var det ofta i skolan, jag tappade motivationen att plugga och det kändes som att det aldrig skulle ta slut, skolan alltså. Men lika fort som motivationen försvann så kunde den komma tillbaka med all kraft och man pluggade allt man kunde. Tills motivationen mattades av igen. Samma sak händer mig när det gäller träning, min egna fysiska träning. Jag kan vara så himla peppad och taggad och träna varje dag för att efter några veckor tappa motivationen helt och hållet. Sen kommer den tillbaka igen.

Ja, det går i vågor för mig. Just nu har jag över jul och nyår inte haft någon motivation att träna något speciellt med Vegas. Ibland kan det vara så att du kört fast i träningen och tycker inte att ni kommer någonstans hur mycket du än försöker. Kanske blir du frustrerad och i träningen med hunden blir det kanske konflikter och bara frustration. Känns det igen?

Det syns kanske inte på bilden, men jag var väldigt frustrerad för att Vegas var så hetsig i krypet så vi fick gå tillbaka till omvänt lockande och ”bebisövningar”.

PAUS!!! När det blir såhär för mig brukar jag trycka på paus. Jag slutar träna för utvecklingens skull. För att är det något jag lärt mig så är det att vi inte kommer någonstans med bara konflikter och frustrationer. Så jag sätter helt enkelt stopp där! Det jag tillsvidare gör med min hund är att ha roligt. Går långa promenader, leker och sätter inga krav. Detta kan vara svårt. Speciellt om hunden är i någon könsmognad och gör precis, exakt allting man inte vill eller önskar. Självklart får inte hunden gå bärsärkagång och göra vad som helst. Kom ihåg att det är skillnad på inlärning och uppfostran. Jag tillåter inte att man stjäl mackan från köksbordet eller bits t.ex. Men jag lägger absolut inte in krav i vår gemensamma lek som t.ex. att gå perfekt under promenaden eller att inte pipa/gnälla/skälla när vi ska gå ut. Vi måste komma ihåg att tillåta hunden att vara just det den är, en hund!

Vad jag sen gör för att få tillbaka motivationen är att kolla runt på hundkonton, på youtube, instagram och facebookgrupper. Eller så pratar jag med mina föräldrar och hundträningskompisar. Då brukar jag bli inspirerad och tillslut kommer det där roliga med träningen tillbaka. Du kan lägga upp en träningsplan att följa. Och något som är bra är att följa upp träningen genom att anteckna. Det gjorde jag speciellt när jag tränade inför tjänstehundsbiten, men det funkar för all sorters träning.

*Upplägg: Skriv här vad du tänkt göra och hur du kommer utföra det.

*Hur gick det?: Enkelt, vad hände, gick det bra eller stötte ni på några utmaningar?

Varför inte anmäla er till någon rolig kurs? Vi har ju tagit upp tidigare om att ha träningskompisar. Det är toppen att få lite feedback, antingen från en ny instruktör eller någon annan kompis som kanske kan komma med lite nya idéer till er träning. Eller bara ha någon som ni kan bolla era tankar kring träningen kring. Vi på Heyab Hund erbjuder digitala träningskompisar nu under Corona- tider, om ni är sugna att kursa! Länkar här så får ni kolla–> https://heyab.se/hund-garutbildningar.html

Jag hoppas att jag lugnat ner dig som läser om du är i en motivationssvacka just nu. För det är vi nog alla någon gång. Ta ett djupt andetag, släpp på kraven och försök inspireras av andra. Och tills dess, HA KUL!

//Josefine

Målsättningar 2021

Har ni några mål inför hundåret 2021?

Jag har satt några mål, och jag hoppas inte att Coronan kommer att stå i vägen för mina mål detta år. Jag och Vegas SKA komma oss ut på tävlingsplan, efter 2 barn som gjort entré mitt i säsongen, en patrull-utbildning mellan dessa två barn och Corona så har vi inte riktigt kunnat tävla lika mycket som vi velat (jag velat). Lottningarna på de tävlingar jag kunnat anmäla oss till har inte heller varit till våran fördel. MEN nu är det ett nytt år och en ny tävlingssäsong väntar. Vårt mål är att bli uppflyttade från Lägre klass spår. Vore ju fasen om vi inte skulle komma med i år heller. Vegas har alla förutsättningar att få uppflytt, det gäller bara att få tävla. Vi kommer fokusera träningen mest på att markera pinnarna ordentligt, han tycker inte dom är särskilt viktiga..

Vi hoppas att vi kommer få göra mer övningar i de gröna kläderna än vad som blev förra året, då det mesta ställdes in pga pandemin.

Något annat inför 2021 år att vi förhoppningsvis blir med valp igen. En valp som kan ta över Vegas tjänstebit när han sedan kommer gå i pension, Vegas blir 6 år i år, och det tar ju minst 2 år innan en ny hund är klar för tjänste-biten. Så det ska bli spännande! Det kommer dessutom bli ras-byte. Så håll nu alla tummar och tassar för att det blir lyckat!

Gott nytt år hundvänner!

Mitt första skarpa eftersök

Nu är det kanske någon som tror att detta inlägg kommer att handla om jakt, eftersök av skadeskjutet djur. Men nej, det här kommer handla om eftersök av försvunnen person.

Jag har ju som skrivet tidigare utbildat mig till hundförare i Hemvärnet som är en del av Försvarsmakten som många vet. Vårt viktigaste uppdrag i fredstid är att kunna bistå med hjälp vid eftersök av försvunna människor. Detta är också för min del den största orsaken till att jag gick med i Hemvärnet och utbildade min hund till patrullhund, för att kunna hjälpa till när det behövs. Att använda sitt största intresse (hund och hundträning) till någonting samhällsnyttigt.

Under tisdagskvällen förra veckan ringde telefonen och frågan kom om jag kunde vara med på eftersök under onsdagen. Självklart! Packade väskan med det som behövs och gjorde iordning Vegas saker också.

Under onsdagen sökte vi av de partier vi fått av polisen. Vegas jobbade jättefint, han använde sin starkaste förmåga att jobba i vind och var helt otrolig. Som han kämpade. Det var jobbig terräng för både matte och hund. Vegas tassar blödde när vi kom tillbaka. Tyvärr hittade vi inte kvinnan som var försvunnen. Hon är fortfarande borta och därför kommer jag lägga in mer information om det i detta inlägg.

Marken som vi sökte av var det folk som gått i, antingen letat själva eller om det var jägare eller något. De spår som Vegas markerade var för färska för att det kunnat vara kvinnan tyvärr. Det är detta som ofta blir problematiskt vid eftersök, att hundarna blir inte så väldigt användbara eftersom de går efter de dom kan vilket är att ta upp spår (de vet ju inte vem vi letar) eller vinda. Därför får vi markeringar som inte är relevanta till att hitta den personen som är borta. Jag blir lite ledsen att vi inte blir inkallade tidigare, innan det hunnit sökas till fots av så många redan. Det blir vittring överallt och hundarna gör sitt jobb. Jag är otroligt stolt och nöjd över Vegas arbetsvilja och hur han verkligen gång efter gång markerade och kämpade på. I slutet av området var han lite sliten, med onda tassar. Men han jobbade ju ändå.

Nu är det tyvärr så att kvinnan har varit borta i över 1 vecka. Hon verkar inte finnas i terrängen omkring där hennes bil hittats fastkörd på en äng i Boviken/Skellefteå. Här i länken nedan kan ni läsa mer om hennes försvinnande. Det finns även en facebookgrupp som heter ”Carola är försvunnen” som ni gärna får gå med i och hjälpa till att hålla ögonen öppna och förhoppningsvis hitta henne snart!

https://www.missingpeople.se/sv/handelser/hjalp-oss-att-hitta-carola-53/

https://www.facebook.com/groups/910630559757580/

Här är en bild på Carola som är försvunnen

Hund och barn, ett andra inlägg!

Jag såg för några dagar sen ett inlägg i en facebook- grupp om just hund och barn, om man kan låta sina barn gå ut på promenader själv med familjens hund?

Det var många åsikter, tankar och funderingar om något skulle ske. Kan ett barn hantera en situation så som slagsmål, hunden sliter sig ur kopplet och försvinner, smiter iväg och biter ihjäl en hund eller om någon främmande hund skulle springa fram till barnet med familjens hund. Kan då barnet kontrollerat hantera det? Är man en dålig förälder om man skulle tillåta barnet gå ut med hunden och kunna ha på samvetet att barnet kanske ser sin hund bli biten, smiter och blir påkörd eller om deras egna hund biter någon annans hund?

Nu kommer ni få läsa min åsikt kring detta, om barn och hund, på promenader tillsammans, ska man tillåta det eller inte?

Först och främst vill jag säga att strikt hundägaransvar gäller ALLTID. Du som hundägare kommer alltid måsta stå för din hunds handlingar oavsett vad. Det spelar med andra ord ingen roll vems hund som gjorde vad i en situation att någon hund skadas i ett slagsmål t.ex. Det innebär även att det inte heller spelar någon roll om det är Du som hundägare som håller i kopplet, en hundvakt som är vuxen eller ditt barn.

Jag tycker att man helt enkelt själv måste bedöma om barnet är nog mogen för att ta med hunden själv på promenad. OM någonting händer är det viktigt att barnet agerar. Att barnet orkar hålla i sin hund (de kan absolut slita sig, det händer även vuxna). Barnet bör oxå vara så mogen att den har fokus på hunden och inte bara slänger kopplet och går för att leka i lekparken t.ex. Eller släpper hunden lös och sen inte kan få den att komma tillbaka på inkallning osv. Nog stark för att kunna hålla hunden i kopplet.

Jag tycker därför inte att man kan sätta en siffra eller speciell ålder på ett barn när det är okej att gå ut med hunden. Det finns de 10- åringar t.ex. som har betydligt större koll och lydnad på familjehunden än många vuxna.

Jag har även hållit i barn och hund-kurser. Där upplever jag ofta att hundarna (som man även haft på kurs med föräldrarna) har ett helt annat uppträdande. Jag tror att det blir så för att barn har inte lika mycket erfarenheter, de kan inte föreställa sig alla olika scenarion om att det kan bli slagsmål eller gruff. De går inte till kursen med en oro att hunden kanske kommer göra utfall. Hundarna känner ju av kroppsspråk, är föraren lugn och har en positiv inställning så brukar det ofta speglas på hunden.

Så avslutningsvis vill jag säga till er som funderar om ni kan släppa iväg ert barn med hunden själv på promenad. Är barnet nog mogen? Kan du känna att du kan stå för en obehaglig händelse? Det är ju trots allt du som hundägare som bär allt ansvar för vad din hund (och barn) gör. Ta en promenad tillsammans med ert barn och hunden där barnet får hålla kopplet hela vägen, men du kan gå in och styra upp om du ser att det går åt pipan.

Själv känner jag att jag kan lita mer på min 15-åriga lillebror med min hund än vad jag skulle göra med många andra vuxna. Jag vet att han skulle agera om något skulle ske. För det är ju trots allt djur, djur med känslor och inte robotar vi har att göra med. Att det aldrig någonsin skulle hända något går inte att ta förgivet.

Kommentera gärna med era tankar.😊

Trevlig helg!

// Josefine

Vad vill jag se hos föräldradjuren när jag köper valp?

Att kolla upp linjer på avelsdata vet många att man kan göra. Men vad ska man kolla efter egentligen?

Jag är ingen expert på detta, uppfödning är svårt och mer komplicerat än vad många kanske tror. Att få fram bra, friska hundar är inte alltid så himla enkelt. Det är mycket mer tanke bakom (hos de seriösa uppfödarna) än att para två fina individer.

Några kriterier som ska uppfyllas för mig när jag vill köpa hund är.

  1. HD och ED röntgen på tiken och hanen, deras syskon och deras föräldrar. Här ser man hur det ser ut. Är det mer ”fri-röntgade” än de med pålagringar? Ser allra helst att alla är fria, då är ju chansen att få en frisk hund på det planet större! (Dock aldrig 100%-ig). Jag tycker oxå att det är idiotiskt att detta inte är krav på alla raser som ska fysiskt kunna arbeta. Jakt, bruks eller draghundar.
  2. Är det gjort mentalbeskrivning, mentaltest och/eller BPH på föräldrar och syskon till föräldrarna. Du kan här se hur hundarna före är mentalt, finns det några brister eller ser det bra ut? Jag har gärna nyfikna hundar, som har kamplust, inte har kvarstående rädslor och som inte är skottberörda.
  3. Jag ser gärna att föräldrarna har meriter. Att de t.ex. har tävlat i bruks, eller en jaktmerit om det skulle vara en jakthund. Det är ju lite som ett kvitto på att iaf föräldrarna har det som krävs för ändamålet de är avlade för. Jag ser gärna oxå att syskon till föräldrar kan ha någon merit men det är inte ett krav, huvudsaken är att föräldrarna som uppfödaren vill sälja valpar från har detta.

Är det något speciellt ni tycker är viktigt när det kommer till att köpa ”rätt hund” och som inte finns med här ovan. Kommentera gärna!

//Josefine

Jag vill köpa hund, vilken ras rekommenderar du?

Jag får ofta frågor om vilken hundras jag rekommenderar. Eller frågor om jag tror att en viss ras kommer passa bra in hos den/de som frågar. Så här kommer en liten guide som jag gissar finns på många fler ställen men som också så jag brukar svara på denna fråga.

Jag börjar med en del frågeställningar.

  1. Vad vill du göra med din hund?
  2. Hur mycket tid och träning är du villig att lägga ner på hunden?
  3. Vad har du för erfarenheter kring hund?
  4. Hur ser familjen ut, är alla överens om att skaffa hund?
  5. Vilka egenskaper söker du hos en hund?

Jag vill att den som ska köpa hund funderar på dessa frågor innan de väljer att skaffa hund. När det gäller raser så är det så olika vad jag kan rekommendera utifrån vad den blivande hundägaren har för erfarenheter och vilka egenskaper hos hunden den vill ha. Det går ju också att läsa på om olika raser på både SKK:s hemsida och i böcker.

Jag rekommenderar aldrig att ”adoptera” hundar från olika organisationer såsom rescues eftersom att vi aldrig med säkerhet kan veta om hundarna är vaccinerade, vad de varit med om och hur deras sjukdomsbild ser ut. Jag vet flera som gått den vägen för att köpa en ny kompis, en vän som de vill rädda från allt de onda den varit med om kanske och som gör det för att man helt enkelt vill väl. Det jag också vet är att många fått hundar som inte alltid är så som de framhållits att vara. Många av dessa hundar har rädslor, sjukdomar som dyker upp efter en kort tid eller har svårt att bli hanterade. Helt plötsligt har man inte tid, hunden gillar inte barn eller så dyker det upp oväntad allergi i familjen och den stackars hunden omplaceras gång på gång. Jag tycker att det är fel sätt att skaffa en kompis på. Jag förstår och tycker inte illa om folk som väljer att skaffa hund den här vägen, men jag kommer aldrig att rekommendera det till någon ny hundägare på grund av detta.

Väljer du att köpa hund så kolla upp olika uppfödare på SKK:s hemsida, ring gärna till några stycken och prata, ställ frågor och var inte heller blyg för att åka till brukshundklubben eller andra hundmötesplatser för att träffa olika hundar och hundägare.

När du hittar en ras du gillar, som du tror kommer passa in i ditt sätt att leva så kan du ställa dessa frågor till uppfödaren om det inte går att läsa sig till på en kennelsida.

  1. Hur ser det ut med sjukdomar i rasen, finns det konstaterade sjukdomar de vet om i tidigare kullar/släkt.
  2. Har hundens föräldrar och syskon till föräldrar friska höft- och armbågsleder (många raser gör dessa kontroller för att få fram så sunda hundar som möjligt)
  3. Hur är hundarna mentalt? Trygga? Finns det stress, rädslor eller liknande. Många uppfödare gör MH ( mentalbeskrivning ) eller BPH som är ett liknande test för icke- bruksraser.

Kolla också om uppfödaren verkar seriös, finns det statistik på kennelns registrerade hundar t.ex.?

Köp aldrig en viss ras för att de är så sjukt söta! Köp inte en jakthund om du/ni vill ha en mysig sällskapshund.

//Josefine

Från sökhund till spårhund

När jag började träna med Vegas så körde vi redan från valpstadiet figurantövningar, att vara med andra skulle vara roligt för min plan var att tävla i söket. När han blev äldre så tränade vi sök i alla möjliga miljöer. Både i skogen, på industriområden, inomhus i större garage, i mörker osv. Mina föräldrar har ju haft några räddningshundar och jag tycker att det arbetet är så himla roligt eftersom jag tränat det med tidigare hundar i familjen! Hunden ska jobba sig så långt in till figuranten som möjligt för att få en markering så nära som möjligt. Resultatet av detta är att jag fick en hund som självsäkert sökte av vilket område som helst och med sin lilla ingrediens ”kan-själv” så sprang han alltid till vind, han sket lite i mina dirigeringar och tyckte att han kunde jobbet själv, han letade alltid vind.

Vegas söker i miljö.
Känner vittringen av figuranten och funderar hur han ska ta sig dit.
Det gick inte klättra upp. Så här markerar han (skallmarkerar) och visar med hela kroppen att figuranten är högt upp.

När jag påbörjade patrullhundsutbildningen så fyllde Vegas 3 år. Som patrullhund i hemvärnet ska hunden kunna markera vind (tyst och i koppel), ljud och de ska kunna ta upp spår och följa. Detta med spåret blev och är än idag en utmaning. Som sagt hade jag tränat Vegas i 3 års tid (han visste ju inte annat) än att använda nosen högt och i vind. Vid spår vill vi ha fokus på nosen i backen.

Jag började med hårda spår, med det menas spår som ligger på asfalt, grus, snö. Ja, alltså där dofterna inte lägger sig på så många ställen (som i skogen, där doftbilden blir väldigt stor). Jag la alltid godis i varenda fotsteg i början för att belöna nosen i backen och i fotspåren. Det gick bra, men utmaningen kom sen när vi började i skogen. Där doftbilden blev större, vi fick då återgå till att lägga godis i spåret för att han inte skulle gå upp med nosen och leta vind. Han var och är fortfarande riktigt vass på vinden och ligger det ett förmål längre fram i spåret som vinklat av så vill han väldigt gärna ta en genväg. Jag har slutat att bli irriterad på mig själv för att jag inte började med att lära in spåret, han gör ju egentligen inget fel och vid t.ex. eftersök så VILL man ju att han ska bryta om han får vittring på personen eller om det vore skarp insats i krigstid skulle det ju kunna vara fienden till och med. Men vårt problem har varit att han inte vill bryta sin vindmarkering. Suget att gå till figuranten är mycket större än suget att fortsätta spåret. Jag upplever att han inte tycker att spårandet i sig är intressant utan något han endast gör för att jag vill det. Han går dessutom fortfarande väldigt högt med nosen så fort vi hamnar i skogen vilket har gjort mig lite osäker på om han verkligen följer spåret. De gånger jag tvivlat på honom så har han gett upp och så har vi inte kommit oss runt, så jag har fått lära mig själv att lita på att han är på rätt väg. Jag kommer nog aldrig få en vass spårhund, huvudsaken är att vi kan lösa uppgifter. Nu skiter jag i om det ser snyggt ut eller inte.

Vegas blir påsläppt på spåret.
Här har han fått vittring på slutet av spåret, där ligger hans favoritboll som belöning.
Här har han spårat hela spåret och är påväg mot bollen för att markera den.

Jag vågar säga att jag har en fantastisk patrulleranade hund! Där är han verkligen kung. Fina Vegas. Det är också pga hans socialitet, han älskar att mysa och leka med människor.

Vegas på patrull, lyssnar efter busar i skogen.

Det här var våran resa. Det finns hundar vars spårande är ”deras grej” (som vindandet för min hund) och blir självbelönande. Vilken hund har du?🙂

//Josefine

Lydnadsprov eller tävla i lydnad

Nu har jag ju skrivit om de olika bruksproven som finns. Så nu tänkte jag fortsätta att skriva om lydnadslydnad.

Ska du tävla i lydnad så får du ha vilken hund som helst, här får även blandraser vara med och tävla! Hunden ska ha fyllt 10 månader innan den får tävla i startklass och 12 månader innan den tävlar i klass 1. Har du en blandras (ej registrerad hund) så ska du ha en tävlingslicens som du ansöker om på SKK-s (svenska kennelklubben) hemsida. Du ska även vara medlem i en SKK- ansluten klubb. Det kan t.ex. vara en brukshundklubb (SBK) eller rasklubb.

Inom lydnaden så bedöms lydnaden ”hårdare” än inom brukset (eftersom lydnadsdelen där inte är huvudmomenten). Här bedöms även samarbete mellan hund och förare, så kallat helhetsintryck.

Det finns 4 klasser även inom lydnaden. Startklass, klass 1, klass 2 och klass 3. Regelboken hittar ni på SKK:s hemsida.

Själv tycker jag att detta är en suverän gren att tävla i och att börja med om man nu ska tävla i brukset, man får lite tävlingsvana, man lär sig hur hunden reagerar på ens egen nervositet osv! Eller som min hund, han vet exakt när det är tävling för då får inte matte säga till mig. Då provar han ofta något, som att tugga extra på apporten t.ex. eller nosa i backen.

Starklass är där man börjar. Här provas hunden i följsamhet, inkallning, sättande under gång, apportering, fjärrdirigering, hopp över hinder och helhetsintryck.

Lydnadsmomenten som ska utföras ska ske kontrollerat, allt nosande i backen, ojämnt tempo, tugg på apporten, sneda och sega sättanden, segt tempo vid inkallning och så kommer att ge poängbortfallg. Nu ska jag inte skrämma nån från att tävla, jag skrev ju tidigare ett inlägg om att prestation inte är allt utan att vi inte får glömma att ha kul med hunden! Men för att komma dit man vill så är det ju bra med mål, vi vill ju sikta på 10-mässiga moment men vi får inte glömma bort att ha kul längs vägen och inte gå under om ett moment inte blev en 10:a. Det är ju trots allt hundar vi har att göra med, inte robotar! Med det sagt, menar jag inte heller att vi ska vara kravlösa utan att tänka på helheten. Blev det tjorvigt?

Ju längre upp i klasserna man kommer sig (man strävar ju att få uppflyttningspoäng), så kommer bedömningen bli hårdare. I startklass ryms det ändå några ”misstag” i ett betyg 9.

Är du sugen på att tävla i lydnad? Hör av dig! Jag kommer att försöka lägga in en kurshelg till vårvintern för de som vill komma sig ut på tävlingsbanan till sommaren om nog många är intresserade!

Jag och min hund Vegas tävlade i lydnad direkt han blev 1 år, och den säsongen blev vi uppflyttade till de gamla reglernas klass 3 (motsvarande klass 2 idag).

//Josefine