Författare: Josefine

Detta kan diskuteras i oändligheter. Det finns otroligt många delade meningar. En del tycker att hunden ska acceptera allt ett barn kan utsätta dom för, händer det då något (som ett bett eller morr) så är det hundens fel och den ska då avlivas eller leva med munkorg för att den inte går lita på längre. Medan andra tycker att det är barnet som ska tassa på tå kring hunden, inte röra, inte leka, inte ta leksaker osv.

I detta inlägg kommer jag att skriva om mina tankar kring hund och barn tillsammans.

Jag som har barn i åldern 5 månader till 3 år och en hund (en rottweiler) dessutom känner att det är otroligt viktigt att ha koll på vad som sker hela tiden. Ett barn (nu tänker jag på min 3-åring) hittar på väldigt mycket och har inte något konsekvenstänk, dessutom är hon väldigt impulsiv, och när hon har en tanke så ska denna ske direkt hon tänker den. I det flesta fall så är mitt barn snäll med hunden, hon kastar bollar, skrattar och springer med honom, matar med hans godis eller mat (lite obra nu när jag försöker få ner honom i vikt….) men det händer också att hon snabbt blir arg eller gör sådant som hon inte förstår kan göra ont på hunden. T.ex, dra honom i svansen, köra på honom med sin bobby-car osv, öppnar ytterdörren när hon ser att någon kommer för att hälsa på och hunden rusar ut.

Vi får dagligen prata med vårt barn (jag och min sambo) att man inte ska köra på honom, sätta sig på honom, eller att öppna dörren när det kommer någon. Som småbarnsförälder gäller det att ha ögon i nacken. Men, detta gäller ju också min hund. Han hänger gärna med på allt bus, han går efter henne och ska pussas, väntar på att hon ska kasta boll, lägger sig i vägen när hon ska leka för att han mer än gärna vill att hon SKA leka på honom. Min hund älskar nämligen uppmärksamhet och är väldigt social. Detta leder ju såklart till konflikter, min dotter blir väldigt irriterad ibland, speciellt om han lägger sig på hennes ritblock medans hon ska rita t.ex.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att både barn och hund ska kunna acceptera varandra. Går hunden undan ska barnet inte springa efter, säger barnet NEJ till hunden så måste ju även hunden kunna lyssna, trots att barnet är en liten människa. Vi vuxna ska ju finns där som stöd till de båda om de blir bråkigt.

Det finns de hundar som inte gillar barn, det finns de hundar som aldrig vill vara med och då måste dom få vara själva. Vi får inte tvinga dom att leka med barnen. Lika som vi inte kan tvinga rädda barn att leka med hundar. Däremot måste de acceptera varandra! och viktigast av allt så måste hunden kunna känna sig trygg med sin ägare, lika viktigt som att barnet måste känna sig trygg med sin förälder.

Jag läser ofta att hundägare måste ta sitt ansvar MEN det måste även föräldrar!! Om alla kunde ta sitt eget ansvar så skulle det inte hända lika mycket olyckor kring just barn och hund.

//Josefine

I dagens samhälle så gör alla (de flesta) allt i sin makt för att se bra ut i andras ögon. Det gäller allt! Många (inklusive mig själv) kan inte dela en bild utan att tänka om den blev nog bra. Vi vill hela tiden ha bekräftelse att vi är så duktiga och jämför oss med alla andra hela tiden. Allt från att ta ett kort på maten som ligger perfekt på tallriken på ett snyggt dukat bord till att endast lägga ut den bästa bilden eller filmen på när vi tränar våra hundar.

Jag märker att många tror att allt är perfekt bara för att vi endast väljer att dela med oss av det bästa från oss själva. Vem vet hur många omtagningar man fått göra för att få till bästa fotgåendet på film eller hur många kort vi tagit för att kunna dela den snyggaste bilden?

Jag har hållit i kurser inriktat mot tävling där ekipagen är så jäkla duktiga på det dom gör att det är 10- mässigt i nästan allting. Men de vågar inte sig ut och tävla pga ETT moment som inte är 10-mässigt, utan kanske en 7:a.

Jag försöker dela med mig av lite tokigt som vi gör, jag och min hund, för det är en hel del. Visst är han duktig på mycket, men det ligger många timmar bakom det vi gör och vi är inte alls perfekta på allt. Min hund tycker sig kunna allt själv och vi sliter med en del saker dagligen. T.ex. en sån enkel grej som att klippa klorna… Ja, min hund har haft en hel del klobrott och är riktigt rädd att det ska göra ont när vi ska klippa. Första tre-fyra klorna rycker han och piper varje gång jag klipper. Sen går det på räls, men det är alltid problem. VA!? Brukar många säga när vi har kurs och jag berättar en sådan sak. ”Men hur kan ni ha jobbigt med att klippa klorna, ni är ju så duktiga på allt!” Ja, jag väljer ju inte att lägga ut filmer när han piper och krånglar till det när vi klipper klorna. Det är ju roligare för er att se när han spårar eller gör ett fint lydnadsmoment?

Glöm inte att ha KUL med eran hund!! Det är det viktigaste! Det är inte viktigt att exakt allting är perfekt. Ska vi hela tiden gå och tänka att min hund inte är lika bra som någon annans så kommer vi ta bort det roliga i träningen. Vi ska absolut ha mål och sikta på att komma dit, tappa bara inte bort det roliga längs vägen! Ingen är perfekt och alla tragglar vi med något. Det kan vara allt från att klippa klorna till att få till en bra apportering!

//Josefine

För att delta i skyddshundgruppen på tävling krävs det att hunden har fått uppflyttning ur appellklassen och är av ras som SBK har avelsansvaret för. Detta är alltså ingenting för alla raser. Den tävlande måste även ha gått en teoretisk utbildning och fått en licens för att få tävla. Alla har inte på skyddsplanen att göra och en del hundar (även om det är under sbk:s avelsansvar) har inget på en skyddsplan att göra.

En skyddshund måste kunna sortera bra, den måste vara väldigt lydig och veta vad som är rätt och vad som inte är rätt. Kamplust är A och O. Hunden ska kunna bita med hela munnen och dra emot. Den ska kunna springa från långt håll och bita tag ordentligt i skyddsärmen på figuranten. Hunden ska vara under sådan lydnad att den släpper direkt figuranten blir stillastående och ska inte gå på en stilla figurant. Hunden ska gå fot med sin ägare utan att ta egna initiativ till att bita när figuranten inte utför ett hot eller är i rörelse/flykt. Hunden ska även kunna arbeta i munkorg och stöta i figuranten. Det är egentligen här man måste plocka fram lite känslor i hunden. Det kan vara lite jobbigt att gå på och stöta hårt i en främmande figurant. Ni förstår kanske varför det här inte är en sport för alla hundar. Finns det osäkerhet eller lätt till känslor som bubblar över i hunden på så vis att den inte lyssnar på sin ägare eller att hunden blir osäker på människor utanför träningsplanen så är detta ingen sport för just den individen.

Utöver skyddsdelen så ska hunden i lägreklass spåra. Budföring och lydnadsmomenten ingår som i resten av bruksproven.

Denna gren är krävande för hunden, den svåraste skulle jag säga av bruksproven eftersom det ställer stora krav på både fysiken som psyket. Det är en rolig gren att se på, så har ni möjlighet att se en skyddstävling någon gång så gör det!

Reglerna finns att läsa i regelboken om bruksprov på brukshundklubbens hemsida!

Ställ gärna frågor!

//Josefine

Vill du gästblogga om skyddet, skicka ett Mail till oss på: hund@heyab.se berätta lite om dig och vad du vill blogga om!

Eftersom rapporten inte är stor i norra Sverige så är det en av de bruksgrenarna som aldrig anordnas i alla fall inte på Skellefteås brukstävlingar så länge jag varit aktiv. Det är tråkigt, för det verkar som en rolig gren.

Här krävs det en bra kondition hos hunden som ska tävla, det krävs också att hunden kan jobba självständigt ifrån förarna och kunna fokusera på uppgiften. De ska också kunna jobba/springa utan att störas av andra hundar som tävlar då det kan hända att någon är snabbare eller att hunden man har är snabbare och kommer ikapp hundar som skickats före. (Hundarna skickas dock med mellanrum och aldrig samtidigt).

Rapport innebär att hunden ska springa mellan två stationer ( i skogen ) så snabbt som möjligt. Hunden ska också kunna vara lugn på sin uppkopplingsplats i väntan på att skickas. Här är man alltså 2 förare på en hund. Hunden ska ha tjänstetecken och ett rapporthalsband på sig (där tiderna ska skrivas ner).

I appellklass rapport ska hunden springa från en B-station till en A-station, där får hunden vila en liten stund och ska sedan skickas tillbaka till B-stationen. Sträckan ska vara rak och den ska vara ca 500 meter lång. Hunden ska skickas från en sändplats, en liten bit ifrån uppkopplingsplatserna och ska föras dit i koppel som sedan tas av innan skick. Hunden ska sitta kvar till dess att tävlingsledaren ger kommandot ”skicka”. Hunden ska då springa till B-stationen och när hunden kommer får den andre föraren locka på den när den passerat stationsområdet (vilket är utmärkt). Där ska hunden kopplas och vila i minst 5 minuter innan den får skickas tillbaka till B-stationen.

Sträckorna och stationerna ökar ju längre upp i klasserna man kommer. Det tillkommer även två skyttar fr.o.m lägreklass som ska skjuta ett skott var mellan A och B stationen.

Utöver denna specialgren ingår ju som i de andra bruksproven, lydnad och budföring/uppletande.

Som jag skrev tidigare så har jag själv aldrig varit med vid en rapporttävling så om jag är otydlig ber jag om ursäkt. Reglerna finns att läsa (som alltid) på brukshundklubbens hemsida. Det vore ju superroligt om rapport blev mer populärt igen här uppe i norr! Hade varit så kul att få se och att lära sig mer om rapport.

//Josefine

Hej!

Nu när jag ska börja blogga här så tänkte jag att mitt första inlägg kommer att handla om mig och vem jag är.

Josefine, 25 år gammal, mamma till två flickor, matte till en rottweilerhane, sambo till en lastbilschaufför, storasyster till 3 småsyskon, äldsta dottern till två hundnördiga föräldrar, hundförare i Hemvärnet, tävlingsledare i bruks, hundägarcoach på HEYAB Hund och en person som gillar att vara ute i naturen, umgås med vänner och att lära sig nya saker.

Eftersom ni besöker denna blogg så antar jag att ni är mest intresserade att läsa om hund och hundträning. Min resa till där jag är idag började med två föräldrar som älskar hundar. Bara några dagar gammal så var jag på hundträning på brukshundklubben, en skyddsträning för att vara mer exakt (det har i alla fall min mamma skrivit i min ”Boken om mig”). Jag är alltså född in i detta fantastiska liv med hund! Sen dess har jag följt med på så många hundträningar och tävlingar att det inte går räkna. Redan som nyfödd figurerade jag (i barnvagnen) för de dåvarande räddningshundarna i Skellefteå med omnejd. När jag gick ut 4:an fick jag min första egna hund, rottistiken Obelixa. Vi tränade sök, lydnad och agility. Vi tävlade också i agility ( hon var ingen agilityhund haha… det gick inte så bra i denna tävlingsgren) och i lydnad. I lydnaden så kom vi 2:a på ett DM. Tror ni jag var nöjd eller? Så stolt!

Jag köpte min rottishane, Vegas, i maj 2015 med ambitionen att tävla brukssök och ha kul. Under hans första år på tävlingsbanan blev vi uppflyttade till gamla lydnadsklass 3. Jag köpte en till hund 2016, en långhårig holländsk herdehund som heter Dewil. Med honom ville jag också tävla men det hanns inte med. Bara några månader efter jag köpte honom blev jag gravid och när Angela kom till världen så började hundarna att slåss med varandra. Då valde jag att omplacera Dewil till en fantastisk kvinna i södra Sverige.

När Vegas blev 3 år så påbörjade vi resan mot tjänstehund och hundförare i Hemvärnet. En toppenbra utbildning för både hund och förare! Jag har lärt mig massor om mig själv. Vegas fick omskolas från sök till spår. Vilket har gått bra, någon perfekt spårhund kommer han aldrig att bli men i patrulleringen är han riktigt bra. Jag själv har utbildat mig till soldat också, som är ett måste. Två veckor i Boden spenderade jag tillsammans med ett härligt gäng tjejer och killar från hela Sverige med olika intressen och olika specialistmål, allt mellan pilot och sjukvårdare till och fältkock och signalist mm. Det finns med andra ord massor med olika utbildningar inom det gröna man kan gå om man är sugen!

Efter Coronapandemin och mitt barnafödande så är planen att faktiskt tävla lite mera med Vegas i brukset som var planen från första början. Jag har även siktet inställt på en till hund som ska få ta över som min tjänstehund när Vegas måste gå i pension. Med andra ord så kommer det så småningom komma mååånga inlägg om vår resa från valp till tjänstehund. Ni är så välkomna att följa med!

/Josefine