9–10 maj – Helgkurs i tävlingslydnad med Martha Landin
Vi är återigen otroligt glada att kunna välkomna Martha Landin till HEYAB-hund för en inspirerande helgkurs i lydnad! Detta är en unik möjlighet för dig som vill utvecklas tillsammans med din hund, oavsett vilken nivå ni ligger på, här tränar vi för tävling utifrån individens nivå.
🔸 Du kan delta med hund eller som åhörare 🔸 Fokus på träningsteknik, precision, engagemang och samarbete 🔸 Passar både aktiva ekipage och ekipage som vill växa tillsammans
Martha har lång erfarenhet av tävlingslydnad på hög nivå. Med sin tollare Idefix tävlade hon på Lydnads-SM och ingick i SBK:s Talangtrupp. Hon har även tävlat rapport, elitspår och IGP med sina tidigare malinois.
Idag tränar och tävlar hon med två hundar: Alan (border collie), som är lydnadschampion, och Brådis (belgisk vallhund, laekenois), som är uppflyttad till klass 3.
Martha är dessutom erfaren domare och har dömt flera stora mästerskap – SM, Nordiska, Belgar-VM och VM – samt dömt i länder som Tjeckien, Litauen, Polen, Grekland och Spanien. Under fem år var hon landslagsledare för Lydnadslandslaget och hon sitter idag i UG lydnad samt är FCI-delegat för Sverige.
📅 Kursdatum 9-10/5, 💰 Pris: 1300 kr / dag och ekipage, 2000kr om du går 2 dagar 💰 Pris: 300 kr / åhörarplats dag, 2 dagar: 500kr
💌 Anmälan
Skicka din anmälan till: hund@heyab.se
I mejlet skriver du:
kursens namn i ämnesraden
förarens namn
adress
telefonnummer
hundens namn & ras
vilken dag du vill gå eller om du vill gå båda dagarna
Nu var det jätteläge sedan jag bloggade själv, men i morse så slog det mig att vi måste diskutera belöningar. Läser jättemånga inlägg på nätet kring belöningar och hur viktigt det är. Nu senast läste jag ett inlägg där den som skrev helt dissade belöningar som innebär ordet bra och en klapp. Detta skulle dagens familjehundar inte värdera som en belöning, möjligen skulle de hundar som tillbringar dagarna i hundgårdar tycka att en blick, en klapp och ett bra var belöning nog för att t.ex. komma på inkallning.
Det jämfördes även i inlägget med oss som anställda på ett företag att det viktigaste där var pengarna som belöning. Att vi inte skulle vara kvar på en arbetsplats om vi inte fick rikligt och tillräckligt med pengabelöning. Ingen skulle idag utföra någon syssla bara för att få en klapp på ryggen.
Tänk er att allt ska gå till överdrifter, om jag funderar på min arbetsplats eller arbetsplatser i allmänhet. Vad värderar jag då högt, varför vill jag jobba där, varför stannar jag kvar på en arbetsplats eller varför byter jag arbetsplats?
För mig är det verkligen inte pengabelöningen som är den viktigaste, naturligtvis behöver jag få tillräckligt med pengabelöning för utfört arbete för att klara mig (betala hyra, räkningar osv.). Men det räcker inte med bara pengabelöning!!! Inte för mig i alla fall!
Att som människa på en arbetsplats känna sig behövd, sedd och att någon gång få beröm (muntligt och även en klapp på axeln) för det jobb jag utfört, det är värdefullt. Att vi på arbetsplatsen tycker om varandra, att vi kommunicerar och att vi har trevligt tillsammans. Det är jätteviktigt för mig för att jag ska trivas och för att jag ska vilja göra lite extra. Om jag får höra att min insats var bra, att mina ansträngningar inte var förgäves så kommer jag att göra dom igen. Även om jag inte får löneförhöjning varje gång jag anstränger mig lite extra, utan hellre för att ansträngningen gav belöning i form av äkta beröm muntligt och genom en äkta och varm klapp på axeln.
Här tror jag att vi ska stanna och gå tillbaka till hundträningen och livet tillsammans med hundarna. Vi kan inte köra fast i tanken att det bara är belöningar i form av godaste godiset eller roligaste leksaken som gäller för att få hundarna att utföra det vi önskar. Utan det allra viktigaste är kommunikationen och det äkta berömmet som ges och bara kan fås genom att vi imponeras av det som hunden gör, att vi genom kärlek, beröring, ögonkontakt och äkta belöning i form av ett bra från hjärtat visar vår uppskattning. Då kommer hundarna att anstränga sig lite extra och göra det där ”braiga” en gång till och även försöka göra det ännu lite bättre.
Men för att vi ska komma hela vägen så är det även jätteviktigt att det finns tydlighet och ramar. Detsamma gäller på arbetsplatserna, vi ska veta exakt vad som förväntas av oss, vi ska ha tydliga rollbeskrivningar som talar om vad det är vi ska fokusera på. Finns dessa tydliga ramar är det enklare att hålla sig på rätt spår och inte hamna snett och utanför banan. Det ska vara lätt att göra rätt!
Därför är det också väldigt viktigt att vi med tydlighet och rakhet får veta om vi börjar jobba med fel saker. Detta ska komma direkt till oss från våra ledare utan att dessa dumförklarar oss på något sätt utan bara genom att tydligt visa in oss på rätt spår igen. Om det är otydligt i rollbeskrivningarna och om det är fri tolkning som gäller av arbetsuppgifterna så kommer det med säkerhet att tolkas olika av olika medarbetare. Detta kommer i förlängningen leda till att medarbetare börjar prata bakom ryggen på varandra och sprida dålig stämning. Det kommer inte att gynna arbetsplatsen och verkligen inte heller viljan av att göra rätt. För man vet inte vad som är rätt och fel i detta läget. Det jag vill säga med detta är att det är otroligt viktigt att vi har ärliga ledare som med tydlighet, kontakt, närhet och äkta värme samt beröm styr medarbetarna i rätt riktning.
Detta måste vi också tänka på i vårt hundägande, det är viktigt att vi är tydliga med vad som är rätt och vad som är fel. När vi ska vara tydliga i vad som är fel är det viktigt att vi inte lägger in en massa känslor i detta. Vi ska istället tydligt och bestämt (utan att bli förbannade) tala om att detta är inte OK. Ett exempel på detta kan vara att hunden försöker jaga grannens katt eller grannens barn som cyklar förbi på gatan. Då ska du som ledare tydligt tala om för hunden att detta är INTE ok. Ta dig sedan en funderar på hur du kan träna på detta så att det inte händer igen, gör upp en tydlig träningsplan, jobba strukturerat med detta och belöna med att på riktigt imponeras över din hund när den väljer dig istället för att jaga efter katten eller barnet.
Några ord på vägen som kan vara bra att ha i bakhuvudet:
Bli glad på riktigt, imponeras och visa tydligt över hur bra du tycker att din hund är när den gör rätt! Var direkt tydlig när hunden gör fel men lägg bort känslorna, blir du arg på riktigt så tar det längre tid innan du kan fokusera på det viktigaste, som är att tänka ut en handlingsplan för att träna bort felbeteendena.
Ibland känns det som att man har provat allt men man hittar inte nyckeln ändå till att komma vidare i träningen. Hunden förstår inte, den fastnar i ett beteende och man lyckas inte komma förbi tröskeln. Men hur ska man göra för att komma vidare? Det känns ju helt hopplöst ibland!
Har ni tänkt på en sak. Då man t.ex. lyssnar på något radioprogram med frågesport, så lätt man ibland kan alla svaren på frågorna. På RIX MorronZoo har dom en tävling, Bokstavsbanken, där man under 30 sekunder ska svara på de frågor som Roger ställer, svaren ska börja på en och samma bokstav, t.ex. A. Roger kan då fråga om ett land, en stad, ett namn o.s.v. När man lyssnar på tävlingen i bilen på vägen till jobbet, då kan man alla svaren, det är busenkelt. Man kan inte förstå hur den som tävlar kan fastna på ett namn på A…. Alltså det är ju busenkelt eller hur?
Hur tänkte jag nu, att träna hund och vara med i en radiotävling, det kan ju inte jämföras över huvud taget, eller kan det det?
Jag tänker att det är ju såhär det fungerar, när man står utanför så är det, nästan alltid, mycket enklare att se lösningarna än då man är mitt i det som händer. Detsamma är det med hundträning vill jag påstå. I min roll som instruktör/hundägarcoach så ser jag utmaningen/problemet från en annan synvinkel och kan lättare upptäcka vad föraren gör och inte gör och även hur hunden reagerar på detta. När jag själv tränar mina hundar så har jag inte lika lätt att uppfatta vad det är jag gör och hur mina hundar reagerar på det jag gör.
Men hur kommer vi förbi denna spärren då? Ja, en enkel lösning är att du filmar din träning. Gör först upp en plan på vad det är du ska träna, vilken/vilka belöningar ska du använda och hur ska du lägga upp träningspasset. Gör dig redo, rigga kameran/mobilen, eller be en vän att filma dig och din hund när ni kör träningspasset.
Innan du tittar på filmen efter träningen så kan du utvärdera hur passet kändes, vad blev bra och vad blev mindre bra. Sen tittar du på filmen, hur ser det ut från sidan? Var det som du trodde eller hände det något annat som du missade?
Något annat ovärderligt att ha, är en träningskompis som vågar säga åt dig, HEJ, STOPP, VÄNTA! En kompis som vågar fråga varför du gjorde så eller varför du belönade det där o.s.v. Det är en riktig kompis som kommer att hjälpa dig framåt, det kan vara obekvämt ibland när man börjar inse att man gör en massa saker som man inte hade en aning om att man gjorde. Men det är desto härligare när man börjar känna att det lossnar, man sitter inte längre fast utan man kommer framåt igen 🙂
Har du och din hund kört fast i något moment eller har ni kommit vidare efter att ha suttit fast? Lämna gärna en kommentar och berätta mer om era utmaningar och hur ni kommit vidare. Jag själv har kört fast i en felaktig position i följsamheten, min hund har bråttom och vill gärna vara liiiite för långt fram. Nu ska vi baske mig ta tag i detta och se om vi inte kan komma vidare på något finurligt sätt.
Söket handlar om att söka, hundarnas nos är fantastisk! Men för att skilja på sök och spår är hur hunden ska använda sig av vinden för att hitta rätt. I spåret så ska hundens nos arbeta nära backen och vid inlärning är det då viktigt att ha vinden i ryggen. Då blir inte hunden lika störd av doften av spåret som är längre framför utan kan fokusera bättre att ha nosen just i backen.
Söket däremot handlar om att hunden ska jobba med nosen uppe i luften. Man vill ha motvind så att doften från figuranten (den människa som gömmer sig för hunden) ska komma i vinden mot hunden.
En av deltagarna på en av våra sökkurser för barn skickas på sök.
När man ska tävla i sök så ska hunden alltså kunna söka av ett område i skogen, hitta och markera figuranterna genom att antingen skälla tills föraren kommer eller plocka upp en rulle (sitter i ett halsband), springa tillbaka till föraren som då kopplar hunden och kommenderar den att visa vart figuranten är.
Twix har hittat figuranten och markerar med rulle. Den han har i munnen. Lillemor är redo med koppel för påvisning.
I söket sitter inte hunden fast i lina utan ska kunna jobba lös, därför ska hunden ha ett tjänstetecken på sig, som visar att den är i arbete. Detta gäller även för uppletandet som kommer i högre och elitklass.
Vegas tjänstetecken.
Innan en sökträning och tävling så ska man ”valla en ruta” vilket betyder att flera personer går bredvid varandra där man tänk att köra söket. Detta gör man för att hunden inte ska spåra, det ska vara för många spår för att det ska lönas att ha nosen i backen. Dessutom så får hunden veta vart området det ska söka i är. Söker dom utanför rutan så kommer dom ju inte heller hitta någon figurant.
Appellklassens sökruta ska vara 100 meter brett och 50 meter lång med en ”stig” eller markerad stig i mitten där föraren får röra sig. Hunden ska hitta 2 figuranter, en öppen sittandes och en halvdold. T.ex under ett camonät. Föraren skickar hunden på söket åt båda sidorna i rutan och ska själv hålla sig på stigen medan hunden jobbar och får endast beträda rutan vid skallmarkering eller påvisning. En domare följer då med ut till figuranten och ber denne komma fram sen följs man tillbaka till stigen. Tiden att söka av rutan är max 5 minuter, tiden stoppas när hunden markerar eller ska på påvisning.
Ni får ställa frågor i kommentarerna om jag varit otydlig!
Vill du anmäla dig till en brukstävling så ska du göra en användare på sbktavling.se. Det är där du anmäler till fler tävlingar såsom, lydnad, bruks, rallylydnad, mondioring, IGP och MH/MT (mentalbeskrivning som krävs för att tävla i brukset efter att hunden fyllt 18 månader).
SPÅR blir dagens inlägg!
När du ska tävla i bruksspår innebär det att din hund ska kunna spåra en människa som gått i skogen, den ska också kunna markera på något sätt om den stöter på föremål i spåret. Spårläggaren som går ut det spår din hund sen ska följa lägger ut pinnar i spåret som hållts i handen. När du sedan kommit till slutet av spåret så finns där en lång pinne (slutpinnen), när du kommer ut från spåret tar en spårmottagare emot dig och säger vilken tid du kom in på, till denne lämnar du även in spårpinnarna som din hund hittat längs spåret.
spårpinnarna
Apellspåret (”lättaste” klassen) är 300 meter långt, med två räta vinklar. Spåret gicks ut av spårläggaren 40-50 minuter innan hunden ska spåra. 3 apporter (2 korta 1 lång) ska hunden markera. Domarna, 2 st, följer med hela vägen runt. Hunden ska ha sele och en spårlina(max 15 meter lång), du ska gå minst 10 meter bakom hunden.
Utöver spåret är det budföring och lydnad. Budföringen är en sträcka på 50 meter, hunden ska skickas från dig med ett kommando, sätta sig fot hos en annan person och sedan skickas tillbaka till dig på kommando.
Vilka moment som ingår går att läsa sig till i regelboken. Den finns att titta i gratis på brukshundklubben.se. Sök efter bruksprov och regler. Som tävlande är man skyldig att känna till reglerna.
Bruksprov (att tävla i bruks) består av fyra grenar, vilket man väljer en gren att tävla i per gång. Det är även indelat i fyra klasser, apellklass, lägre klass, högre klass och elitklass. Dessa är genomgående i alla de olika grenarna.
För att tävla i bruks så måste hunden vara renrasig, alltså ha en stamtavla (gäller inte i svenskskyddet, då måste hunden vara av bruksras). Har hunden fyllt 18 månader ska den även ha gjort en godkänd mentalbeskrivning (MH, eller liknande, godkänt av SBK). MH görs på brukshundklubbarna runt om i Sverige.
Vegas tränar uppletande
De olika grenarna är: Spår, sök, rapport och skydd. Alla som ska tävla oavsett vilken gren måste göra apellklassen först, där kan du välja mellan spår, sök och rapport. Har du fått uppflyttningspoäng från apellen kan du tävla i lägre klass oavsett gren, du behöver inte ”börja om” i apellklass bara för att du t.ex. vill byta gren från spår till sök t.ex. Har du däremot tävlat i spår och fått uppflytt till högre klass eller elitklass så gäller inte det i söket eller rapporten. Då börjar man om i lägre klass. Förstår ni vad jag menar? Släng in en fråga om jag är otydlig.
När det gäller brukset så finns det några saker varje gren har gemensamt. Alla grenar innehåller skogsdelen, planlydnad och budföring (apell och lägreklass) eller uppletande av föremål (högre och elitklass). I skyddet ingår fler skogsdelar (sök, spår, uppletande/budföring, planskydd och lydnad).
´Daykos första spårträning.
För att börja träna bruks om man är nybörjare är det bra om man går en apellkurs, kommer på tävlingar och tittar eller försöka komma med i en träningsgrupp! Vi på Heyab Hund försöker hålla någon spår eller sökkurs per år.
Mer inlägg om bruksprov och de olika grenarna kommer senare!
För min del så betyder tävlingshelg på hemmaklubben att hjälpa till. Så igår, lördag, steg hela familjen upp tidigare än på arbetsveckan. Sambon körde barnen till deras farmor och farfar och åkte sen för att vara spårläggare. Själv åkte jag direkt till klubben för att göra klar lydnadsplanen innan det skulle dras igång. Det blev en del elitspår- ekipage igår och många av dom fick certpoäng, så roligt när det går bra!
Att vara tävlingsledare innebär att ansvara för att tävlingen blir så smidig och bra som möjligt för de tävlande. Just denna gång så stod jag som tävlingsledare på planlydnaden och då är det jag som bestämmer hur lydnadsdelen ska se ut, hur de ska gå och i vilken ordning momenten ska utföras. Det finns en regelbok att förhålla sig till också, så man vet hur många meter t.ex. framåtsändandet är, när kommenderingen ska ske, vilka moment som ingår i de olika klasserna och hur tunga apporter ska vara. Man kan även tävlingsleda i skogsarbetet. Då gör man rutor, har koll på spårläggare, sökfiguranter, tid osv.
Efter tävlingar så brukar jag alltid bli mer motiverad att träna. Nästa år måste vi komma med på någon spårtävling, om vi så ska måsta åka långt!
Skulle det vara intressant att läsa mer om brukset?
