Gästbloggare Fredrik Lindfors – Köra draghund – Nordisk stil

Hur kommer jag igång?

När man ser någon svischa förbi i spåret så ser det för de allra flesta riktigt roligt ut och för några lite skrämmande. Men många tänker nog: skulle jag också kunna ha så roligt med min hund?

För att kunna ha kul tillsammans i spåret så behövs lite utrustning som människa: skidutrustning (gärna skate), dragbälte, draglina.

Två typer av dragbälten

Draglinor, halva linan är fjädrande och halva linan är stum för bra kontroll.                                        

Säker krok att fästa i hundens dragsele som inte har några vassa delar som kan skada hunden

eller föraren om den skulle lossna.

För att få åka i allmänna skidspår med hund så krävs i de flesta fall att man har ett Grönt Kort.

Läs alltid på när och om det är tillåtet att åka med hund i det spår du tänkt åka på för vad som gäller varierar från spår till spår.

Grönt kort kan man ta i studiecirkelform ofta genom sin närmaste draghundsklubb eller på distans (digitalt) samt att man då behöver åka en tävling i motionsklass med sin hund.

Hunden behöver en dragsele som är särskilt gjord för drag ej att förväxla med spår eller gåsele. 

Två typer av dragselar                               

Det underlättar det mycket om hunden kan kommandot ”stanna” riktigt bra, då en hund med stark jaktlust kan tycka att följa efter en hare i djupsnön kan vara en bra idé som inte alltid gillas av matte/husse som sitter fast i en lina i hunden.

För att köra draghund behöver hunden vara färdigväxt och för att få tävla ska hunden vara 18 månader.

Nu har vi allt vi behöver för att komma igång. Har inte hunden varit nära skidutrustning så behöver man först vänja den vid att skidor och stavar inte är farligt utan gör att man får ha kul tillsammans med sin människa.

Hur får man då sin hund att dra? Alla hundar är olika och vi människor har olika sätt att lära ut detta, jag skall berätta hur jag gör!

Första gången/gångerna jag ska åka med en hund så tar jag med en medhjälpare som får assistera med vissa saker.

När jag selat på hunden så får medhjälparen hålla hunden i ett koppel medan jag tar på mig skidutrustning och dragbälte samt fäster draglinan i dragbältet. 

Nu sätter jag fast draglinan i hundens sele, håller en hand på halva längden av linan så att jag har bra kontroll på hunden, ber medhjälparen ta av kopplet och visa hunden det bästa hunden vet godis, leksak eller liknande.

Medhjälparen går sedan några meter ifrån hunden i den riktning jag tänkt åka och håller fram det roliga, då säger du YA! eller vilket kommando du använder så hunden förstår att nu får den ta det roliga och i de flesta fall kommer hunden att kasta sig framåt och dra dig fram till medhjälparen samtidigt som du ger mycket beröm. Går det inte riktigt bra, så kortar du sträckan eller byter belöning.

Det viktigaste från början och alltid är att det skall vara superkul för hunden och matte/husse.

Nu har vi superkul och hunden drar glatt några meter, hur utökar vi då sträckan?

Här beror det lite på vilket mål vi har med hunden och vad det är för typ av hund ras/individ hur man går vidare.

Jag gör så här! Nästa gång vi testar drag har jag själv lagt ut det roliga lika långt bort som medhjälparen gjorde och sedan ger jag samma kommando som förra gången YA! När jag gjort det några gånger och det funkar bra byter jag miljö dvs far jag till ett annat spår för att se att det funkar även där.

När jag vet att det funkar så brukar jag variera träningen, exempelvis kopplar lös hunden (om jag är på ett ställe där det är tillåtet) och åker med hunden När vi åkt några hundra meter kopplar jag hunden i draglinan och säger YA! och hunden får sitt roliga. Sen åker jag tillbaka och låter hunden få veta att den är det bästa som finns. Sen var det passet klart.

Så här håller jag på ganska många gånger till jag är säker att hunden kommer att kasta sig framåt direkt kommandot kommer. Först därefter ökar jag sträckan sakta.

Vill man att hunden skall dra i full galopp så tycker jag att det är viktigt att vara försiktig med att öka sträckan och bara fokusera på att det skall vara superkul.

Hoppas du blev sugen på att testa, jag har aldrig ångrat mig att jag testade!

I nästa inlägg kommer jag att berätta lite mer om hur jag tränar mina hundar på att starta på ett lugnt och bra sätt, vilka kommandon jag använder och lite hur jag tränar in dessa kommandon!

På återseende //Fredrik

Jossan och Vegas resa till Hemvärnet – del 2

I förra inlägget skrev jag om Vegas resa till patrullhund. Så nu tänkte jag skriva lite kort om min egen resa till hundförare i Hemvärnet.

Jag har så länge jag kan minnas alltid varit mån om andra, vill att alla andra ska må bra och vill ta hand om/hjälpa andra om jag kan. När jag köpte Vegas så ville jag ju kunna göra någon slags samhällsnytta men jag var så insnöad på söket eftersom det var vad jag kunde bäst. Jag hade funderat på patrullen När Vegas var kanske 10 månader men eftersom man inte kunde påbörja utbildningen då så rann det där ut i sanden.

När Vegas sedan klarade inträdesprovet så tändes gnistan och jag var redo att anta en ny utmaning!

För att bli hundförare eller vilken soldat/specialist inom Hemvärnet så måste alla göra samma grundgrejer. För vi är i första hand soldater och inte vår specialstbefattning. Blir det krig och hunden har gått bort/dör i strid eller skadar sig så måste jag kunna vara ”bara soldat”. Jag blir liksom inte hemskickad bara för att min hund inte längre går använda. Detta kan vara att tänka på om du är sugen på att utbilda din hund inom det gröna, fundera om du själv är redo att faktiskt axla det ansvar som krävs när du är klar. Du ska kunna hjälpa till när det behövs om det så gäller att måsta stå mitt i ett fullskaligt krig eller söka efter försvunna människor (vilket är det viktigaste uppdrag vi har i fredstid).

Hur fantastiskt är det inte att kunna bidra till samhället med det största intresset man har??

Japp, jag var redo! Första saken att checka av blev en säkerhetsintervju. Du blir intervjuad om din uppväxt, sjukdomshistoria, relationer, ekonomiska sits och så vidare. Här måste du vara rak och ärlig. Dina svar kollas upp så det stämmer med verkligheten.

Nästa steg är GU-F, grundsoldatutbildning (om du inte redan gjort värnplikten, då slipper man detta). Här får du tillsammans med andra blivande specialister inom Hemvärnet lära dig grunderna inom det militära. Alltifrån marschera, lyssna på kommandon från ledare, städa, sjukvård, skytte (med det vapen din blivande befattning behöver), strid och att vara ute i fält. Detta är bland den bästa utbildningen jag gått! Man lär sig så mycket om sig själv, hur man fungerar i grupp annat som du har nytta av i det civila livet oxå. Såsom sjukvård t.ex. Denna GU-F är under 2 veckor.

HFU- Hundförarutbildning. När du gjort GU-F:en så ska man ju då gå sina utbildningar till sin specialistbefattning. Jag skulle ju bli hundförare så därför förutom att köra upp hunden till patrullhund så måste jag ju lära mig vad som krävs av mig som hundförare. Här lär du dig mycket hur du ska fungera i gruppen. I alla kompanier ingår plutoner som är indelat i grupper. Med gruppchef och andra soldater. Tänker inte gå in på detta mer än så. Du får lära dig hur du ska jobba med hunden tillsammans i en grupp. Vilka olika formationer som finns att ta sig fram på beroende på hotbild osv.

När allt ovan är klart plus hundens utbildning så gör alla ett Intro (utan hund). Här är det lite upprepning av tidigare utbildningar. Lite mer skytte (Här fick jag prova annat vapen bland annat) och genomgång av utrustning.

När detta är klart, så är du klar att ingå i ett kompani, åka på övningar och vara beredd på att rycka in på insatser.

Fantastisk utbildning, verkligen ett tips till alla! Oavsett vilken inriktning man är intresserad av. Hemvärnet behöver alltid fler soldater. Du kan vara t.ex. hundförare, bandvagnsförare, signalist, sjukvårdare, pilot, mc-förare, skyttesoldat, lastbilschaufför osv..

Det var min resa till hundförare. Hoppas jag lyckas inspirera någon fler att utbilda sig!

Jossan och Vegas resa till patrullhund och hundförare i Hemvärnet

Det var ett tag sen jag skrev här, vilket beror på en trasig dator här hemma. Telefonen är inte lika trevlig att skriva blogginlägg med, men jag får ge det en chans och som rubriken lyder så kommer dagens inlägg att handla om vår resa till patrullhundsekipage i Hemvärnet. Och detta passar extra bra just nu för att det snart kommer vara en informationskväll via länk för de som är intresserade. Jag kommer däremot måsta dela upp det i två eller tre inlägg för att det inte ska bli för långt att läsa.

Jag köpte Vegas 2015, i slutet på maj flyttade han hem till oss. Min plan var att träna och tävla brukssöket. Vi tränade även räddningssök, eller sök i miljö för att det var ju det jag var van som liten. Han var riktigt duktig på det oxå måste jag säga.

Vegas första dag med oss.

2018 så pratade en klubbkompis med mig, hon tyckte att vi skulle åka på en informationsträff angående patrullhund. Jag hade ju funderat på detta men det var när Vegas var under 1 år. Men eftersom söket låg så nära hjärtat så blev det ingenting av det.. Jag åkte på infoträffen på F21, med inställningen att jag kunde ju i alla fall höra vad det handlar om. Jag hade inte bestämt mig. Men vips som det var, när infoträffen var ”över” så fick hundarna göra ett inträdesprov om man ville, för att se om hunden är lämplig att utbildas. Vegas ”klarade” provet och ansågs lämplig. Då fick jag ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig om att gå utbildningen eller inte.

Jag gillar utmaningar, och speciellt när det gäller hundsporten eftersom det är mitt största intresse. Jag tackade ja till utbildningen och då var vi igång. Vi gick internatkurs, vilket blev totalt 3 veckor utspridda under året med avslut på hösten 2018. Vi fick skola om sökhunden till spårhund, vilket inte var enkelt och än idag så spårar han med väldigt hög nos, men det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Hela våren/sommaren ägnade vi åt spår och ljudmarkeringar. Eftersom en patrullhunds uppgift är att kunna upptäcka fienden och/eller samla information med hjälp av sin nos och sina öron. Ljudmarkeringarna var inte så svårt, snabba ljud och snabbt att släppa på påvis så blev det snabbt naturligt för honom.

Det ingår även en lydnadsdel vilket gick galant, vi hade tävlat och tränat lydnad I 3 år ju, innan provet.

Slutprovet närmade sig och jag var så nervös! På vårt Slutprov/Certprov så ingick det:

  • Lydnad (vilket vi gjorde bort redan i mars tror jag, man behöver i snitt 5or i betyg i alla moment för att klara sig, vi fick 9or på allt i snitt (av 10 möjliga))
  • Hantering: Gick bara fint.
  • Patrullering: 600 meter om jag inte minns fel, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vegas tog ljudet utan problem, vinden gick lite sisådär, det var nämligen i princip vindstilla när vi gick… men han hade vindmarkering några gånger men kunde inte fullfölja, vilket jag även rapporterade in att han hade förhöjt intresse. Domarna hade ju koll på läget och godkände honom då hans förhöjda intresse låg där figuranten var. Vind och väder är ju inget vi kan påverka.
  • Spår, 1500 meter, med 3 föremål + slut. Kravet för godkänt var 1 föremål och slut. Spåret togs upp via ett spårupptag, vilket betyder att vi patrullerade och hunden tar själv upp spårövergången och som hundförare ska man då rapportera in detta, man lägger ner hunden och får fortsätta spåret efter tror det var 5-10 minuter. Vegas hittade 3 föremål men aldrig slutet. Vi höll på i 90(!!!) Minuter. Och jag höll på bli galen. Jag grät när tiden gick ut. Han som spårat hela sträckan började sen vimsa runt bara…. Skulle vi falla på det? Men när jag kom ut så berättade spårmottagaren att vi skulle få en chans till på oss eftersom det varit ca 10 bärplockare som suttit och fikat precis vis spårslutet och sedan gått för att plocka bär. Det var alltså sjukt många spår som var färskare än det han skulle följa. Vilket för en ganska ny spår-hund blir riktigt svårt. Nästa spår vi fick var Vegas riktigt laddad på. 20 minuter tog det men vi fick endast med oss ett föremål och slutet, men det räcker ju för att bli godkänd. Tack å lov!!! Jag var rädd att han skulle ge upp, vara för trött efter 90 minuters arbete.. men det var han alltså inte. 3 km spår på provhelgen är ju riktigt bra för en hund som aldrig spårat mer än typ 4 månader va? Och jag fick ju oxå se att hans arbetslust är enorm. Älakar’t!
  • Fast bevakning. Man sitter på ett fast ställe och hunden ska jobba, lyssna och vinda och som hundförare ska du kunna läsa hundens signaler och rapportera in om hunden markerar och VAD, är det vind eller ljud? Vegas skötte även detta bra. Det är 2 figuranter som turas om att gå med ett mellanrum mellan sig på ca 50 meter(kan ha fel här med exakta längden)
  • Bas. Hunden ska sova ute i fält med de andra hundarna i närheten och utan sin förare. Detta hade oxå gått bra.

Vegas blev godkänd på samtliga delar ovan och var därmed certad tjänstehund patrull.

Jag var stolt över honom men även över mig själv, vår träning och samarbete. Älskade hund❤

Vegas patrullerar.

Detta är inte allt som behövs för att bli godkända som ekipage i HV, så därför kommer det fler inlägg. Här är enbart det som krävdes av Vegas när han blev patrullhund. Idag är det lite annorlunda med t.ex. spårlängd, och lydnadsbiten men allt går att läsa sig till på SBK:s hemsida om du söker på patrullhund.

Är du också sugen på patrull och vill veta mer? Delta på infomötet!

Gästbloggare Andreas om jämthundsjakt

Jakt med jämthund

De har då blivit min tur att skriva lite här på bloggen om jakt med hund av olika slag. Jag har lite olika hundar beroende på vilken jakt jag bedriver men tänkte i alla fall börja skriva om jakt med Jämthund och de är då främst älgjakt. Det var med min pappas förra jämthund Zeke som mitt jaktintresse tog fart på riktigt och idag är orsaken att jag nästan bara har jakt och hundar i mitt huvud. Idag finns inte Zeke kvar i livet tyvärr men det är som sagt han jag har att tacka för mitt stora intresse för jakt och hundar.

I dagsläget finns två jämthundar på gården, en jämthundstik vid namn Milla som är 8 år och en jämthundshane (Chippen) som jag äger tillsammans med min far. Vi jagar då främst älg med dom men önskemålet vi har är även att dom ska ha viljan och modet att jaga björn. Milla har det jagats grävling med rätt flitigt också.

Milla har spårat upp en grävling och ställt den

Jakten enkelt förklarat går ut på att hunden ska hitta älg och ställa den så det blir ståndskall. Mitt uppdrag som hundförare blir då att försöka smyga mig in på ståndskallet och skjuta älgen. Älgar är skygga och uppmärksamma djur, en vindpust eller en kvist som knäcks i fel tillfälle kan förstöra hela situationen och ofta hela jaktdagen. Men sådan är jakten och tjusningen med den, ibland går det vägen och ibland får man se sig besegrad då älgen drar iväg i sken med hunden efter.

Chippen vid en älgtjur

Björn och grävlingsjakten går i princip ut på samma sätt men då är de oftast ett spår man släppt på av grävling eller björn som ska redas ut. Framförallt björnar går ofta långa sträckor på kort tid och det är den begränsningen jag kan tycka man upplever när man ska jaga björn med jämthund. Ofta finns ståndegenskaperna för att ställa en björn men eftersom vi jagar mest älg med hundarna och det finns mer älg än björn så byter tyvärr ofta hundarna till älg när dom får vind av älg. Jag har dock fått uppleva några björnskällningar ändå och det är upplevelser jag aldrig glömmer.

En björn som Milla skällde en hel dag för ett par år sedan

Då Milla börjar bli till åren så är tanken i vår att det ska anlända en jämthundsvalp till gården, förhoppningsvis en ny stjärna.

//Andreas

Varför blir man instruktör?

Det bästa med att vara instruktör/hundägarcoach

Jag ska vara helt ärlig med er, nu har det snart gått ett år med Corona och vi som är vana att hålla kurser löpande för hundägare, vi håller på att ha väldigt mycket abstinens nu.

Som tur var så har vi digitala medier och kan köra vissa kurser digitalt samt att vi kan ta hand om enstaka ekipage och köra privata träningstillfällen. Det har varit räddningen vill jag säga, för att ha ett sådant här långt uppehåll utan att hålla kurser, det känns inte bra. För ni ska veta, det finns inget roligare än att få hjälpa hundägare framåt. Det är magiskt!!

Att som instruktör få privilegiet att se hoppet tändas i ögonen på hundägaren som trott att det varit kört, att få se de som tappat sugen till hundträning tycka att det är kul igen, att få se ekipagen gå från klarhet till klarhet, det är magiskt. Att få ge en hundägare självförtroende och även självdistans, att kunna skratta åt sig själv och tillåta sig att göra fel för att sedan göra om och göra mer rätt det är underbart.

Det ska vara kul att träna hund eller hur!

Men ibland så kör man fast, man ser inte lösningen utan man ser bara problemet och då är det läge att ta kontakt med någon som kan hjälpa en att se utvägen ur de utmaningar man ställts inför.

Det är också fantastiskt roligt är att ge hundägare nya verktyg att jobba med, för när man jobbar i sin ensamhet så kör man oftast i invanda spår, man ser inte möjligheterna att testa något annat.

Jag vill tacka alla de kursdeltagare vi haft under året Corona till trots, ni ger oss en enorm boost och fyller på oss med energi. När man håller kurs, oavsett om det är digitalt eller fysiskt så blir man själv som instruktör/hundägarcoach peppad, man tränar mer själv och man ser nya utmaningar och får mer energi och lust till hundträning. Det är en riktig Win-Win för alla!

Så vad händer nu?

Vi har planerat 3st digitala kurser med start snart.

  • Klicker för nybörjare
  • Apportering för nybörjare
  • Grunderna i inkallning.

3st roliga kurser som kommer att köras digitalt via Teams och även en stängd grupp på Facebook endast för deltagarna i kursen.

Vill du vara med på någon av dessa kurser så skicka intresseanmälan via mail till: hund@heyab.se
Skriv i ämnesraden vilken kurs du är sugen på att gå så återkommer vi med mer information.

På återseende

//Lillemor

Gästbloggare Fredrik Lindfors – presentation

Kan alla köra draghund?

I mitt första blogginlägg ska jag presentera mig och mitt liv med våra hundar samt varför jag fastnat för att köra draghund.

Jag heter Fredrik Lindfors, är 49 år och bor tillsammans med min fru Maria i en liten by utanför Boliden i Skellefteå kommun. Vi har två utflugna barn Samuel och Sofia.

Både jag och min fru har åkt skidor så länge jag kan minnas och därför blev det naturligt när vi skaffade hund, förutom att jaga tillsammans, att vi skulle åka skidor ihop.

Jag kände några som åkte draghund, så tack vare det kom jag iväg på min första draghundsträning med Skellefteå BHK draghund. Jag blev mycket väl emottagen samt fick svar på alla mina som jag tyckte dumma frågor.

Jag blev helt såld på detta med draghundskörning och är det fortfarande efter 8 år. Det jag gillar är samarbetet man utvecklar tillsammans, samt att hundarna alltid är vältränade vilket även är bra för jakten.

I vår flock som består av två korthåriga Vorsteh, Puyol 7 år, Hunter 3 år och en Borderterrier, Digge 5 år tränar vi regelbundet drag och draglydnad hela året, vilket är uppskattat av både två och fyrbenta.

Draghund passar de allra flesta människor och hundar. Det behövs inte mycket för att komma igång, dragsele till hund, draglina och ett dragbälte för hundföraren utöver skidutrustning.

Två saker som underlättar är om den tvåbenta i alla fall kan stå på ett par löparskidor och att den fyrbenta gillar att springa, dragande på en människa.

Draghund är indelat i två huvudgrenar slädhundsstil och nordisk stil. Det är nordisk stil som jag är aktiv inom och det är den stilen jag skall berätta mer om i nästa blogginlägg med fokus på hur man har roligt tillsammans med sin hund.

/Fredrik